Regeringschefen Mariano Rajoy hävdar att regeringen har en tydlig handlingsplan med reformer som successivt kommer att presenteras fram till sommaren. När annonserade reformer dock ändras eller helt tas tillbaka är det oundvikligt att fråga sig om ministrarna vet vad de sysslar med.

För några veckor sedan annonserade justitieministern Alberto Ruiz Gallardón en hårdför reform av brottsbalken, som bland annat skulle skärpa straffen för övergrepp mot minderåriga och införa ett permanent, omprövningsbart fängelsestraff. Nu har han gjort en pudel och säger att denna förtäckta form av livstidsstraff endast kommer att gälla terroristbrott.

Hälsovårdsministern Ana Mato har inte gjort någon helomvändning, ännu, men den senast annonserade reformen av medicinsubventionerna verkar närmast omöjlig att verkställa i praktiken. Få ifrågasätter att subventionerna av mediciner kan sänkas, men de olika kategorier som annonserats kräver en reform som mycket väl kan kosta mer än det smakar.

Om patienter ska betala olika priser för mediciner, beroende på inkomst, krävs ett helt nytt sjukvårdskort där individens ekonomiska status framgår. För att ta fram detta krävs dels att alla kort byts ut och dels att varje enskild individ presenterar den dokumentation som krävs för att kunna intyga att han eller hon har rätt till större eller mindre subventioner.

Mot bakgrund av hur andra subventioner och avdrag fungerar vågar jag knappt täcka på hur detta kommer att gå till. Något som absolut inte fungerar i Spanien är samkörningen av register. Det nya sjukvårdskortet kommer att kräva ett batteri av intyg, dokument, blanketter och kopior på legitimation, med mera. Miljontals människor kommer att stånga sig blodiga när de krävs på kompletterande uppgifter, många av vilka myndigheterna själva borde ha tillgång till.

Jag har tidigare skrivit om den tortyr man tvingas genomgå för att få avdrag eller bidrag som man på pappret har rätt till. Nu senast fick mina äldsta döttrar sänkt studiebidrag för att myndigheterna inte tog i betraktelse att de bor i studentlägenhet. Trots att det i ansökningen är angivet att de bor i officiell studentbostad har detta ignorerats, då det saknas intyg på detta. Myndigheterna har varken efterlyst denna dokumentation eller ännu mindre bemödat sig att kontrollera uppgiften, vilket ju inte borde vara så svårt.

Liknande situationer väntar alla stackare som ska försöka påvisa att de har rätt till större subventioner på sina mediciner. Lika bra att beställa valium på en gång!