Rajoy-regeringen hamnar ej i någon vidare dager i samband med flyktingkrisen i Europa. Detta skär sig speciellt i ett land som Spanien, där befolkningen traditionellt visar stor solidaritet och där främlingsfientligheten är obefintlig.

Regeringschefen Mariano Rajoy har de senaste dagarna försökt hävda sig som statsman och har både promenerat i tysk natur med Angela Merkel och tagit emot Storbritanniens David Cameron i presidentpalatset La Moncloa. Trots leendena inför fotografer har samförståndet dock varit begränsat, då Rajoy tvingats ändra sig beträffande flyktingkvoterna.

För mindre än två månader sedan vägrade Spanien ta emot en tilldelad kvot på 4 300 flyktingar som befann sig i Italien och Grekland. PP-regeringen hänvisade till bland annat hög arbetslöshet och förband sig att ta emot endast 1 300. Några veckor senare accepterades att höja kvoten till knappt 2 400.

Nu har den spanska regeringen inte bara accepterat att ta emot drygt 15 000 personer, främst syriska flyktingar, utan jargongen är plötsligt en helt annan. Nu talar Rajoy om att ej neka någon "rätten till asyl".

Det finns många naturliga förklaringar till denna pudel och det handlar inte bara om de skakande fotografierna på drunknade barn. EU:s främsta ledare har pressat Spanien att ta emot tolv procent av den senaste flyktingkvoten, men framför allt har både kommuner och privatpersoner förekommit centralregeringen.

De solidariska utspelen har varit så stora att PP-regeringen inte kunnat blunda för faktum. Jag tvivlar inte på att Rajoy har sitt eget lilla hjärta, men här spelar risken för förlorade röster i höst in definitivt mer.

Låt mig avsluta detta inlägg med en liten "Hans Rosling-kalkyl": Spanien har drygt 8 100 kommuner. Det innebär enligt den senaste antagna kvoten knappt två flyktingar per kommun, om de skulle spridas i jämn mängd. Vem har mage att påstå att det är ohållbart?