Dock finns det fortfarande i Spanien en allt för utbredd brist på känslighet gentemot djur, för att inte säga förakt. Jag har tidigare kommenterat detta fenomen och inte minst hur det speglar sig i språket, med uttryck som "bli behandlad värre än en hund" eller "uppföra sig som ett djur".

Det har blivit avsevärt bättre. Många av de mest ökända festligheterna där djur pinats har vid det här laget förbjudits. Visserligen pågår tjurrusningar fortfarande i en rad samhällen, men det är synnerligen ovanligt att man lägre kastar tuppar från kyrktorn och liknande medeltidsfenomen.

Härom dagen blev jag tråkigt påmind om hur långsamt det ibland går att ändra en mentalitet. Jag stötte ihop med en granne (spanjor) med sin knappt ett år gamla dotterson i famnen, på väg ut. Pojken var uppenbart på dåligt humör och grät högljutt. Själv var jag på väg ut med hunden och noterade att pojken tittade nyfiket på min vovve.

För att få pojken att sluta gråta pratade jag till honom. "Ser du vovven". Pojken slutade gråta och tittade storögt på min lilla Chihuaua. Då fyllde hans morfar på "Ja, se på hunden. Den kommer att äta upp dig!"

Touché..!