27 november 2014
Olle Jacobsson fick sitt spanska pass 19 november 1980 efter att ha väntat nästan tre år på att ansökan skulle godkännas. “Jag var väldigt stolt, jag hade ju drömt om Spanien sedan jag var åtta år.”
Olle Jacobsson fick sitt spanska pass 19 november 1980 efter att ha väntat nästan tre år på att ansökan skulle godkännas. “Jag var väldigt stolt, jag hade ju drömt om Spanien sedan jag var åtta år.” Foto: Carin Osvaldsson


Publicerad 2009-02-06 07:58

Valet att bli spanjor

REPORTAGE I november skrev Sydkusten om att det blev krångligare att vara svensk bosatt i Spanien när residenciakortet försvann 2007. Det ledde till frågor från läsarna om spanskt medborgarskap; vilka är för- och nackdelarna? Olle Jacobsson och Christina Bergstén som blev spanjorer 1980 respektive 2007, berättar om sina erfarenheter. – Byråkratin är besvärlig och nu för tiden är det knappast värt det, säger Nacho Mata på rådgivningsbyrån Gómez Carrero Asesores. Såvida du inte känner dig väldigt spansk och av den anledningen vill söka medborgarskap.

Olle Jacobsson flyttade till Spanien 1960. På den tiden fick han söka uppehållstillstånd tre månader i taget i upp till nio månader, därefter krävdes residencia som skulle förnyas ofta. I slutet av 1977 inledde han pappersexercisen för att bli spansk medborgare.
– Jag hade tänkt länge att jag skulle söka, berättar Olle. Det som satte fart på mig var när en svensk bekant fick brev från spanska myndigheter om att han skulle vara ute ur landet inom 48 timmar.
– Han hade spansk hustru och spanska barn och gick till polisen och undrade vad han skulle göra med sin familj. Det visade sig vara ett misstag, men jag var ändå rädd för att det skulle hända mig, jag hade ju ingen spansk familj som argument för att få stanna.

Inget svenskt pass
Det tog nästan tre år innan Olle fick sitt spanska pass. Han räknar upp alla papper och intyg som krävdes och som skulle översättas.
– Det var lite pesetas här och där under bordet och papperna flyttades från ett bord till ett annat, säger Olle och skrattar. De hade nog inte så stor erfarenhet då av att ge medborgarskap till utlänningar. Så kom julen, Trettonhelgen, påsken och ferian.

Den 19 november 1980 var en stor dag för Olle. Han var äntligen spanjor.
– Jag var väldigt stolt, jag hade ju drömt om Spanien och velat bo här sedan jag var åtta år.

Olle röstar i parlamentsvalet och säger sig vara som vilken spanjor som helst. Han har inget svenskt pass, det förlorade han då reglerna såg så ut 1980, däremot svensk pension då han jobbade för ett svenskt företag.

Två efternamn
Christina Bergstén väntade också länge innan hon sökte medborgarskap i Spanien. Hon har bott här sedan 1976, då var hon bara sju år. Första gången hon skulle söka visade det sig att hennes residencia hade gått ut och hon fick vänta i tio år till.
– Förr förenklade det en del saker om du blev spansk medborgare. I och med EU är det ju ingen större skillnad längre men jag hade redan bestämt mig sedan långt tillbaka. Det kändes naturligt, jag har ju bott här nästan hela mitt liv.

Christina fick ta sin mammas flicknamn för att, som alla spanjorer, ha två efternamn. Numera heter hon Bergstén Blomberg. Men det svenska passet tänker hon inte ge upp.
– Jag var beredd att avsäga mig det, men fick veta av konsulatet att jag har rätt att förnya mitt svenska pass som går ut i juli. Det kan vara bra att ha två pass om man nu har den möjligheten.

Bosatt i tio år
Det viktigaste kravet för att bli spansk medborgare är att ha bott permanent i Spanien minst tio år utan avbrott. För dem som till exempel gifter sig med en spanjor eller spanjorska, eller för dem som är barn eller barnbarn till spanjorer men födda i utlandet, går det dock fortare. Till ansökan ska bifogas en mängd dokument. Först födelsebevis, eller personbevis, som i Sveriges utfärdas av Skatteupplysningen, därefter intyg från svensk polismyndighet att personen inte är tidigare straffad. Båda dokumenten ska översättas till spanska och bestyrkas med en Apostille-stämpel. Det behövs även ett intyg från spanska justitiedepartementet om förekomst i straffregistret, blanketten säljs i tobaksaffärerna, “los estancos”. Vidare intyg från kommunen som visar att personen är mantalsskriven på orten, intyg från regeringens lokalkontor på orten (Subdelegación de gobierno) om hur länge personen har varit bosatt i Spanien, uppgifter om försörjning, till exempel arbetskontrakt eller förmögenhet. Slutligen kopior av residenciakortet och passet. Alla handlingar ska presenteras på närmaste Registro Civil.

Inga fördelar
Nacho Mata på rådgivningsbyrån Gómez Carrera Asesores skulle inte rekommendera Spaniensvenskarna att söka spanskt medborgarskap, om de inte vill göra det på grund av en personlig övertygelse, för att de känner sig spanska.
– Att bli spansk medborgare medför egentligen inga fördelar alls för en svensk bosatt i Spanien, säger han. Enda skillnaderna är att du kan rösta i parlamentsvalet, att du inte behöver förnya ditt residencia och att en del banker möjligen ser det som en större trygghet när de ska låna ut pengar.
– Nackdelar finns det däremot många och den största är byråkratin; alla dokument som krävs, väntetiden och köerna som är vanliga på offentliga institutioner som polis och kommun. Det typiska är att det alltid saknas ett papper och att du ombeds komma tillbaka när du har det...

Dubbelt medborgarskap
Sedan 1 juli 2001, då Sveriges nya medborgarskapslag trädde i kraft, får en svensk som blir medborgare i ett annat land behålla sitt svenska medborgarskap. Detta underlättar givetvis för dem som har tankar på att så småningom återvända till Sverige. Däremot får en svensk som blir spansk medborgare inte längre använda svenskt körkort i Spanien. Dessutom kan enligt svenska Migrationsverket bara den som endast har svenskt medborgarskap räkna med fullt svenskt rättsskydd utomlands. Den som har ett annat medborgarskap betraktas nämligen i det andra landet som medborgare endast där och Sverige har små möjligheter att hjälpa personen om han eller hon råkar illa ut.

Läs mer på http://www.mjusticia.es klicka på Nacionalidad, http://www.swedenabroad.com under Medborgarskap samt på http://www.migrationsverket.se



Carin Osvaldsson






Fler bilder:
Christina Bergstén är spansk medborgare sedan 30 augusti 2007. “Nu gör det ju ingen skillnad längre, men jag har bott här i nästan hela mitt liv, det kändes naturligt. Men det var ingen lätt process.”

Nacho Mata på rådgivningsbyrån Gómez Carrera Asesores rekommenderar inte Spaniensvenskarna att söka spanskt medborgarskap av praktiska skäl. “Det finns egentligen inga fördelar och byråkratin är väldigt omständlig.”