Få intervjuer kan vara så angenäma som en lunch på tu man hand med Rafael de la Fuente, som gäst på La Cónsula - den kända restaurangskolan i Churriana (Málaga). I fantastiska omgivningar där bland annat Ernest Hemingway skrev på sin sista bok, berättar Don Rafael om sina erfarenheter och även farhågor för turistsektorn på Costa del Sol. Allt medan noggrant utbildade elever serverar en utsökt sjurätters lunch.

Efter en rundvisning i det vackra konsulspalatset, en gång uppfört av Preussens diplomatiske representant i Málaga, sätter vi oss till bords. Den moderna restaurangbyggnaden smälter in väl med den intilliggande 1800-talsbyggnaden och de frodiga trädgårdarna.

Först serveras vi en aperitif i form av ett litet glas mousse av majs och sauterat äpple samt en sked med kikärtspuré och skinka. Konversationen flyter redan som ett rinnande vatten och Don Rafael visar att han inte bara besitter enorma kunskaper utan även är en hängiven lyssnare.

Förrätt nummer två består av en kycklingmedaljong med squashfyllning och boletus(svamp) sås. Vi kommer in på Don Rafaels debut som politiker.

- Jag har opponerat mig som privatperson mot GIL-partiet i drygt tio år. Det är mest en tillfällighet att jag givit mig in i politiken, efter att Partido Populars Ángeles Muñoz hade vänligheten att fråga mig.

Rafael de la Fuente kandiderade på PP:s lista som oberoende. Det innebär att han inte är medlem i partiet och endast är förbunden att respektera partiets program för Marbella. Hans utnämning grundar sig inte minst i att han är en av Costa del Sols främsta experter inom turism.

Vad har ni för mål med det politiska engagemanget?

Under valkampanjen var mitt huvudsakliga syfte att frånta GIL så många mandat som möjligt. Väl i fullmäktige vill jag undvika att Marbella förfaller. Många som hör detta tror att jag överdriver faran men jag har sett det ske tidigare, i Torremolinos.

När den tredje förrätten (!) serverats, kinesisk sallad med hummer och tropiska frukter, berättar Don Rafael om Torremolinos´ glanstider på 60- och början av 70-talet.

- Den turism som fanns på den tiden har Costa del Sol aldrig senare skådat. Kändisar och kungligheter från hela världen vallfärdade till Torremolinos, som ett tag hade sex femstjärniga hotell. Det är få som kan föreställa sig detta när de ser Torremolinos idag! Fast de senaste åren har en rad förbättringar skett.

Marbella hotas av förfall

Enligt Don Rafael är det inte otänkbart att Marbella drabbas av samma öde. Vild exploatering utan framtidsperspektiv hotar att leda till allvarligt förfall.

Det är dags för den fjärde förrätten, eller om den ska kallas för mellanrätt. Ravioli med fyllning av vaktelägg och späda bönor.

Rafael de la Fuente började sin karriär i slutet på 50-talet som receptionist på Hotel Santa Clara, i Torremolinos. På 60-talet arbetade han för Viajes Málaga, som bland annat var Vingresors agent på kusten. Han marknadsförde Costa del Sol i Mellan- och Nordeuropa. På den tiden regerade diktatorn Franco och det var en stor kontrast att under resorna studera samhällena i de demokratiska länderna runt om i Europa.

- En av mina uppgifter var att marknadsföra de första hotellanläggningarna i Marbella. På den tiden var jag tvungen att förklara för resebyråagenterna att Marbella är ett samhälle som ligger 40 kilometer söder om Torremolinos.

Don Rafael blev speciellt förtjust i Norden och inte minst Sverige. Under en period reste han upp en gång i kvartalet och minns speciellt en temakväll i Sko kloster och säsongens första kräftskiva i Sandhamn.

Efter en dryg timme har vi så nått fram till den första varmrätten. Det visar sig vara en utsökt grillad Dorada (fisk) på svamp och grönsaksbädd med hummersås.

Don Rafaels utmärkta svenska anlades under hans många resor till Sverige för drygt 30 år sedan. Den bättrades på både genom hemstudier och en romans med en svenska, som vi inte berör mer ingående, av diskretionsskäl..!

Flera av Costa del Sols mest kända lyxhotell har upplevt sina glansdagar med Rafael de la Fuente som direktör. Under större delen av 70-talet och början på 80-talet var han chef för Los Monteros. Då var hotellets restaurang "El Corzo" den enda i hela Spanien som hade en stjärna i Guide Michelin. I början av 90-talet var han direktör för Hotel Don Carlos och han har även ansvarat för anläggningar på Gran Canaria samt i Madrid.

Kötträtten består av saftig oxfilé i olivoljesky med vildsparris. Jag frågar Don Rafael om den närmaste framtiden.

- Min tjänst som direktör för restaurangskolorna går dessvärre inte att kombinera med posten som fullmäktigeledamot i Marbella. Det är något som jag insåg redan när jag tackade ja till att ställa upp på Partido Populars lista. Det blir en stor uppoffring att lämna denna tjänst som jag haft i tio år och som varit enormt stimulerande.

Vi har så kommit fram till desserten. En himmelsk chokladmousse med vaniljfyllning, glass och färsk jordgubbe.

Vi återgår till att tala om själva restaurangskolan, som är en pärla finansierad av både Málaga kommun och den andalusiska regionalmyndigheten.

- Marken och fastigheterna ägs av kommunen medan Junta de Andalucía finansierar verksamheten med en avsevärd summa pengar. Eleverna betalar ingenting för sin tvååriga utbildning och till kocklinjen har vi som regel mellan 500 och 600 sökanden, för en årskull på endast 20 elever. Intagningsproven är naturligtvis ytterst hårda.

I den händelse att man fortfarande är hungrig efter de sju rätterna serveras vi några hemlagade sötsaker till kaffet. Måltiden har tagit drygt två timmar.

Kontroversiellt beslut

Rafael de la Fuente berättar att hans nuvarande chefer på den socialistiska regionalregerin-gen inte blev direkt överförtjusta när de fick reda på att han skulle ställa upp i lokalvalet för Partido Popular. Han vill dock fortsätta att arbeta för turistsektorn på Costa del Sol och inte minst motverka den överhängande fara som överexploateringen utgör.

Rafael de la Fuente är en färgstark person, Gästföreläsare på amerikanska universitet, hedersmedborgare i New Or- leans och mottagare av en rad utmärkelser.

Han följer mig vänligt till bilen och vinkar av mig när vi skiljs.

- Vi ses, hälsar Don Rafael på svenska.