Efter G20-mötet i Australien förra veckan uppgav Rajoy triumfmässigt att de övriga länderna ser Spanien som ett föredöme för sin återhämtning ur krisen. I parlamentsdebatten förra veckan gjorde han gällande att den spanska ekonomin går allt bättre och att vändningen är ett faktum.

Det är ord som sticker i mångas öron. Speciellt hos de nära 5,5 miljoner som officiellt fortfarande är arbetslösa. Men särskilt svidande är det faktum att drömmen om ett eventuellt jobb inte längre garanterar en trygg tillvaro. Den allt mer prekära arbetsmarknaden leder till att många inte tjänar tillräckligt för att täcka sina grundbehov.

Det bästa exemplet som skildrar Spanien före och efter krisen är uttrycket "mileuristas". Det syftar på personer som inte lyfter mer än tusen euro i månaden, och som före krisen var synonymt med elände. Idag skulle miljontals spanjorer var överlyckliga om de finge vara "mileuristas". Tyvärr visar siffrorna dock att vi snarare får tala om "seiscientoseuristas", då det är vad en tredjedel av de yrkesverksamma får nöja sig med.