Östkustens natur är på många ställen spektakulär och storslagen, medan själva kuststräckan mestadels är kantad av en mur av höghus. Skräckexemplet är Benidorm, där man får en känsla av att befinna sig på Manhattan. Men några trevliga små orter finns dock. Mina favoritställen är Peñíscola mitt emellan Valencia och Tarragona och Peralada nära franska gränsen. Båda ligger inom bekvämt räckhåll från kustmotorvägen.

PEÑÍSCOLA ­ en urgammal stad

Peñíscola ligger uppflugen på en klippig halvö i havet och ser på långt håll ut som ett strandat skeppsvrak. När man kommer närmare kan man urskilja slottet på klippans topp, de vita husen som grupperar sig runt slottet och den mäktiga muren med bålverk, tinnar och torn. Innanför murarna kan man ströva runt i en labyrint av smala, branta gator, kantade med barer, restauranger och små prylshopar.

I Peñíscola har många civilisationer avlöst varandra. Feni-cierna slog sig ner här, liksom greker, kartager, romare och araber. Alla har de dragit fördel av platsens fördelaktiga läge som tycks skapat för ett ointagligt, säkert näste. Redan tidigt kompletterade man klippans naturliga försvarskapacitet med väldiga murar. Här fanns också färskt vatten att tillgå, sprunget direkt ur klippan och goda möjligheter att anlägga en hamn.

I samband med att Spanien återerövrades från morerna drevs dessa bort från Peñíscola och fästningen föll på 1200-talet i tempelherrarnas händer, som byggde ett slott på ruinerna av ett arabiskt alcazaba. Det är detta slott vi kan se än idag även om det under tidens gång undergått diverse ombyggnader.

Papa Luna

Den största förändringen av slottet utfördes av "påven" Benedictus XIII, även kallad Papa Luna. Han lät omgestalta slottet till en mer palatsliknande boning för att det bättre skulle passa hans lilla påvehov. Det var nämligen så att Benedictus, trots att han utsetts till påve aldrig fick bli en riktig påve. Men han vägrade att acceptera detta, drog sig tillbaka till Peñíscola och låtsades vara påve intill sin död 1422.

På 1500-talet utvidgades befästningsmurarna avsevärt på order av Filip II och fick då sitt nuvarande utseende.

En modern badort

Peñíscola har under senare tid brett ut sig på bägge sidor om halvön och utvecklats till en stor modern badort. Norr om halvön utbreder sig la Playa Norte, en oändligt lång och bred strand med en strandpromenad, tyvärr med biltrafik, kantad av palmer och med ett stort utbud av hotell, restauranger, kaféer och boutiquer. På den andra sidan ligger små stränder inklämda mellan höga, branta klippor.

Ett landskap som inbjuder till strövtåg eller varför inte till ett dopp vid en av de små stränderna.

PERALADA ­ en spännande historia

Försök inte köra in i denna lilla stad, för då kanske du inte hittar ut igen. Detta är nämligen en mycket gammal stad med vindlande gator och smala prång. Redan på 500-talet f.Kr., då en iberisk stam valde att slå sig ner på denna plats, fick den sina första stadsvallar.

Ibererna byggde sin bosättning på en kulle, strategiskt placerad för den tidens behov. Under en tid av ca 300 år blandades de inhemska, iberiska traditionerna i Peralada med impulser från mer utvecklade folkstammar, som greker, fenicier och etrusker. År 218 f.Kr. kom romarna och med dem en nedgång för Peralada. Staden övergavs av ibererna och romarna koncentrerade sig på Ampurias ­ en stad som grekerna anlagt vid kusten.

Romarna efterträddes under 400-talet av västgoterna som härskade fram till år 711, då morerna erövrade den iberiska halvön. Men här uppe i norr höll de inte stånd särskilt länge. Redan år 785 erövrades området av frankerna och det är nu som grunden läggs för det medeltida Peralada, en tid då staden får uppleva ett nytt uppsving.

Ett slott och en kyrka bär vittnesbörd om närvaron av de feodala institutionerna och staden är omgiven av en mäktig försvarsmur. Under 300 år var Peralada en av de viktigaste städerna i området. Man ägnade sig åt handel och hantverk och staden blomstrade under hela medeltiden.

Genuint medeltida kvarter

Den aktuella stadskärnan är, med några smärre ändringar, den som existerade redan på 1300-talet och man känner sig som förflyttad till medeltiden på dess smala gator och små torg. Här står fortfarande slottet, som på 1800-talet förskönades med en stor park.

Här finns klostret, el Convento del Carmen som idag förvandlats till museum och där man kan besöka det välfyllda biblioteket, glasmuseet eller vinmuseet. Ett annat kloster i staden, Santo Domingo, inrymmer stadsmuseet.

Slott med casino

Denna lilla stad har ett litet, enkelt men trevligt hotell innanför murarna och vill man ha något att äta finns det några få restauranger att välja på, varav Cal Sagristá är den bästa. Men varför inte äta i casinot på slottet och samtidigt pröva lyckan vid spelborden?

Om du undrar hur det gick för romarna i Ampurias, kan du åka till Empúries, som ligger sydost om Peralada. Här har man gjort utgrävningar av denna grekisk-romerska stad, grundad av grekerna redan på 600-talet f.Kr.

Monica Malmcrantz-Ramfelt

> Monica Malmcrantz-Ramfelt har skrivit boken, "Mina smultronställen längs Europas motorvägar". Hon har beskrivit ett 50-tal omsorgsfullt utvalda platser som ligger inom bekvämt räckhåll från motorvägen.

Boken är rikt illustrerad med bilder och kartskisser. Kriteriet för ett "smultronställe" är att det skall gå lätt att komma in i stadskärnan, platsen skall erbjuda intressanta sevärdheter i härlig miljö, gågator, vacker arkitektur samt trivsamma hotell och restauranger.

Boken finns att köpa hos Muffin Café, Ricardo Soriano 29, Marbella, Hemingways bokhandel i Fuengirola samt hos de flesta bokhandlare i Sverige.

© Sydkusten Media S.A.