Isabel bor med man och barn i Las Lagunas i Mijas kommun, på gränsen till grannkommunen Fuengirola. De bor på övre planet i ett tvåvåningshus på en smal gata med enkelriktad trafik.

­ Jag har bott på den här gatan i över trettio år, säger Isabel. Det är pappa som har byggt huset.

Isabel tillhör en släkt där männen har varit jordbrukare i flera generationer. Hon bodde själv på landsbygden i Mijas under sina första levnadsår. Det var på 60-talet då fiskarna från Fuengirola fortfarande tog sig ut till landsbygden för att byta varor med bönderna. Åsnorna lastades med fisk på vägen dit och med frukt och grönsaker på vägen tillbaka. Eftersom bönderna ofta hade svårt att lämna gården och djuren, brukade Fuengirolaborna även ta med sig kläder och annat som bönderna saknade.

I och med att turistströmmen ökade till den lilla fiskebyn Fuengirola, ökade även efterfrågan på folk inom byggbranschen. Isabels far valde därför att bryta mot den mångåriga traditionen och lämnade jordbruket. Familjen flyttade närmare Fuengirola och möjligheterna till arbete inom byggsektorn. Huset de lämnade står öde i dag och inte långt därifrån ligger en av dagens golfbanor.

Idag, trettio år senare, är det Isabels man som får sin försörjning genom byggbranschen. Han anlitas som lastbilschaufför av olika byggföretag och till vägbyggen. Arbetsdagen är lång, och på vardagarna ser Isabel knappt skymten av sin man. Han lämnar hemmet strax före åtta på morgonen och är inte tillbaka förrän tolv timmar senare. Efter arbetet brukar han ta en sväng till baren med sina arbetskamrater för att koppla av en stund.

­ Jag träffade min man när jag var 16. Vi blev presenterade för varandra av en gemensam bekant på ferian i Las Lagunas.

De gifte sig fem år senare när Isabel hade fyllt 21. Såhär i efterhand tycker Isabel att hon var lite väl ung för giftermål. Tidigare var det otänkbart för en flicka att flytta hemifrån innan hon gifte sig, men värderingarna börjar förändras.

­ Om det hade varit i dag, skulle jag välja att vara sambo ett tag först. Det kommer jag att rekommendera Angela när det blir aktuellt.

Bunden av skolan

Angela är Isabels dotter som i dag är sju år gammal. Isabels tillvaro kretsar mycket kring dottern, som ska lämnas på skolan varje morgon och hämtas klockan halv tre. Vägen till skolan är starkt trafikerad, så det lär dröja innan Isabel vågar släppa iväg Angela på egen hand. Det finns ingen fritidsverksamhet i anslutning till den skola som Angela går i. Isabel är hemmafru och kan därför anpassa sina tider efter Angela. Men hur skulle hon bära sig åt om hon var tvungen att arbeta utanför hemmet?

­ Då fick jag be min mamma eller någon av mina svägerskor om hjälp. Men de har ju fullt upp med sitt.

Den dåliga tillgången på fritidshem i anslutning till skolorna är ett problem för många yrkesarbetande mödrar, som inte har möjlighet att hämta barnen vid skolan så pass tidigt varje eftermiddag. Vissa ber mormor, farmor eller någon annan släkting att ställa upp. Den som saknar sådana möjligheter får anlita en barnflicka mot betalning. Isabel har sluppit ta ställning till den problematiken, eftersom hon arbetar som sömmerska och har sin arbetsplats i hemmet. Efter åtta års skolgång fick hon under ett års tid gå som privatelev hos en sömmerska. Redan vid 15 års ålder hade Isabel en egen liten kundkrets.

­ De första åren använde jag en trampsymaskin. Sedan satte vi in en motor, så nu är den elektrisk.

Isabel har aldrig brytt sig om att annonsera sina tjänster, för hon har alltid haft gott om kunder. Kundkretsen har till stor del bestått av folk som inte hittar kläder i lämplig storlek. Andra beställer festkläder inför olika högtider och ferian.

I dag har Isabel inte möjlighet att åta sig så många uppdrag som tidigare.

­ Jag hinner inte sätta mig så ofta vid symaskinen som jag skulle vilja. Tiden räcker inte till. Jag måste också hjälpa mamma att ta hand om pappa.

Isabels far är rullstolsbunden efter en hjärnblödning förra hösten. Hennes båda föräldrar bor på nedre botten i samma hus. Två av hennes bröder bor med sina familjer i huset intill. En tredje bror bor ett kvarter bort.

­ Närheten till familjen skapar trygghet, säger Isabel.

Att leva nära varandra innebär också ett ökat ansvar. Fadern är numera i ständigt behov av hjälp och Isabel och hennes tre svägerskor turas om att avlasta modern.

­ Faktum är att farmor är mycket piggare än pappa. Trots att hon fyller 100 nästa år!