Få spanska fenomen väcker så heta känslor bland svenskar som tjurfäktning. Det finns en liten grupp svenska anhängare, "aficionados", som följer både fäktningar "corridas" och exempelvis tjurrusningarna i Pamplona "los encierros". En majoritet svenskar anser dock att det inte är något annat än rent djurplågeri, som borde ha förbjudits för länge sedan.

Debatten om tjurfäktningens framtid pågår även i Spanien, där befolkningen är delad i två nästan lika stora halvor mellan dem som försvarar fäktningarna och dem som inte gillar dem. En majoritet är dock emot ett regelrätt förbud.

Agustín Hervás är journalist och tjurfäktningskritiker. Det vill säga, han sågar inte tjurfäktningarna i sig utan bedömer matadorer och uppfödare, precis som en teater- eller filmkritiker. Han försvarar den gamla, ortodoxa skolan, men konstaterar uppgivet att tjurfäktningen oundvikligen är under omvandling.
– Jag kan förstå dem som anser att det är djurplågeri, men tjurfäktning är mycket mer än det. Det är djupt länkat till den spanska folksjälen och handlar om människans relation till och tillfälliga seger över döden.

Hervás talar om en bakomvarande filosofi som förklarar varför så många fascineras av tjurfäktning. Det har att göra med människans inneboende rädsla för döden. När de ser en fäktning är döden hela tiden överhängande och vad matadoren i praktiken gör är att han övervinner döden, åtminstone för ett ögonblick.
– Men inte alltid naturligtvis. Matadorer har både stångats och dödats i alla tider, poängterar han.

Den vilda tjuren "el toro bravo" har enligt Agustín Hervás i sina gener att gå till anfall. Det är dess sätt att försvara sig. Själva fäktandet har å sin sida anor tillbaka till forntiden, när det var en ren överlevnadsfråga för människorna att undvika att stångas av vildtjurar. Dagens skådespel föddes dock så sent som på 1800-talet.
– "El toro bravo" finns än idag tack vare att den brukas i fäktningarna. Om dessa skulle försvinna skulle vi endast kunna se "toros bravos" i djurparker.

Allt fler motståndsgrupper bildas i Spanien, inkluderat politiska partier. En av dem är "Partido Animalista, PACMA". Den menar att tjurfäktningen ligger i dödsryckningarna och påvisar att åskådarsiffrorna mellan 2003 och 2013 föll med drygt 36 procent. Hervás medger att publiksiffrorna sjunkit, men skyller det främst på den ekonomiska krisen.
– Det är dyrt att gå på tjurfäktning. En biljett till en bra fäktning kostar åtminstone 100 euro. Det är det många gånger inte värt, speciellt så urvattnad som fäktningen börjar bli.

Det finns ett flertal faktorer som skiljer tjurfäktning från andra skådespel, förutom det faktum att djur offras. Agustín Hervás påvisar att den traditionella tjurfäktningspubliken inte drar sig för att öppet kritisera både matadoren och tjuruppfödarna, om han (eller mindre ofta, hon) inte gillar det hen ser. Detta är enligt Hervás ett typiskt spanskt särdrag, som dock är på väg att försvinna.
– Fäktningarna blir mer och mer som exempelvis opera eller ballett. Publiken applåderar välvilligt allt den ser. Ingen skulle exempelvis komma på idén att busvissla åt en tenor som sjungit falskt.

Även om förändringen anses oundviklig biter sig Hervás definitivt inte i tungan. Han är därför en av de mer obekväma kritikerna inom den spanska tjurfäktningsvärlden. Han har exempelvis skrivit att Málagas arena La Malagueta fått högsta klassificeringen av rent politiska skäl och att den på inget sätt håller den klassen.

Han har heller inte mycket till övers för turistarenor som exempelvis den i Mijas, där många utlänningar ser sin första och ofta enda fäktning.
– Det är rent lurendrejeri där turisterna skinnas för att se nybörjare fäkta småkalvar. Det finns inte en chans att man får en rättvis uppfattning av tjurfäktning där.
Tjurfäktning handlar till stor del om pengar och både matadorer och uppfödare tjänar enorma summor. Trots att Hervás försvarar skådespelet är han dock emot statliga subventioner.
– Det är helt ok att många tjänar bra, speciellt då de riskerar livet. Däremot måste tjurfäktningen vara självförsörjande.

Agustín Hervás påpekar att under en period var det lika prestigefyllt att ha en tjurfäktningsarena som exempelvis en flygplats. Därför har lokala myndigheter pumpat in vansinnigt mycket pengar i obrukade arenor. Och hjälpen består. Enligt PACMA har myndigheterna avsatt hela 470 miljoner euro i subventioner till tjurfäktningssektorn, för perioden 2014-2020.

I områden som Katalonien har tjurfäktning däremot förbjudits, något som Hervás kallar för dubbelmoral. Han hänvisar till att andra grymma skådespel med tjurar där man fäster brinnande facklor i hornen på djuren fortfarande tillåts.
Augustín Hervás tror inte att tjurfäktningen kommer att försvinna, men att den redan håller på att ändras från grunden.
– Det kommer sluta med att tjuren inte längre offras i arenan, men väl i kulisserna. Precis som sker i Portugal.

Framtidens tjurfäktningar blir mindre blodiga och picadorerna kommer att försvinna. Det gör i sin tur att tjurarna kommer att vara betydligt mindre, maximalt hälften så tunga som de halvtonsdjur som traditionellt brukats.
– Resultatet är att det blir som en slags balett mellan matadoren och tjuren, där djuret dessutom kommer att ha nedslipade horn och dödsfaran för matadoren helt kommer att utplånas, suckar Hervás.

Agustín Hervás är född i Mancha Real, i Jaénprovinsen och började som liten pojke att fäkta en bock som de hade på gården. Han blev tjurfäktningskritiker för att ha ville förbättra skådespelet och är snart uppe i 1 150 radioprogram, på Onda Cero Marbella. Han ser fortfarande omkring 150 fäktningar om året, främst de stora feriorna som Madrid, Sevilla och Valencia.
– Numera ser jag ju de flesta av fäktningarna på tv, men när jag var yngre reste jag runt till arenorna nästan lika mycket som matadorerna själva.

Hur försvarar du dig gentemot en tjurfäktningsmotståndare?
– Jag undviker att gå in i diskussioner. Det är liksom ingen idé när den andra parten redan har en grundmurad uppfattning. Jag ber folk bara att respektera min frihet och rätt att välja vad jag tycker om.

Agustín Hervás blogg: http://lostorosconagustinhervas.blogspot.com.es