Innan vi skiljdes åt hade Svend, med klockren skärpa, inte bara berättat om sitt rika liv utan dessutom ­ utan att tappa tråden - skissat upp en fräsch affärsidé med projektkalkyl och allt. Men låt oss i det här sammanhanget lämna affärsidén dithän.

Förra århundradet bäst

- Jag har levt mitt liv under det mest intressanta och bästa århundradet, hävdar Svend bestämt och tror inte att 2000-talet kommer att bli lika bra.

­ Jag har ju haft förmånen att få följa utvecklingen från det att vi fick elektricitet, radio, telefon, TV, datorer och månbesök. Och även om jag är övertygad om att man under 2000-talet bland annat kommer att utnyttja alla de krafter, som finns i luften på ett sätt som vi ännu inte förstått, så finns det oroväckande många orosmoln i form av gifter av olika slag, konstaterar han med imponerande analytisk skärpa.

Vem är han då denne (jag höll på att säga oförskämt pigge!) 100-årsjubilar? Jo, han föddes i Danmark 1901 och har under mesta delen av sitt yrkesverksamma liv ägnat sina krafter åt modebranschen.

- Mode har varit en mycket intressant och omväxlande bransch, eftersom ju modet växlar från år till år.

Som 20-åring sändes han ut av sin danske uppdragsgivare till Finland för att sälja konfektion.

- Det här var precis efter att Finland blev fritt från Ryssland och det fanns så ont om varor så det var lätt att sälja.

I Finland stannade han sedan i fem år innan det bar i väg till Amerika och en femårsperiod även där. År 1930 återvände han till Danmark och strax därpå flyttade han till Sverige där han bott i sammanlagt 70 år.

- Jag kom till Sverige strax före Krügerkraschen och hade under dåtidens förhållanden en mycket bra lön (1 000 kronor i månaden). När min dåvarande uppdragsgivare i samband med kraschen ville sänka min lön med trettio procent sa jag upp mig och gick till ett annat företag och fick där behålla min lön. Tjugo år senare, i början av 50-talet, startade jag egen konfektionsfabrik och den behöll jag tills jag fyllde 68 år då jag stängde fabriken och pensionerade mig.

Tillsammans med sin svenska hustru började han sedan resa runt i världen.

- Har väl besökt ett 30-tal länder och bott i Spanien under vinterhalvåret i sammanlagt 20 år, berättar han.

Svend Christensen är i dag ensamstående och har två söner, Ulf och Tom, båda pensionärer. Ulf, som bor i Fuengirola, blev tandläkare medan Tom, som bor i Stockholm (men besöker Fuengirola sex gånger om året) blev bankman och affärsman.

Framgångsrik i affärer

Och affärsman är helt klart vad pappa Svend också varit.

- Jag har faktiskt även sålt spanska produkter, berättar han och minns hur han i samarbete med konsul Stig Öberg, fick kontakt med en spansk tillverkare av rattlås.

- Under en treårsperiod så sålde jag många tusentals lås i Sverige, även om det gick trögt i början. Jag lyckades inte få in låsen via bensinstationer och biltillbehörsaffärer som jag ursprungligen hade tänkt mig, men när jag ändrade strategi och istället uppvaktade försäkringsbolagen så kom vändningen och verksamheten blomstrade.

Vad är då denne vitale 100-årings recept för att hålla sig vid så god vigör, såväl fysiskt som mentalt?

Flitig motionär

- Jag gör gymnastik varje morgon, promenerar två gånger om dagen, mellan en och två timmar, förmiddag som eftermiddag. Och framför allt så tror jag på att leva måttligt. Jag både dricker och äter måttligt; i och för sig äter jag frukost, lunch och middag, men väldigt små portioner. Mina barn brukar säga att jag inte äter mer än en baby.

Slutade att röka gjorde Svend strax efter andra världskriget.

- Men det var faktiskt mest för att jag blev trött på alla kupongerna, eftersom det då var tobaksransonering. Men jag ångrar inte att jag gav upp rökningen.

Innan vi bryter upp berättar min nyvunne vän också om det celebra sällskapet Årsringarna 1951 ­ en förening där kravet för medlemskap bland annat var att man år 1951 fyllde 50 år. I dag består föreningen av två medlemmar: Svend Christensen och en vän, som också han fyller hundra år nu i december.

Grattis och ett fyrfaldigt leve!