I Spanien firar man den på den rätta dagen och får på så sätt en extra ledighet medan vi i Sverige firar på den veckohelg som ligger närmast midsommarsolståndet. Detta för att inte förlora en arbetsdag. I Sverige, som är ett av världens mest sekulariserade länder, är midsommar ingen religiös helg men den är ändå helig för oss svenskar och för de flesta viktigare än både jul och påsk

Vi är 35.000 svenskar som bor här på Costa del Sol, men de allra flesta reser till Sverige under högsommaren. Vi som är kvar vill naturligtvis fira midsommar och för att störa så lite som möjligt har vi valt att göra det så långt bort på stranden som möjligt, där paseon slutar i Carvajal utanför Fuengirola. Där har vi haft vår lilla stillsamma fest de senaste 15 åren. I år var vi drygt 350 barn och vuxna.

Tre gånger har vi ansökt om tillstånd hos myndigheterna, men trots att vi skickat in ansökan i god tid har vi fått tillståndet långt efter midsommar. Därför har vi slutat ansöka. Under fjorton år av dessa 15 har vi fått besök av polis som kontrollerat och förmanat oss.

Vårt festande börjar med att vi reser ett högst kors med två ringar på. Detta är inget kristet kors utan en gammal fruktbarhetssymbol. Barn och vuxna har hjälpts åt att klä det hela med blad och blommor. Många barn och kvinnor bär blomsterkransar på sina huvuden. Sedan bildar vi ringar och dansar speciella danser runt midsommarstången till traditionell musik. Vi äter sill, köttbullar och potatis som vi sköljer ner med snaps och öl. Senare på kvällen sjunger vi vårt hemlands naturlyriska och vemodiga sånger.

I år höll vi till 160 meter från närmsta bostadshus. Vi hade fått tillstånd att dra en sladd från en chiringuito så att vi kunde spela dämpad musik i två högtalare som var vända mot havet. När folk i ett av husen gick ut på sin altan så kunde de höra musiken ganska svagt. En illvillig person ringde till polisen som kom redan klockan 20.20 och tog bort sladden. Med sedvanlig polisiär smidighet befallde man att vi skulle vara tysta och utan anledning hotade polisen oss med fängelse om vi skräpade ner på stranden. Nu var feststämningen förstörd.

Vi svenskar är fostrade, i stora rikskampanjer under de senaste 70 åren, att inte skräpa ner. Vi slänger inte skräp på marken. Vi skulle heller aldrig göra upp eld på en badstrand. Vid varje fest har vi delat ut soppåsar som alla kan slänga sitt skräp i. Redan på natten går vi omkring med ficklampor för att se till att inga sopor ligger kvar. Även utan att ha blivit hotade med fängelse åker vi tillbaka i soluppgången och städar. Där vi svenskar haft fest är den renaste platsen på den sju kilometer långa stranden och så har det varit under de 15 åren.

Tre dagar senare firade spanjorerna San Juan längs hela stranden med minst tio gånger så hög ljudvolym som den vi åstadkom. Morgonen därpå åkte jag ner och tog bilder på en soptipp som sträckte sig från Carvajal till långt bortom Sohail. Jag bifogar en av bilderna. Det var så lugnt och tyst på morgonen och när jag såg stranden befarade jag att stadens hela befolkning redan satt i fängelse.

För några år sedan läste vi i tidningar om resultatet av en stor internationell undersökning som visade att näst efter Japan var Spanien det bullrigaste landet i världen. Vi vet också att under ferian så flyttar många människor hem tills släktingar på landet för att kunna sova. Går vi omkring på ferian så hör vi aldrig mindre än fem musikstycken i olika tonarter ur högtalare på högsta volym. Det brukar pågå till klockan tre på morgonen.

I skrivande stund, kl: 01.30, natten mellan den 28:e och 29:e juni hör jag dånet från ett stort tivoli två kilometer från mitt hem. Före den ekonomiska krisen anordnade man, flera gånger årligen, stort fyrverkeri mitt inne i stan. Första gången trodde vi att ett tredje världskrig brutit ut. Fönsterrutor skallrade av tryckvågor och jag såg föräldrar som höll för öronen på skrämda och gråtande barn. Trots att vi bor fyra kilometer från festplatsen måste vi stanna hemma och mata våra skräckslagna hundar med nervlugnande psykofarmaka.

Ovanstående skall inte uppfattas som kritik. Jag nämner det bara som en jämförelse med vår lilla midsommarfest. Vi svenskar är positivt inställda till spanjorernas fester då vi själva kommer från ett vrångt och njutningsfientligt samhälle med alldeles för lite fester. Här deltar vi i ferior, internationella dagar, romerior och annat men undrar samtidigt varför spanska myndigheter inte vill låta oss att få fira vår midsommar i fred under åtta timmar per år.

Bengt Sändh
(på mångas vägnar.)