Att regelbundet tvingas se gamla arbetskamrater lämna sina jobb kan förstås göra vem som helst låg. Med en fjärdedel av arbetskraften utan arbete vet Carmen att hon alltid måste vara på topp och göra sitt yttersta på jobbet. Risken finns annars att hon tillhör nästa grupp som tvingas gå. Ibland hinner hon bara svänga förbi hemmet för att sova några timmar.

För tre år sedan låg Spanien i topp bland EU:s medlemsländer när det gällde jämställdheten. Aldrig har skillnaden mellan män och kvinnors rättigheter och möjligheter varit så små som då. Men därefter har det bara gått utför, säger Carmen. ”Det vi ser nu i Spanien är en backlash för jämställdheten.”

Allt startade hösten 2010. Det var då krisen slog till med full kraft mot Spanien. För att rädda Spanien från att gå omkull tvingades Zapatero driva igenom ett omfattande sparpaket. Men det räckte inte för att uppfylla EU:s krav. När den konservativa regeringen med premiärminister Mariano Rajoy i spetsen tog över styret fortsatte nedskärningarna av de offentliga utgifterna.Nedskärningarna pågår fortfarande.

Efter drygt tre år med nedskärningar ser man nu att det framför allt är den ena halvan av befolkningen som drabbats. När förskolor och skolor läggs ner och lärare sparkas och när ålderdomshem försvinner och sjukvården och handikappvården krymper är det kvinnorna som är förlorarna.

Alla de sociala reformer som gynnade jämställdheten och som genomfördes under den tidigare socialistregeringen är nu raderade. Trycket mot kvinnorna att återgå till hemmet och bli hemmafru blir allt större. På många sjukhus har man till och med slutat med regelbundna mammografiundersökningar för att spara pengar.

Min vän Carmen har inga barn och kan anpassa sig till de nya arbetstiderna. Men för kvinnor med barn är det annorlunda. Min väninna Nuria till exempel, som arbetar inom vården. Hon har tvingats utöka sin arbetstid och måste nu arbeta varannan helg efter att många tjänster försvunnit på hennes avdelning. Hon kommer snart inte att orka längre.

Den enda kvinnobransch som blommat ut på grund av krisen är sexhandeln, enligt polis och socialarbetare. Organisationen Läkare utan Gränser konstaterar i en färsk rapport att utbudet nu blivit så stort att de prostituerade tvingas sänka priserna och även gå med på hårdare krav från sexköparna.

Carmen ser dock den konservativa regeringens planer på att införa en ny abortlagstiftning som det största bakslaget för kvinnans rättigheter. Är det kyrkans män eller är det kvinnan som äger rätten över sin egen livmoder? frågar Carmen retoriskt.

Att den konservativa regeringen skulle förändra abortlagstiftningen har varit väntat för alla som är insatta i spansk politik. Under den förra socialistregeringen fick Spanien en abortlag som i princip var utformad som den svenska vilket utmanade starka konservativa krafter.

Under två år har nu justitieministern förberett en ny lag som om den införs sätter stopp för den fria aborträtten. I höstas debatterades de planerade lagändringarna i kongressen. Regeringen har därefter fått ta emot protester från kvinnorörelser både från Spanien och internationellt. Men att Spanien plötsligt ses som ett av Europas mest reaktionära länder har inte påverkat planerna.

Partido Populars trogna väljare vill ha hårda tag mot vänstern. Det finns en stor reaktionär väljarskara som avskyr liberala förändringar och en konservativ politik håller kvar dessa väljare.

Sedan i slutet av förra året ligger nu lagförslaget hos ministerrådet. Fler instanser återstår alltså innan lagtexten kan läggas fram i kongressen för omröstning. I dagsläget vet vi inte exakt hur den nya abortlagen slutligen kommer att se ut. Men justitieministern har lovat att inga protester kommer att stoppa honom.