I en liten källarlokal i ytterkanten av Málaga har AHIGE sitt huvudkontor. Antonio bjuder på kaffe från en termos och säger:
—Min fru gör i ordning det till mig varje morgon.
Han låter det gå några sekunder, sedan skrattar han. Han skämtade bara. Såklart.

Enligt Antonio och kollegan Hugo Gensini är den spanske mannen mycket manschauvinistisk. Han vägrar släppa ifrån sig sina privilegier och är rädd för den feministiska rörelsen. Men de tror inte att situationen egentligen är värre i Spanien än i andra länder. Men problemen är synligare. Det viktigaste just nu är det preventiva arbetet för att minska våldet.
—Vill vi leva tillsammans i frid är det männen som måste förändra sig, säger Hugo.

Motvikt till gammalt mansideal
AHIGE tog sina första stapplande steg för fem år sedan. En liten grupp män som sågs för att tala om sådant män normalt inte talar om – känslor.
—Kvinnorna har förändrats, säger Hugo. Vi var förvirrade och sökte svar.
De insåg snart att de inte kunde tala om sig själva utan att komma in på kvinnorna, diskrimineringen och den strukturella orättvisa som råder i samhället. Vilken var deras egen position? Vad gjorde de för att denna struktur kunde fortleva?

AHIGE bildades som en motvikt till den traditionella manliga modellen där styrka, rivalitet, konkurrens och överlägsenhet var de rådande idealen. Idag har man 100 medlemmar i hela landet – feminister som deltar aktivt i jämställdhetsrörelsen.

Jämställt om 500 år
—Många män förändrar sig utåt, antar en politiskt korrekt inställning, men hemma och inom sig är de fortfarande manschauvinister, säger Antonio.
De accepterar att kvinnorna jobbar utanför hemmet men man delar sällan på hushållsarbetet. I denna miljö växer ungdomarna upp och trots lagstiftning och reformer lever könsdiskrimineringen vidare. Dagens 18-åringar är lika lite jämställda som pappa eller farfar. Om man fortsätter i samma takt som nu kommer Spanien vara jämställt om 500 år.
—Vi är alla barn av patriarkatet. Och ingen i historien har någonsin lämnat ifrån sig makten frivilligt.

Rädslan upphov till våld
Enligt Antonio känner männen sig känslomässigt underlägsna och oroar sig för att kvinnorna inte ska nöja sig med jämlikhet utan ta revansch efter tusentals år av manlig makt.
—En svag man tar gärna till sin fysiska styrka. Han slår. Misshandeln är ett desperat försök att behålla makten.

Antonio och Hugo är pessimister. De ser ingen tendens till att våldet skulle vara på väg att minska. Det är annorlunda än för 50 år sedan. Orsaken och formen har förändrats. Tidigare var hustrumisshandeln en del av vardagen. I dagens samhälle finns ingen acceptans. Men våldet är större.

Vad kan männen göra i kampen mot misshandeln?
—Tystnaden gör oss till medbrottslingar, säger Antonio. Vi måste säga ifrån eller vända männen som misshandlar ryggen. Och vi måste initiera en förändringsprocess, konfrontera vår rädsla.

Vad kan kvinnorna göra?
—Familj och vänner till den misshandlade kvinnan måste visa tydligt att den dag hon ber om hjälp kommer hon att få det, säger Antonio. Man får aldrig fördöma.

Vad kan myndigheterna göra?
—Idag finns mer resurser än för fem år sedan, men det behövs mer, säger Hugo. Till utbildning, bostäder, ekonomisk, juridisk och psykologisk hjälp. Och vi måste arbeta preventivt. Idag väntar myndigheterna med att ingripa tills något allvarligt inträffat.

Finns det en risk att männen hamnar under en kollektiv misstanke?
—Det finns en mycket liten andel kvinnor som utan grund anmäler sin man för misshandel för att få fördelar vid en skilsmässa. Men spanjorerna är tillräckligt manschauvinistiska för att vara mycket vaksamma för denna risk

Finns det kvinnor som misshandlar sin man?
—Ja, och med det vill en del hävda att alla är lika. Men i mer än 98 procent av fallen är det mannen som misshandlar.

Läs mer på http://www.ahige.org