När Sydkusten träffar det folkkära skådespelarparet har de precis varit på restaurang i Nerja och firat att det var 45 år sedan de träffades. Då var de bara 19 år gamla och gick på teaterskola båda två. Christina Schollins kusin, Helena Brodin, hade ordnat tebjudning för att försöka tussa ihop Christina och Hans, som hon tyckte skulle passa så bra för varandra.

Kusinen lyckades i sitt uppsåt:

­ I ett obevakat ögonblick passade jag på att flytta Christinas tekopp och satte den bredvid mig. Då blev ju Christina tvungen att följa efter. På den vägen är det, berättar Hans Wahlgren.

Faktum är att Hans och Christina, redan på första träffen, bestämde att de skulle gifta sig fem år senare. Det gjorde de också.

Slängde vigselringen

Och äktenskapet håller, även om det var många år sedan som Hans slängde bort förlovningsringen ­ av misstag:

­ Det var när jag spelade revy med Hagge Geigert. Jag bodde i ett inackorderingsrum. Det fanns ingen äggkopp där. Så jag ställde frukostägget i förlovningsringen. Men en gång råkade jag slänga både äggskalet och ringen. Så nu ligger ringen långt nere i någon soptipp i Göteborg.

Här på Solkusten har både Hans Wahlgren och Christina Schollin hunnit uppträda flera gånger. Hans har kört sina shower "När schlagern slog" och "Handklaver och kärlek" på flera ställen. I ja- nuari gjorde Christina "Kärlek i ord och ton" tillsammans med Johan Stengård i Mondas medeltidsborg.

Dessutom blandade Christina Schollin och Hans Wahlgren sina program vid ett tillfälle och gjorde en mycket uppskattad, två och en halv timme lång, show på golfklubben Los Naranjos.

I oktober-november kommer Hans tillbaka till Solkusten för att uppträda. Kanske även Christina äntrar scenen.

­ Ja, om folk vill ha mig så vet man aldrig vad det blir, säger hon.

Att både Hans och Christina fyller svensk pensionsålder i år lär inte betyda att de lägger av.

­ Jag tycker ju att det är så kul att jobba och stå på scenen. Det är därför jag gör det här nere också, fast jag egentligen inte behöver, menar Hans.

Han arbetar annars åt Stockholms läns landstings "Kultur i vården", vilket innebär att han uppträder på sjukhus och andra vårdinrättningar.

Populär butik

Christina driver sin butik, Christina´s Bod och Salong, i Stockholm. En affär som faktiskt har blivit Gamla Stans stora turistmål.

­ Kvarterspolisen i Gamla Stan har berättat att de vanligaste frågorna han får av turisterna är "var ligger Christina Schollins butik?" och "var ligger slottet?" ­ i nu nämnd ordning, förklarar hon.

När Christina och Hans, för tre år sedan, började prata om att skaffa sig ett boende i Spanien så åkte de runt på Costa del Sol och tittade på mängder med hus, innan de till sist fastnade för Nerja.

Huset heter Casa Angel ­ förstås. Christina har ju samlat på änglar i många år och designar även egna.

­ Vi är väldigt glada och tacksamma över att vi kunnat skaffa oss ett hem här i solen medan vi fortfarande är friska och relativt unga, så att vi kanske kan njuta av detta i många år framöver, hoppas Christina.

Paret Wahlgren/Schollin har också funnit sina smultronställen i Nerja:

­ Vi upplevde nyårsaftonen på Balcón de Europa för första gången det här nyåret. Det var något alldeles, alldeles spe-ciellt, förklarar Christina.

­ Där händer alltid något roligt på kvällarna, med kaféer, jonglörer, eldslukare, konstnärer som målar och indianorkestrar, inflikar Hans.

­ Så bör man inte missa att gå strandpromenaden, fortsätter han.

Framgångsrika karriärer

Det är imponerande karriärer som Hans Wahlgren och Christina Schollin har bakom sig:

Christina slog igenom när hon 1961 spelade mot Jarl Kulle i filmen "Änglar finns dom?". Sedan har rollerna avlöst varandra. Hon fortsatte med "Käre John". Hon spelade i Ingemar Bergmans "Fanny och Alexander". Hon blev Margareta med hela svenska folket som den tuffe varuhuschefen i teveserien "Varuhuset" 1987-1988.

Hon fortsatte som Birgitta i nästa långkörare i teve, "Tre kronor".

Christina Schollin har också en gedigen bakgrund på teaterscenerna. Det började redan 1961 med rollen som Ofelia i Alf Sjöbergs uppsättning av "Hamlet". Det blev senare roller i pjäser som "Farliga förbindelser" och "Figaros bröllop".

Hans Wahlgren har både gjort filmer, medverkat i nio stycken Hagge Geigert-revyer, varit med i en rad musikaler på privatteatrarna, haft roller i teveserier som Rederiet och så sent som i fjol somras spelade han på Fredriksdalsteatern i Helsingborg, tillsammans med sonen Linus och dottern Pernilla.

­ Först tackade jag nej flera gånger. Men sedan satt jag och läste i mina föräldrars klippbok och såg att de hade spelat på Fredriksdalsteaterns invigningsföreställning 1934. Då kunde ju inte jag vara en felande länk genom att tacka nej när även mina barn spelat där.

Just att stå på scenen tillsammans med sina barn är förstås en speciell känsla:

­ I och med att man står på scenen är man inte förälder och barn. Då är man kollegor. Jag spelade tillsammans med Niclas på Göta Lejon en gång. På teatern sa han aldrig "mamma" till mig, utan alltid "Christina". Men utanför teatern var det "mamma" igen.

Att vara åskådare och se sina egna barn på scenen måste också kännas väldigt speciellt?

­ När jag sitter i salongen och tittar på min familj är hjärtat så stort, det sväller av stolthet, förklarar Christina.

Det har hänt flera gånger att både föräldrar och barn i familjen Wahlgren/Schollin stått på scenen samtidigt.

­ Ja i "Bröderna Lejonhjärta" spelade både jag, Christina, Niclas och Linus. Sedan har nog familjen Wahlgren rekordet i antal generationer samtidigt på scenen, i alla fall i modern tid, berättar Hans.

­ Första gången Pippi Långstrump sattes upp på teatern så var vi tre generationer Wahlgren. Jag gjorde en av poliserna. Pernilla spelade Annika och min pappa gjorde cirkusdirektören, fortsätter han.

Faktum är att även mamma Christina var med, i rollen som skolfröken.

Köksbordet livlina

En fråga som är given är förstås hur man lyckas hålla ihop i 45 år?

­ Köksbordet! Svarar både Christina och Hans unisont:

­ Där satt vi på nätterna efter föreställningarna och pratade mycket. Det är väldigt viktigt att man pratar med varandra, reder ut saker och ting, förklarar Hans.

­ Jag har en känsla av att folk ger upp för lätt nu för tiden. Det har väl inte alltid varit lätt för oss heller, inte solsken och rosor jämt. Men där kom köksbordet in, där vi kunde prata igenom allting, fortsätter han.

­ Sedan måste man ju lära sig, och de flesta lär sig väl det under resans gång, att män och kvinnor är väldigt olika. Vi pratar ju inte samma språk, det är bara att acceptera det. Och det går inte att förutsätta att motparten ska förstå precis vad man känner om man inte talar om det, om man inte förklarar, säger Christina.

­ Vi var ju också bara 19 år när vi träffades. Vi är inte samma människor nu som vi var då. Jag är inte heller samma människa i dag som när jag var 30 år. Ibland växer man ifrån varandra och ibland växer man ihop igen. Det gäller att inte låta det gå så att man fortsätter att växa ifrån varandra, säger Hans.

Att både Hans och Christina har samma yrken betyder också mycket:

­ Vi förstår varandras känslor när vi har något framför oss, när vi ska uppträda, förklarar Christina Schollin.

När Sydkusten tar adjö av skådespelarparet berättar Christina att hon har en förkärlek för aforismer och att hon nyligen kom på den här när hon låg och solade i trädgården i Nerja:

"När man blir äldre är det plötsligt väldigt bråttom med att hinna ta det lugnt".

Kanske säger den aforismen en del om varför Christina och Hans skaffat sig ett hem i solen. Precis som de ord som Hans tar adjö med:

"Hellre solbränd än utbränd".