Turism förknippas i första hand med sol och bad, men ett nytt uttryck har också myntats de senaste åren, så kallad "turismo rural" – landsortsturism. Andelen turister som väljer en mer innehållsrik och naturnära semester har växt kraftigt. Idag finns mycket information att tillgå om bland annat vandringsleder och med en smartphone i bagaget kan man ha en riktig multimediaupplevelse.

I vandringslederna träffar man på både spanjorer och utlänningar i alla åldrar. På helgerna och speciellt söndagar är det som mest folk. Något som skiljer många spanjorer från exempelvis svenskar är att de första umgås lika mycket som de njuter av naturen. De kan därför vara relativt högljudda, speciellt om det rör sig om barnfamiljer. Den som söker lugn och enskildhet bör undvika de mest populära stråken under helger.

Med detta sagt är det också lämpligt att ta seden dit man kommer. Tänk på att man i Andalusien visar hövlighet även med främlingar. Titta inte ned i marken när du möter någon i naturen, utan var gärna den första att hälsa. Det kan räcka med ett enkelt "hola", ett formellare "buenos días" eller om man vill vara riktigt folklig ett "buenas".

En annan viktig skillnad mellan Spanien och Sverige är att här saknas den kända svenska Allemansrätten. Ta inte för givet att du kan klampa fram precis var som helst och än mindre slå läger. Håll ögonen öppna för skyltar som det står "Coto de caza" på, vilket betyder jaktmark. Kanske ingen jagar just när du är där, men vem vet.

När vi ändå är inne på naturskillnader mellan Sverige och Spanien är brandfaran ett fenomen som aldrig får glömmas. I Andalusien råder totalt eldningsförbud i naturen under sommarhalvåret. Närmare bestämt mellan 1 juni och 15 oktober. Övriga tider på året förväntas man använda speciellt avsedda områden för att exempelvis grilla. Dessa områden kallas för "merenderos" och brukar vara utrustade med stenbyggda grillar, bord och bänkar och ibland också toaletter.

Regionalmyndigheten Junta de Andalucía erbjuder information om olika vandringsleder i Andalusien på hemsidan www.andalusia.org. Många kommuner har också information på sina respektive hemsidor. En av de kommuner på Costa del Sol som satsar på vandringar är Mijas, som erbjuder turer med guider både lördagar och söndagar större delen av året. Det brukar vara fullbokat, så man ska anmäla sig i god tid. Turen är i grunden gratis, men man ombeds betala ett symboliskt pris på tre euro som inkluderar förfriskning och tapas efter vandringen. Det är ett sätt att lansera tapasbarerna i Mijas Pueblo. Mer information på www.mijas.es.

Det finns också numera ett flertal program för mobilen, där man kan registrera sina promenader med hjälp av GPS och dela med sig med andra användare. Ett av de populäraste programmen heter Wikiloc och är gratis. En annan variant är Runkeeper, som också har en gratisversion och där man kan följa exakt hur många kalorier man förbränner, mäta höjdskillnader med mera.

Vi inleder denna artikelserie med att tipsa om tre slingor som ligger nästan intill varandra i en av kustens mindre kända pärlor – Montes de Málaga. Det rör sig om en bergskedja som går längs med Guadalmedinaflodens nordsida och som slutar nästan inne i Málaga stad. Området har en unik natur, bestående av både ursprunglig flora och träd som inplanterats det senaste århundradet.

Efter upptäckten av Amerika började Spanien bygga en enorm krigs- och handelsflotta. Det ledde till att skogen som täckte bergen ovanför Málaga skövlades och Montes de Málaga förvandlades till ett kalhygge. Det skulle få fatala konsekvenser, då Málaga under århundraden kom att lida många och svåra översvämningar. Det fanns helt enkelt ingen vegetation kvar som kunde suga åt sig regnvattnet.

Först på 1930-talet påbörjades en regelrätt skogsplantering av främst pinjeträd, för att förebygga nya översvämningar. Sedan 1989 är Montes de Málaga klassat som naturpark. Det omfattar 5 000 kvadratkilometer och den högsta toppen är drygt tusen meter över havet. Naturen består av en mängd olika träd, främst furu- och pinjeträd, men även ek och madroño. I markhöjd växer aromatiska plantor som rosmarin samt timjan och det går även att finna vildsparris. Sent på hösten finns svamp, men det gäller att vara påpasslig för Málagaborna är tokiga i både riskor, Carl-Johan och faktiskt också kantareller.

Djurlivet består av en mängd fågelarter, bland annat hackspett, samt nattdjur som vildsvin och rödräv. Det är även gott om ekorrar.

Det finns fem skyltade vandringsstråk i naturparken. Tre av dem ligger i samma område och kan klaras av på en dag. Den som vill njuta i lugn och ro kan ta in på ett lanthotell som är öppet hela året, Hotel Humaina, vackert beläget i en dal på sydsidan av bergskedjan. Från Málaga tar det knappt 30 minuter med bil till Humaina. Mittemot hotellet finns en "merendero" med grillar, för den som bara kommer över dagen och vill kombinera vandringen med en lunch i det fria.

Den första leden utgår från Hotel Humaina och kallas El Cerrado, eller "El Cochino" (svinet). Det senare namnet har den fått därför att den passerar en staty av ett vildsvin. Officiellt är El Cerrado 1,9 kilometer lång, men vi rekommenderar en längre slinga på nära nio kilometer, som bjuder på varierad natur och hänförande utsikt. Rundan bjuder på 633 meters höjdskillnad och måste därför klassas som medelsvår.

Börja med att ta den lilla stigen mittemot grinden till hotellet, uppåt. Det tar inte lång tid förrän man frestas att stanna upp för att hämta andan och njuta av utsikten över tusentals pinjeträd i dalen. Snart ansluter vi till en landsväg och når den utsiktsplats där det finns en rastplats och nämnda svin-staty. Härifrån kan vi se Málaga stad och ända bort till Torremolinos. Klara dagar ser man tydligt den afrikanska kusten på andra sidan Gibraltar sund.

Vi fortsätter stigningen och kommer nästan upp till landsvägen mellan Málaga och Colmenar. Här tar vi dock till höger och går nu norrut längs en jordväg. Här växer majestätiska furuträd som doftar intensivt av pinjekottar, barr och kåda. Med jämna mellanrum avverkas träd, vilket förstärker dofterna och även bjuder på vackra stockar med sina årsringar.

Vi kommer till en ny utsiktsplats, med en vattenbassäng och en helikopterplatta nedanför som används vid eventuella naturbränder. Härifrån har vi utsikt söderut mot Alhaurín de la Torre och Sierra de las Nieves och norrut kan man tydligt skymta El Torcal.

Härifrån kan man korta av och svänga ned mot hotellet igen, men det är värt en liten avstickare till norrut. Det rör sig om knappt en kilometer med lummig skog och stor variation av träd, av vilka många är skyltade med information (dock endast på spanska). Här finns också grottor, som tidigare användes som vattenreservoarer och stigen slutar vid ett museum som är öppet delar av året.

Den andra leden vi kan rekommendera är den som kalas för "Torrijos" och som många anser vara den vackraste i naturparken. Den går i en dal norr om Humaina, längs en å. I änden finns ett annat naturmuseum Lagar de Torrijos och en stor rastplats där det är tillåtet att slå upp tält. Det finns även toaletter och duschrum.

Fördelen med den här slingan är att den kan kortas av, om man exempelvis har svårt att gå allt för långa sträckor. I så fall kär man ned i dalen med bilen och vandrar den knappt en kilometer långa flodsträckan. Vi rekommenderar dock att man parkerar där övriga bilar står och går hela sträckan på nära nio kilometer, räknat från start till mål, med en höjdskillnad på 406 meter.

Den tredje slingan "Pocopan" är den kortaste av de tre, men också den mest hänförande. Stigen går inledningsvis genom tät skog, men plötsligt kommer man ut på en bergssida med underbar utsikt söderut. Slingan är 2,7 kilometer lång och det är viktigt att man förstår att man ska lämna vägen och gå ned till vänster där skylten anger slingan. Stigen syns knappt till en början och leder förbi en fastighet som är samma museum som vi nådde på den första slingan, men snart blir spåret tydligare och leder oss norrut.

Längst ut på slingan kommer vi till en landsväg och om man korsar den kommer man till en 300 meter hög kulle. Det är en ganska brant klättring, men väl värt mödan. På toppen finns nämligen en utsiktsplats med bland annat informationsskyltar som beskriver landskapet. Tillbakavägen går längs en landsväg och är både rakare och betydligt snabbare den första stigen.

Har du några egna favoritleder som du vill tipsa om? Skriv gärna till info@sydkusten.es så kanske vi ägnar dem ett kapitel i artikelserien.

Vandringsleder:

1. El Cerrado (officiella leden)
Längd 2,8 km
Höjdskillnad: 200 meter
Svårighetsgrad: Medel
GPS: 36.810478, -4.384951

Mer information (på spanska):
http://www.juntadeandalucia.es

2. Torrijos (officiella leden)
Längd: 700 meter
Höjdskillnad: Obefintlig
Svårighetsgrad: låg
GPS: 36.831815, -4.369177

Mer information (på spanska):
http://www.juntadeandalucia.es

3. Pocopán
Längd: 2,7 km
Höjdskillnad: 250 meter
Svårighetsgrad: Medel
GPS: 36.824650, -4.383352
Mer information (på spanska):
http://www.juntadeandalucia.es

Appar

Wikiloc:
http://sv.wikiloc.com

Runkeeper:
http://runkeeper.com