Att flyga i stort fint rymligt plan med Iberia är inte alls dumt. Gott om plats för knäna, god mat och dryck som ingår i priset, filt och kudde till natten. Det var alltså långflygning; tio timmar från Madrid till Havanna. Vi startade sent på eftermiddagen och landade på kvällen – och ändå var det nattflygning. Alldeles kolsvart var det, förutom några läslampor som lyste, liksom fullmånen utanför. Och så damp man då ner i en ganska annorlunda värld.
 
Pengar behöver dom på Kuba och har därför byggt en massa tjusiga hotell för att locka turister. Dom flesta ligger på en halvö som heter Varadero, där dessa flotta anläggningar ligger tätt. Men först stannade jag i huvudstaden Havanna några dygn och bodde då på Hotel Nacional. Detta hotell är från år 1930, den tid då alla kändisar från USA, inklusive maffian, invaderade ön. Jag kände mig litet filmstjärneaktig när jag gick omkring i detta palats, omgiven av porträtt på kungar och presidenter, filmstjärnor och musiker. DÅ hade alla varit klädda i det elegantaste som fanns, men NU vimlade hotellet av turister i shorts, keps och ryggsäck. Finast av alla var personalen i strikta uniformer.
 
I Varadero bebodde jag ett av alla strandhotellen. Utsikten från mitt fönster var som en bild ur en smashig broschyr; jättestora blå pooler, dungar av kokospalmer, och bakom alltihop det skimrande blågröna karibiska havet. Sanden kritvit och inbjudande. Den bjöd mig till sig en dag - men det var ingen idé att försöka bada. Starka vågor kastade omkull alla som försökte, och bottnen gick upp och ner med stora hålor. Så det blev till att simma i pool. Vattnet var rätt kallt, så precis som här var jag nästan den enda som badade. Tänk vad det är bra att vara viking!
 
Tittade på en massa utländska TV-kanaler (som bara får finnas för utlänningar) och såg snökaoset i USA. Snön vräkte ner ända nere i Florida, och eftersom det ligger mycket nära Kuba så var det ofta isiga vindar som drog in. Palmerna svajade, alla turister drog sig inomhus och den dagliga kvällsunderhållningen från en scen i parken blev inställd. Annars var det danstrupper som framträdde där till den inhemska musiken: rumba, cha-cha och salsa. Förresten fanns det musikgrupper överallt på torgen i städer och byar och man kunde gott ta sig en svängom och vicka på rumpan.
 
Här i Spanien är ju människor väldigt snälla - men nu har jag träffat dom som är ÄNDÅ snällare! Kubanerna. Nånting så vänligt och leende, varmt och kramigt har jag aldrig mött. ALLRA gulligast var dom mot mig, för jag var den enda turisten som kunde tala spanska. Det tog dom som en ren komplimang och jag blev nästan sönderkramad. Där ser man vad nyttigt det är att kunna språk! Övriga mängder av turister var huvudsakligen från Kanada, resten var skandinaver, tyskar och holländare.

Invånarna i USA får INTE resa till Kuba - förhållandet mellan de båda ländera är mycket frostigt efter krig, hot och hat. Men "amerikanare" finns det mängder av i alla fall  - nämligen tusentals dollargrin från 50-talet. Dom blev kvarlämnade när Fidel Castro bryskt körde ut alla amerikaner och beslagtog allt vad dom hade. Detta skedde vid revolutionen 1959. Bilar fanns det alltså kvar, och nu har kubanerna dom och kör glatt omkring med dessa gamla vrålåk. Reservdelar finns inte, men man lagar och fixar och donar efter bästa förmåga. Att köpa ny bil är det verkligen inte många som har råd med.

Lönerna är minimala, och det visar sig genom att många akademiker lämnar sina arbeten som läkare, lärare, jurister och ingenjörer, för att i stället jobba som dörrvaktmästare eller väskbärare på hotellen. Dricksen dom får är mycket större än deras vanliga lön..!
 
I skrivande stund ser jag ett stycke blå himmel utanför fönstret, och ett par försiktiga solstrålar. TÄNK om det blir vår nu! En sån där härlig spansk vår med massor av mimosa. Då blir jag så glad, och fortsätter att trivas. Barnbarnet Jesper anländer med flyg alldeles själv, så det blir mycket att hitta på kommande vecka. Den nya fantastiska lekparken i Fuengirola måste prövas, och så har vi ju Zoo och delfinarium och aporna i Gibraltar att titta på.

Sedan kommer Club Nórdicos revy "Nybyggarna" att spelas ett antal gånger, och ni alla är varmt välkomna att ta del av Karl-Oskars och Kristinas öden och äventyr. Det raljeras friskt om spanska krångligheter och svenska fånigheter.

NU precis har solstrålar slagit sig ner på min balkong, och jag måste genast ut och NJUTA! Hej så länge!