Massmediers uppgift är att informera på ett så objektivt och opartiskt sätt som möjligt. Idag drivs många medier tyvärr av sensationalism, som genererar många klick, vilket innebär annonsintäkter. Makabra nyheter ligger i topp, ju mer våldsamma desto bättre för läsarsiffrorna. Men när det gäller våld mot kvinnor är det inte bara ekonomiska intressen i mediabevakningen som är förkastliga, det är även konsekvenserna av varje nyhet om en kvinna som mördats av sin partner, eller tidigare partner.

Två konkreta effekter av våldsnyheterna kräver djup analys och eftertanke. Den ena är att många kvinnoförtryckare som drömmer om den ultimata hämnden får inspiration av andras våldshandlingar. ”Kan han så kan jag”. Det är inte ovanligt att kvinnomord inträffar i klungor, med få dagars mellanrum. Det är ingen tillfällighet.

Lika illa är att dessa nyheter också skickar en tveklös signal till kvinnor som lider förtryck. ”Så här kommer du också sluta, om du inte lyder eller ännu värre överger din man”. Om nyheterna om kvinnovåld väcker obehag hos mig som manlig journalist kan jag inte ens föreställa mig hur de upplevs av kvinnor som lider förtryck i egen person.

Egentligen borde medierna krylla av nyheter om kvinnor som frigjort sig från sina förtryckare och som funnit lyckan. Gärna också nyheter om kvinnoförtryckare som rehabiliterats och kommit till insikt om hur sjuk deras kvinnosyn varit. Och som öppet ber om ursäkt.

I lördags var det Internationella dagen mot kvinnovåld. Kvällen före mördades en 35-årig tysk kvinna i Katalonien av sin tidigare partner. Han körde från Tyskland enbart för att skjuta ihjäl henne och sedan ta sitt eget liv. Kvinnan är det 45:e registrerade offret hittills i år i Spanien och jag befarar att hon tyvärr inte kommer att vara den sista. Redan i slutet av november har fler kvinnor dödats i Spanien av sina partners eller tidigare partners än under hela 2016. Offren i Spanien uppgår till 843 de senaste 13 åren, vilket är fler än vad terroristorganisationen ETA skördade under nära 40 år.

Men 2017 bjuder på en särskilt makaber siffra. Medan ett barn dödades förra året av sin pappa som hämnd mot mamman, är siffran i år hela åtta stycken.

Det är en verklighet som vi inte får vara stillasittande eller tysta inför. Från mediahåll måste vi dock ta en ordentlig tankeställare kring hur vi ska bevaka tragedierna på rätt sätt, för att undvika att kasta bensin på elden.