(Publicerad 2012-03-01) Ett skickligt samarbete mellan läkare, sjuksköterskor och begravningsbyråer lyckade hålla den kriminella verksamheten hemlig. Inte förrän 2006 uppdagades härvan och blev en skandal som uppmärksammas världen över. Föreningar för drabbade tror att utredningen medvetet motarbetas. Trots falska dokument och tomma gravar arkiveras fall efter fall.
– Jag har alltid misstänkt att jag var adopterad, säger Antonio Barroso. Men mina föräldrar förnekade det och min mor berättade till och med om hur förlossningen hade gått till, så att jag skulle sluta tvivla.

Inte förrän i fyrtioårsåldern fick han reda på sanningen. Barndomsvännen Jose Luis Moreno fick veta att både han och Antonio var adopterade. “Vi köpte er på avbetalning”, erkände hans far på sin dödsbädd. Jose Luis och Antonio började forska och fann flera liknande fall. Tillsammans startade de Anadir, den första föreningen för drabbade

Anhöriga organiserar sig
Nu söker familjer över hela landet efter sina förlorade barn. De fick beskedet att deras nyfödda dött, men i flera årtionden misstänkte de att de blivit lurade och att deras barn lever någonstans. De möttes av tystnad från myndigheter eller stämplades som tokiga. När Anadir startade började hela historien rullas upp. Media började uppmärksamma historien och tusentals familjer hörde av sig. De förstod plötsligt att de inte var ensamma och att verksamheten var mer omfattande än de kunnat tro. Det har bildats ytterligare fyra föreningar, bland dem Aberoa i Andalusien.

Stort antal fall
Just nu utreds 1 500 fall av spanska domstolar, men antalet drabbade kan vara mångdubbelt. Vissa fall gäller barn som frivilligt lämnats i adoption, då läkare förfalskat dokument för att kunna sälja barnen utan att gå via myndigheter. Men ofta rör det sig om barn som sades ha dött vid födseln, men som i själva verket såldes och registrerades som biologiskt till sina adoptivföräldrar.

Tidigare riksåklagaren, Cándido Conde-Pumpido, har sagt att det aldrig i Spaniens rättshistoria funnits ett fall med så många anmälningar. I sexton fall har utredningarna lett till att gravar öppnats. I bara två av fallen överensstämde det begravda barnets DNA med föräldrarnas. I några fall låg ben från vuxna eller djur i gravarna. Andra gravar var helt tomma.

Vanligt efter kriget
Verksamheten började efter inbördeskriget, då Franco inledde en ideologisk utrensning på flera plan. Barn från motståndarsidan, vars fäder var döda eller satt i fänglese, togs från sina mödrar för att uppfostras av regimvänliga familjer. Men när efterkrigsåren var slut, fortsatte verksamheten. Sjukhuspersonal och nunnor hade upptäckt att det fanns pengar att tjäna. Efterfrågan på friska nyfödda var större än utbudet, så lösningen blev att bilda nätverk för att stjäla lämpliga barn från särskilt utsatta mödrar. Personal på sjukhus, kliniker och kyrkogårdar samarbetade för att lura anhöriga.

Gemensamma nämnare
De utvalda mödrarna var ofta unga, lågutbildade och från enkla förhållanden. Mest utnyttjades tvillingfödslar, då man lät modern behålla ett av barnen. Alla familjer berättar liknande historier: en normal graviditet, men modern sövdes ner under förlossningen. Ibland såg anhöriga barnet en kort stund. Senare fick de beskedet att barnet dött. Familjen nekades att se kroppen, eller förevisades en död baby som de inte kände igen, ibland med tecken på att ha varit nedfryst. Familjen tilläts inte heller ta hand om begravningen, allt sköttes av sjukhuset.

Andra likheter är felaktiga uppgifter i dokumenten. I vissa fall anges flera olika dödsorsaker för samma barn. Ofta står “dödfött” trots att föräldrarna sett att barnen levde. Många dokument är spårlöst borta.

Höga dödssiffror
En annan gemensam nämnare är den inblandade personalen. Det blir hårresande tydligt i fallen i La Línea de la Concepción i Cádizprovinsen. I totalt hundra mystiska dödsfall har samma grupp av läkare, nunnor och kyrkogårdspersonal skrivit under dokumenten. De misstänkta sjukhusens register uppvisar under vissa månader under åren 1971-75 en onormalt hög siffra av nyfödda som dog inom 24 timmar efter födseln. Familjerna fick förklaringen att “många barn dör när valarna passerar nära kusten”. Sedan utredningen började har dessutom registren över intagna under åren 1963 till 1967 försvunnit spårlöst.

I Málaga undersöks 86 fall, huvudsakligen vid Hospital Civil.

Söker sin syster
Isabel Agüera i Estepona var den första i Málagaprovinsen som gjorde en polisanmälan, i juni 2010. Då hade det gått hela 40 år sedan hennes syster föddes och försvann på Hospital Civil. Isabel berättar för Sydkusten att hennes mamma alltid trott att dottern inte var död, men att hon inte vågade anmäla sjukhuset av rädsla.
– Det här var under en diktatur och respekten för auktoriteter var enorm. Hon var rädd för att bli betraktad som tokig.
– När jag började forska hittade jag två dokument med två olika dödsorsaker och med olika dödsdatum. Dessutom finns varken dödsfallet eller begravningen officiellt registrerade.

Köpt för 5 000 dollar
Mest uppmärksammad i utländsk media blev Randy Ryder, som föddes 1971 i Málaga, där hans amerikanska föräldrar bodde tillfälligt. Det var åtminstone vad han trodde under hela sin uppväxt. I själva verket reste paret till staden för att köpa ett barn på kliniken San Ramón. Inte förrän Ryder var 27 år erkände hans far att de köpt honom.
– Vi valde det finaste barnet och betalade 5 000 dollar, berättade fadern. Enligt adoptivmamman var hans riktiga mor en sydafrikansk kvinna. Ryder reste till Málaga för att få svar på vad som hände, men de inblandade nunnorna och klinikens ägare hade alla avlidit.

– Däremot lever gynekologen, berättade Ryder för spanska medier. Han har signerat ett dokument som intygar att min adoptivmor - som var steril - födde en son på kliniken. Jag sökte upp honom och bad om en förklaring, men han beklagade att han bara skrev på vad han blev tillsagd, eftersom han inte kände patienten.
Ryder har nu hittat sin biologiska mor i London. Hans fall är ett av få som lösts.

Brist på bevis
Ryder var också en av de få som visste namnet på sin biologiska mamma. Många anhöriga brottas med otillräckliga fakta. Åklagarna menar att det är nästan omöjligt att uppnå hållbara bevis och att spåra de biologiska föräldrarna, när så många dokument fattas. Till och med när gravar öppnats och det finns klara indicier om brott, kan det vara svårt att gå vidare.

Ett annat problem är att domstolarna är överbelastade, utredarna har en omänsklig arbetsbörda. I Málaga sköts polisanmälningar om stulna barn av en enda kvinnlig polis, som har 100 fall på sitt bord. En tredjedel av fallen i hela landet har arkiverats, trots protester. Motiveringarna är otillräckliga bevis eller att brottet har preskriberat.

Dolda motiv
Föreningarna menar att det finns andra förklaringar. De tror att politiska motiv ligger bakom.
– Det är lögn att det inte skulle finnas tillräckligt med underlag, säger Antonio Barroso till Sydkusten. Jag har TV-inspelningar från lokal-tv i Aragón, där en nunna erkänner att hon sålde mig. Men nunnan har aldrig blivit kallad till förhör. Jag har dessutom en födelseattest där min adoptivmor står som biologisk mor, men ett DNA-test som visar att hon inte är det. Mitt fall har arkiverats tre gånger, men jag har lyckats få det aktiverat igen..
– I Valencia har en adoptivfar berättat offentligt att han köpte sin son. Inte heller detta utreds.

Isabel Agüera misstänker att bakom detta finns mäktiga personer som fortfarande är i livet.
– En annan orsak kan vara myndigheternas rädsla för dyra skadestånd. Men vi har aldrig bett om något, vi vill bara hitta våra anhöriga.
– Dessutom har brotten preskriberat endast i de fall barnen lämnats bort frivilligt. Har barnet stulits, anses brottet pågå tills fallet är löst.

Ger inte upp
I en stor demonstration i Madrid 27 januari krävde de drabbade att fallen inte ska arkiveras. De menar att sökandet bör ske på fler ställen och att all dokumentation ska gås igenom. Antonio Barroso har begärt att få tillgång till sjukhusets arkiv, för att se vilka kvinnor som var intagna vid tillfället han såldes. Men han har inte lyckats. Både sjukhus och myndigheter hittar ursäkter för att förhala processerna, menar han.
– Vi vill också att det upprättas en offentlig DNA-bank, där man kan jämföra föräldrars provsvar med barn som vet eller misstänker att de är stulna.

Privata initiativ
Nu tvingas de drabbade själva organisera provtagningar. Privata företag lagrar resultaten mot en kostnad av 120 euro, men det finns inget gemensamt register och alla familjer kan inte bekosta testerna. Ett annat initiativ är regionalstationen Canal Sur´s videoarkiv, där anhöriga spelar in meddelanden och visar foton, med förhoppningen att någon ska känna igen sig själv i syskonens drag.
Isabel Agüera överväger att anlita en privatdetektiv.
– Att undersökningarna i La Línea har varit framgångsrika beror på att privata detektiver jobbar i fallet. Annars hade de aldrig kommit så långt.
– Vi är brottsoffer, men vi behandlas inte som sådana , säger Antonio Barroso.

Möte med politiker
Föreningen träffade 10 februari representanter för Spaniens regeringen, för att kräva att en expertgrupp tar hand om utredningen och får tillgång till alla arkiv. Justitiedepartementet lovade tillsätta en utredningsgrupp och sade att fallet har högsta prioritet. Men statssekreterare Fernando Román framhåller att resurserna är knappa.
– Vi vill inte lova något vi inte kan hålla, varnar han.