Om vi ser på bruttonationalprodukten från ett konsumtionsperspektiv får vi en god bild av hur olika delar av den spanska ekonomin utvecklar sig. Denna del av BNP-ekvationen består av följande faktorer: Hushållskonsumtion + Offentlig konsumtion + Investeringar + Handelsbalans (Export minus Import).

Hushållens konsumtion är den del av ekvationen som har bidragit mest till tillväxten senaste två åren. Detta kan förklaras med att hushållens skulder har krympt betydligt. För att komma upp i samma nivå som 2011 måste skulden öka med cirka 35 procent. Lägre räntor har i princip halverat kostnaden för skulden. Lägre oljepris absorberar mindre del av lönen och cirka en miljon fler människor i arbete ökar köpkraften, trots lägre genomsnittslöner.

Den offentliga konsumtionen har ökat något och kommer förmodligen att försätta göra det de närmaste åren. Budgetunderskottet är hanterbart och statens skuldsättning i procent av BNP kommer att minska då, BNP växer mer än skulden.

Investeringarna har helt klart sett sin bottennotering och vi ser en tydlig uppgång. Huvudskälet till trendbytet är tillgången till krediter. I spåren av krisen torkade kreditmarknaden ut, då bankerna strypte utlåningen. Bankerna har nu förbättrade balansräkningar och från att inte ta kreditrisker rapporterar bankerna nu konkurrens med andre banker som avgörande vid kreditbeslut.

Handelsbalansen uppvisar fortfarande ett underskott, då exporten är mindre än importen och i förlängningen blir detta den enda minusposten i ekvationen. Handelsbalansen kommer med all sannolikhet att fortsätta ligga på minussidan. Dock kommer en räntehöjning i USA samt ytterligare kvantitativa lättnader från ECB försvaga euron gentemot dollarn ytterligare. Detta kommer i sin tur sannolikt bidraga till en ökning av exporten samt en inbromsning av importökningen, vilket ger ett lägre handelsunderskott.
Slutligen är konsumentförtroendet avgörande för att Spanien helt ska lämna krismedvetandet bakom sig.

Ruben Larsen, Haga Kapital
ruben@hagakapital.se