Resultatet är en seger för socialistpartiets gräsrötter och ett jättelikt bakslag för partiapparaten, som hade slutit upp bakom den andalusiska regionalpresidenten Susana Díaz. Med mindre än 40 procent av rösterna hade Díaz svårt att skyla sin besvikelse och sin bristande sympati för Sánchez. Hon nämnde inte ens honom vid namn i sitt anförande på valnatten och begränsade sig till att säga att hon ställer sig till partiets förfogande.

Den tredje kandidaten Patxi López fick knappt tio procent av rösterna, men betydligt fler än de garantier som han hade samlat inför primärvalet. Han uttryckte på valnatten sin stolthet över socialistpartiets interna demokrati och betonade än en gång behovet av samförstånd.

Pedro Sánchez går stärkt ur valet, inte bara för att han återtagit partiledarposten utan tack vare sättet han gjort det på. Med mer än 50 procent av rösterna hade han inte ens behövt en teoretisk andra omgång och till skillnad mot förra gången vinner Sánchez helt på egna meriter, utan att stå i tacksamhetsskuld till några andra framstående personer inom partiet. En av dem då var Susana Díaz.

En omedelbar konsekvens är att PSOE:S hittillsvarande talesman i riksparlamentet Antonio Hernando lämnar sitt ansvar. Han presenterade sitt beslut redan på valnatten, efter att Sánchez under valkampanjen antytt att han tänkte byta ut Hernando. Talesmannen var Sánchez närmaste man, tills kuppen i oktober som ledde till partiledarens avgång. Hernando satt kvar som talesman och ändrade sin tidigare hållning genom att lägga ned sin röst för att möjliggöra omvalet av Mariano Rajoy som regeringschef.

Pedro Sánchez tvingades avgå både som partiledare och parlamentsledamot i oktober, vilket innebär att PSOE:s nya partiledare saknar egen plats i parlamentet. Det gör i sin tur att valet av ny talesman blir extra viktigt.