Problemet med spanska "hooligans" uppstod på 80-talet genom bildandet av radikala supportergrupper i de flesta klubbar, ända ned till division tre. De har bekämpats genom bland annat slopandet av ståplatser på läktarna, men fortfarande syns radikala flaggor på de spanska arenorna, av både fascistiskt och nazistiskt slag.

Klubbarna anklagas för att vara eftergivna med de radikala grupperna, både av fruktan och för att de utgör ett viktigt stöd för laget. Tidigare klubbledare som Joan Laporta i Barcelona rensade ut bland "Boixos Nois" och både han och hans familj fick utstå dödshot.

De radikala anhängarna är som regel högerextremister, som använder fotbollen som en plattform för att vädra sina radikala åsikter. Supporterklubbarna är att likna vid maffiagrupper, som bildar karteller som står i fiendeskap till varandra.

Sedan fenomenet uppstod har tolv personer dödats i fotbollsrelaterat våld. Senast en supporter dödades i Madrid, före söndagens offer, var dock för 16 år sedan. Det är knappast förvånande att både klubbarna och polisen hade sänkt vaksamheten.

Till deras försvar ska också sägas att kravallerna vid Manzanaresfloden organiserades med samtycke från både de radikala galicierna i "Riazor Blues" och Madrids "Frente Atlético". Offret, en 43-årig tvåbarnsfar från La Coruña, var inte direkt skenhelig med flera domar för bland annat misshandel, rån och narkotikabrott bakom sig. Nio av de 21 gripna uppges ha kriminell bakgrund.

Självklart ska fotbollen ta tydligt avstånd från våldet och radikala grupper. Ett naturligt första steg är att förbjuda alla former av rasistiska flaggor i arenorna. Att dock hålla klubbarna ansvariga för att nynazister samlas på öppen plats för att slå ihjäl varandra är nog dock att gå för långt.