(Publicerad 2008-09-05) ”El pariente pobre” (den fattiga släktingen) och ”una asignatura pendiente” (olöst ärende) – Pedro Mejías beskriver det spanska rättsväsendet som landets främsta akilleshäl. De senaste 30 åren har Spanien genomgått en otrolig förändring; diktaturens fall, övergången till demokrati som enligt Mejías var exemplarisk. Därefter inträdet i Europa. Spanien gick från att vara ett isolerat land till att bli modernt med internationellt inflytande. Vad som inte följt med i denna snabba och imponerande utveckling är rättssystemet. I Málaga ökar dessutom invånarantalet ständigt på grund av hög inflyttning och till det ska läggas att spanjorerna generellt är benägna att dra sina problem inför rätta.
– Till och med politikerna stämmer varandra när de borde lösa sina konflikter på politisk nivå, säger Mejías och fortsätter:
– En domare bör inte ha fler än hundra ärenden per år, nu har de i snitt 1 200 fall på sitt bord att ta ställning till, berättar Mejías. Det är omöjligt. Vad händer? Det går allt längre tid mellan yrkande och domslut.

Politiskt problem
Pedro Mejías arbetar själv med civilrätt, men problemet är detsamma när det gäller brottmål. För några år sedan infördes dock ett system med ”juicios rápidos” (snabba rättegångar) som garanterar omedelbara domar i fall som uppfyller särskilda kriterier och där ett eventuellt fängelsestraff är maximalt fem år. Men oftast går processerna oerhört långsamt. Ett exempel var svensken Mikael Hellström som satt häktad i tre år, misstänkt för mord på sin flickvän, innan rättegången ens inleddes. Vem bär skulden?
– Domaren tar hand om det han får på sitt bord, säger Mejías. Att ärendet hamnar där är tjänstemannens ansvar. Men vi kan inte skylla på honom heller, han har tusentals fall och hinner helt enkelt inte med.
– Det behövs mer resurser, mer personal, men politikerna prioriterar utbildning och sociala åtgärder högre.
Problemet är politiskt. Så har det alltid varit menar Mejías. Kollapsen är ingen nyhet utan ett faktum sedan har själv började som advokat 1969. Däremot ägnas problemen idag större medialt utrymme vilket är positivt.

Medial uppmärksamhet
I januari i år mördades femåriga Mari Luz Cortés i Huelva, av en granne som trots att han dömts för flera pedofilbrott inte tjänat någon tid i fängelse. Fallet väckte stort medborgerligt engagemang och en livlig debatt i pressen, bland annat med krav på livstids fängelse och ett centralregister för pedofiler. Regeringschefen José Luís Rodríguez Zapatero (PSOE) lovade studera skärpta åtgärder mot pedofiler. Samtidigt pågick en minst lika hätsk diskussion kring ETA-fången Iñaki de Juana Chaos frigivande efter 18 år i fängelset. De Juana Chaos ledde ETA:s Madridkommando under 80-talet och dömdes för ett 25-tal mord till drygt 3 000 års fängelse. Domen utfärdades enligt den gamla brottsbalken från 1973 som innebar maximal fängelsetid på 30 år samt straffreduktion enligt en viss praxis.
– I Spanien är filosofin att brottslingar ska rehabiliteras och därmed har vi varken döds- eller livstidsstraff, förklarar Mejías. Men samhället har reagerat på bland annat terrorismen genom att vilja skärpa straffen. I praktiken handlar det om att minska reduktionen, det vill säga en omtolkning av lagen.
– Lagen ligger alltid efter. Fall som de Juana Chaos och Mari Luz Cortés uppstår och uppmärksammar behovet av reformer. Allt kan förbättras.

Bättre samordning
Fallet med Huelvaflickan hävdar Mejías bestämt beror på ett antal olyckliga omständigheter. Det är fel att lägga skulden på en enskild domare. Juristerna gör vad de kan med de medel som står till buds. Han tror inte att ett centralregister över pedofiler är lösningen.
– Skulle vi då också ha register över mördare, hustrumisshandlare och farliga bilförare?

Däremot efterlyser han ökad koordination mellan olika myndigheter. Mejías hoppas att domstolarna snart får tillgång till ett gemensamt informationssystem, vilket saknas idag trots att varje enskild domstol är datoriserad och använder sig av senaste tekniken.

Olöst fall
Svensken Victor Krensler har upplevt inifrån hur kaotisk den spanska rättvisan kan te sig. För fem år sedan blev han påkörd bakifrån vid ett övergångsställe i Fuengirola. Föraren av den andra bilen medgav att det varit hans fel och sade att han skulle stå för kostnaderna. Det visade sig dock att försäkringen var ogiltig och fordonet oskattat. Processen gick långsamt, först efter tre år kallades Victor till tingsrätten i Málaga. Bilreparationen hade han själv bekostat genom ett banklån. Enligt Victor liknade det som sedan följde en fars. Första gången ställdes rättegången in på grund av att Victors mor, bilens ägare, påstods inte vara närvarande.
– Hon var visst på plats, det handlade om ett missförstånd, berättar Victor. Men när det reddes ut hade motpartens advokat redan gett sig av.

Nästa gång Victor kallades hade tingsrätten flyttat, något hans egen advokat inte informerat om. När han efter många om och men kom fram till nya Ciudad de Justicia utanför Málaga, fortfarande i tid, tog det över än en halvtimme för personalen i receptionen att tala om vilken sal han skulle till. Sju minuter för sent anländer han och möts av beskedet att förhandlingarna skjutits upp ännu en gång.

Ingen rättvisa
Victor vill själv gärna tro att hans fall är ett undantag, att han haft extrem otur. Han har inte hört något mer från sin advokat och har gett upp hoppet att få tillbaka de hundratals euro han lade ut på bilreparationen.
– I mitt fall misslyckades rättvisan radikalt, säger Victor. Om det verkligen är så här det fungerar är det bara att be till Gud att du slipper dra någon inför rätta.
Victor är besviken och förvånad, framför allt är han kritisk till vad som tycktes vara ett mycket dåligt fungerande datasystem på en helt ny och modern provinsdomstol.

Steg i rätt riktning
Mejías bekräftar att rättskollapsen i Málaga varit värre än vanligt det senaste året, medan flytten från centrum ut till nya Ciudad de Justicia pågått. Samtidigt ser han det som ett stort steg i rätt riktning.
– Modernare än så är omöjligt och nu är allting koncentrerat till ett ställe vilket underlättar arbetet för oss juridiska ombud oerhört.

Mejías säger att det stora problemet är personalbristen och betonar att stora nyinvesteringar i rättsväsendet är enda sättet att komma till rätta med fördröjningarna och kaoset. Han framhåller vikten av att rättvisan ingriper omedelbart och hänvisar till härvorna av illegala bygglicenserna i ett flertal spanska kommuner som en konsekvens av den rådande situationen.