Här kan noteras att jag INTE kom att tillhöra flamencoklänningskvinnorna. Tyvärr var det ingen kreation som passade mig, för man bör se ut som ett timglas och så måste man vara STARK. Volangerna väger nämligen flera kilo. Allt försvann i alla fall i ett huj, och vips var hela feriaplatsen tvättad och borstad och sopad. Städa kan dom, spanjorerna!
 
Marknad alltså! Alla som riktigt ÄLSKAR prylar och trängsel uppmanas komma och riktigt trivas. ALLT finns att köpa för billiga pengar: skor och väskor, blusar, kjolar, sjalar och t-skjortor, leksaker, keramik, smycken... Fåfängans marknad är det. Vill man till exempel se underbar ut under så köper man tjusiga underkläder för två euro. Bar under behöver ingen vara!
 
Det är stor skillnad på människorna vid de två tilldragelserna ferian och marknaden. Från elegans har en viss dekadans infunnit sig. Marknadsfolket traskar omkring i shorts och något mer eller mindre upptill. För vissa engelsmän oftast mindre!  Alla är vi svettiga, för solen har inte fattat att hösten infunnit sig.
 
Och så trängseln! Folk måste ju STANNA ibland för att betitta åtråvärda grejer, och då blir det STOPP! Flera "marknadsgator" är trånga och betänker man Skriftens ord om att vandra den smala vägen så kan man börja undra över budskapet. Här står man och kan inte annat, medan fem feta spanjorskor effektivt bildar en mänsklig mur. När man äntligen hittar ett kryphål kommer man framåt fem meter innan nästa gäng står i vägen. Bråttom får man INTE ha - men nog är det skönt att komma till vägs ände och slå sig ner på en servering för att läska sig med "una caña".
 
Vilande vid denna källa kan man i lugn och ro sitta och glo på folk. Dom flesta av oss är inte vackra, utan som sagt enkelt utstyrda i i fritidskläder så vettiga - men svettiga! Men VAD skådar mitt norra öga? Nära stora portalen in till marknadsplatsen samlas plötsligt några män med tv-kameror, och en massa journalister med block och pennor. En polisbil står parkerad i närheten. Vad ska nu hända?
 
Det som hände var att en SKÖN man i välpressad grå kostym, vit skjorta och slips infann sig på platsen, följd av ett fjäskande hov. VEM den okände var är för mig en gåta - ingen som jag frågade hade en aning. Men någon slags KÄNDIS var det definitivt fråga om, för han fick prata LÄNGE i alla tv-mikrofoner. Några få spanjorskor gick fram och plåtade, men i övrigt var det ingen som brydde sig. En halvtimmes ögonfägnad var han i alla fall!
 
Ett annat slags marknad är det för alla handlare som tillhandahåller "svenska" kräftor på kusten. Nu är "alla" här i svenskgängen och det är dags att sitta och sörpla. Det är  verkligen gott - men kan ibland bli lite vått!
 
Penningmarknaden går upp och ner tycker jag. Visst var det alldeles nyss som euron kostade 11,50 - nu är den nere i 9,25. Men förra veckan stod den i 9,10. Pensionen följer ju med i svängen och det är ingen ordning alls! Dom där penningsnillena som jobbar på världens börser syns ibland i tv-rutan. Dom ser rätt slitna och svettiga ut, precis som vi här på våran marknadsplats.
 
Nej, ta nu en paus allihop, var så goda och sitt ner, ta en tår och njut av livet!