Spanien beslutade precis som bland annat USA att hemförlova insjuknade medborgare från smitthärden i Västafrika. Till skillnad från USA börjar vi nu inse att Spanien inte var förberett för en sådan aktion. Medan samtliga tolv amerikaner som flögs hem hämtat sig från ebola, har båda de spanska missionärerna avlidit. Det är dock inte det främsta beviset för bristerna, utan hur den spanska personalen tvingats agera utan korrekt information och utrustning.

Den exakta orsaken till att undersköterskan som vårdade missionärerna smittats är inte fastställd, men det finns två huvudteorier. Antingen så var hon inte helt införstådd med säkerhetsprotokollet eller så haltar själva protokollet. Att tro att hon medvetet varit vårdslös är befängt.

Agerandet i samband med undersköterskans insjuknade lämnar dessutom mycket att önska. Dagen efter den andre missionärens död gick hon på semester och det enda direktivet hon fick var att ta tempen två gånger om dagen. I händelse att temperaturen stiger till 38,6 grader eller högre ska man slå larm.

En av de första semesterdagarna gick undersköterskan på en examen, tillsammans med omkring 20 000 andra aspiranter. Hon har sedan levt ett normalt hemmaliv med sin make och hund i Alcorcón, när hon tisdag 30 september noterade att hon hade en lättare feber. Undersköterskan besökte sin huvudläkare och nämnde inte att hon vårdat ebola-patienterna. Hon blev beordrad vila och paracetamol.

Först fem dagar senare, på söndagskvällen, var Teresa så dålig att hon ringde akuten och då meddelade hon också var hon arbetat. Två sjukvårdare utan någon som helst skyddsutrustning kom hem till henne och hon fördes sedan i en vanlig ambulans till sjukhuset i Alcorcón. Samma ambulans användes senare till andra utryckningar under hela tolv timmar, innan någon kom på att den kanske borde desinfekteras…

Första timmarna på akuten vårdades undersköterskan fortsatt av personal utan skyddsdräkter. När personalen slutade ha direkt kontakt med henne efter några timmar började hon ana onåd, men ingen svarade henne när hon frågade vad som skedde. Teresa har berättat i en direktsänd tv-intervju att hon fick reda på att hon var smittad av ebola när hon på akuten surfade på sin smartphone och läste El País, som förkunnande att två skilda prov bekräftat smittan.

Det dröjde sedan ytterligare flera timmar innan nu ordentligt skyddad personal förde henne i en specialutrustad ambulans till sjukhuset Carlos III, där hon själv sett två patienter dö i ebola. Där hålls även hennes man och ytterligare fyra personer just nu i karantän.

Både regeringen och landstinget i Madrid insisterar på att allt är under kontroll, men samtidigt protesterar sjukvårdspersonalen mot att de saknar rätt hjälpmedel och information. Och det finns en illavarslande kalkyl som jag inte kan få ur mitt huvud:

Om en undersköterska smittats av en patient som man visste var smittad av ebola och för vilken alla tänkbara försiktighetsåtgärder ska ha vidtagits innan denne ens anlände till Spanien, hur många kan då inte ha smittats av undersköterskan under den nära en vecka som hon levt ett normalt liv och varit omedveten om sin sjukdom?

Jag kan bara upprepa det jag skrev i början. Måtte jag ha fel och inga fler smittofall konstateras.