Här i den vackert skulpterade naturen kring Sierra Crestellina, söder om Casares, har keramikern Agneta Larsen inrett sin verkstad och utställningslokal. Bredvid ligger bostaden, en gammal finca som hon och skotske maken Alex byggt om till ett vackert spanskinspirerat hem.

- Naturens stillhet och skönhet ger mig kraft. Här mår jag bra av att bo och här får jag arbetsro, säger Agneta och blickar ut över bergen.

Agneta arbetar med keramisk skulptur och hennes måsar och reliefer av kvinnoansikten är välkända. I Agnetas produktion finns också dekorativt skulpterade huvuden av getter och får.

- Jag är inte inspirerad att direkt avbilda naturen. Mina måsar sitter i ryggmärgen från min barndom på Styrsö, men jag skapar dom olika vartefter åren går. Måsarna har jag med mig från västkusten men fåren och getterna är spanska.

Historiska ansikten

I verkstaden finns just nu ett flertal ansiktsreliefer i olika stadier av färdigställande inför den snart stundande utställningen i april.

- Mina kvinnoansikten är också sprungna från medelhavstrakten och inspirerade av antiken, romerska fresker och mosaiker fram till "nutidens" Gaudi.

Agneta använder sig av en originell teknik i framställningen av ansiktena. Med en collageteknik skapar hon kvinnoansikten av porslinsbitar, rostigt järn och liknande. Resultatet blir fängslande och hemlighetsfulla porträtt.

Verkstaden med brännugn är ett litet koboltblått hus i trädgården och har sin egen historia.

- Jag hade turen att få överta en keramikverkstad från en amerikanska som bodde bara ett stenkast härifrån. Hon skulle flytta till Frankrike så jag köpte ugn, lera, glasyrer och annat nödvändigt men inte minst kontrakt på 20 stora gasflaskor. Det hade jag aldrig fått själv!

- Den jättestora gasugnen flyttades sten för sten och sattes sedan upp i sitt eget lilla hus här uppe hos mig. Jag har haft stor glädje av den under årens lopp men i längden blev det för arbetsamt. Inte minst för Alex och gasmannen som skulle bära de enormt tunga flaskorna upp för en lång sluttning.

- Det kändes i luften att min popularitet var i dalande! När så tillfälle bjöds köpte jag en behändig dansk gasugn som jag nu har i min verkstad.

Lerorna köper Agneta i Sevilla och Churriana, men de kommer från Valencia-området. Glasyrerna gör hon själv och bränner högt i 1 280 grader.

Agneta är född i Göteborg och utbildad vid Slöjdförenin-gens Skola i början på 60-talet. Hon är väl representerad hos kommuner och landsting över hela Sverige. Hennes keramikskulpturer finns på skolor, sjukhus, bibliotek med mera. Det har blivit många separatutställningar bland annat på Doktor Glas i Stockholm och Röhsska Konstslöjdsmuséet i Göteborg.

Agneta finns representerad på ett antal museér i Sverige och även utomlands. Hon har också varit med i Lerverk, ett keramiskt kollektiv i Göteborg i många år och hade egen verkstad i Fjärås och Onsala innan hon flyttade till Casares 1990.

Många utställningar

Kontakten med Sverige har inte gått förlorad då hon varje år ställer ut någonstans där och passar på att träffa kolleger, barn, barnbarn och vänner.

- Det är nödvändigt, erkänner Agneta, Alex och jag har varit gifta i elva år nu och äntligen vant oss vid varandra. En skotte är inte särskilt svensk!

Nu stundar snart den årliga utställningen i stallet!

- Alex och jag har haft hästar. Min "yegua" bytte jag till mig mot min gamla Volvo. Volvon hade tjänat ut, vi hade kört omkring i Marocko med den. Hästarna gav vi efter ett par år till en grannfamilj. Numera har vi gjort om stallet till utställningslokal och jag redan haft tre utställningar där. Den 27-28 april skall jag ha nästa utställning dit alla är välkomna.

Vid utställningen kommer Agneta att visa skulpturer ur sin nya serie "fågelkvinnor".

- Det är tredimensionella skulpturer, halvt kvinna halvt fågel. Varför jag gör dom vet jag inte. Kanske kommer jag att veta det om tio år... Ett vet jag dock och det är att det är oerhört privilegierat att få bo och arbeta här. Naturen, klimatet, människorna. Att uppleva den kontinentala atmosfären på kusten i små portioner är spännande och roligt, men här uppe i bergen har mina nya rötter sakta men säkert borrat sig allt djupare, avslutar Agneta.

Om vi skall vara riktigt ärliga så står det faktiskt "Ceramic" nere på vägen vid uppfarten till Agnetas hus. Sista bokstaven har fallit bort.

- Jag skulle satt dit ett "a" men det har bara inte blivit av ­ jag måste få det gjort innan utställningen!