Det var den 10 juli 1997 som Partido Populars fullmäktigeledamot i Ermua (Vizcaya) Miguel Ángel Blanco kidnappades av ETA. Den spanska regeringen gavs ett ultimatum på blott två dygn att förflytta alla ETA-fångar till anstalter nära Baskien, annars skulle Blanco dödas.

Det blev två dygn där den spanska befolkningen mobiliserade sig som aldrig förr, varken före eller senare. Runt hela landet deltog miljontals människor i manifestationer för att Miguel Ángel skulle släppas. När tiden för ultimatumet gick ut slutade samtliga spanska kanaler att sända under en minut.

Jag befann mig vid tidpunkten på resa genom Mellaneuropa. Jag följde händelserna via lokala medier och ett telefonsamtal med min far, som då bodde i Madrid, har etsat sig fast i minnet. Han ringde på en av mina första införskaffade mobiltelefoner när han befann sig mitt i en av dessa stora manifestationer mot kidnappningen. Min far var så tagen av uppslutningen att han grät som ett barn i telefonen.

Den jättelika folkstormen berörde dock ej terroristerna. Miguel Ángel Blanco hittades kort efter tidsfristen svårt skadad med ett skott i huvudet och han avled senare på sjukhus. ETA hade satt ett skott i den spanska folksjälen, men de hade också skrivit under sin egen dödsattest. Efter mordet på PP-ledamoten förlorade terroristorganisationen nästan alla sympatier som den tidigare haft i Baskien.

Idag har Miguel-Ángel Blancos banemän både gripits, dömts och börjat åtnjuta sina första permissioner. Minnet från dessa två dramatiska dygn är dock färskt hos alla spanjorer som upplevde dem.

Ermua-andan var ett unikt fenomen som försonade politiska rivaler som aldrig förr. Tyvärr verkar andan 20 år senare vara som bortblåst. Minnet av mordet på Miguel Ángel Blanco har varit infekterat av politiska ordkrig, där enskilda partier och kommuner visat sig motvilliga till stora minnesceremonier men även där Partido Popular gått till hänsynslös attack mot alla som inte odelat deltagit i minnena.

Det är lika anmärkningsvärt att någon kan känna reservationer inför minnet av ett terroristoffer som att ett parti försöker slå mynt av situationen för att försöka tvätta bort den smutsstämpel som åratal av korruptionsskandaler orsakat. Jag tror inte att Miguel Ángel Blanco är stolt över det han eventuellt kunnat se, från sin himmel och tyvärr tror jag att Ermua-andan definitivt är begraven.