Yoga, magdans, capoeira, seminarier, kurser, konserter, filosofiska samtalsgrupper, konst – och fotoutställningar. Casa Invisible, på Calle Nosquera i Málagas gamla stadsdel, är många saker. Det är ett kulturellt och socialt centrum, och det är ett ockuperat hus. Det är dock ingen som bor där.

Byggnaden, som ägs av kommunen, är en gammal skola nära på fallfärdig på sina ställen, men med oändliga möjligheter. Tre våningar och källare. Fler rum och salar än man kan räkna, med högt i tak, gammal stuckatur och fantastiska mosaikvalv. Och en stor grön patio. Här sitter en av arbetsgrupperna och diskuterar projekt. Paula berättar med låg röst, för att inte störa, hur allting började.
– Vi är ett stort kollektiv som organiserar kulturella evenemang. Vi behöver en plats för att kunna jobba med våra idéer.

Enligt Paula håller Málaga centrum på att förändras, det rustas upp och putsas till för turister och för att kommunen bestämt sig för att satsa på att bli europeisk kulturhuvudstad 2016. Men kultur är inte bara den framgångsrika kulturen. Det handlar inte bara om att köpa inträde till teatern eller att gå på Museo Picasso. I en stad där torgen blivit uteserveringarnas och turisternas, har dem som bor i centrum glömts bort. Casa Invisible är en protest mot finkulturen.

Symbolisk aktion
I samband med Málagas filmfestival förra våren ockuperade kollektivet bakom Casa Invisible, biografen Cine Andalucía, under en dag. Det var en symbolisk aktion som syftade till att utnyttja den stora mediauppslutningen för att uppmärksamma att det även finns andra, vanliga människor som också ägnar sig åt kultur.
– Det blev succé, säger Paula.

I år valde de kommunens gamla skolbyggnad på Calle Nosquera och planerade att stanna en hel vecka.
– Men när vi väl var här trivdes alla så bra att vi blev kvar.

Måste utrymmas
Kommunen, som vill renovera byggnaden för att satsa på ett eget kulturprojekt, anmälde dem och gav order om att huset skulle utrymmas. Men då en stor grupp akademiker ställde sig bakom och försvarade Casa Invisible, drog borgmästaren, Francisco de la Torre (Partido Popular), tillbaka anmälan.
– Han blev väl rädd att framstå i dålig dager, säger Paula. Särskilt inför kommunvalet i maj.

Nu för representanter för Casa Invisible en dialog med Málaga kommun och Paula hoppas att de ska nå fram till en lösning så att de får stanna. Hon är inte alltför optimistisk. Budskapet de fått hittills är att de, förr eller senare, måste lämna huset. På frågan hur långt de är beredda att gå, till vilken grad de tänker kämpa för sitt kulturhus, svarar Paula:
– Det här en en fredlig manifestation. Vi vill inte orsaka problem men använder oss av de medel vi har, dialog och att skapa opinion i media.

Inget ungdomsprojekt
Casa Invisible är öppet för alla, folk kommer och går. Organisationen är horisontell och består av en rad arbetsgrupper som jobbar med exempelvis kommunikation, driften av baren och kafét, musikevenemang samt politiska strategier. Ingen är chef och alla är välkomna att delta. Många bor i kvarteren runt omkring huset, men det är inget tvång för att vara med. Det är långt ifrån något ungdomsprojekt utan har tvärtom blivit något av en kulturell mötesplats mellan generationer.
Bland grannarna finns de som är förtjusta men också de som ogillar att det rör sig konstigt folk i kvarteret eller har störts av ljudnivån under en konsert.

Kultur för Málagaborna
Paula tycker att Málagas satsning på att bli europeisk kulturhuvudstad är väldigt överdriven. Kulturen i staden är för turisterna, inte för Málagaborna.
– För att förtjäna en sådan utmärkelse måste man också jobba för att integrera kommuninvånarna. Det finns en filmfestival, men folk i kvarteret bredvid Teatro Cervantes deltar inte. Kultur är inte bara att betala inträde och passivt titta eller lyssna, det är också att ge alla möjlighet att utöva konst, att vara med aktivt.

Okupa föddes på 80-talet
Ockupationen av övergivna hus i Spanien hade en boom på 1960- och 70-talen då många spanjorer flyttade från landet till städerna och behövde någonstans att bo. ”Okupa” som politisk rörelse föddes på 1980-talet och blev inte bara ett ändamål utan också ett medel för att skapa debatt kring bostadsfrågan. Det finns även många fall av ockupation där det som i Casa Invisibles fall handlar om att skapa ett alternativt kulturellt utrymme. Ockupationsrörelsen existerar i hela Europa men har varit särskilt stark i Tyskland, Holland och Spanien. En känd ockupation i Sverige var den så kallade Kårhusockupationen i Stockholm i maj 1968.

Läs mer på http://www.lainvisible.net