Mina äldsta döttrar kanske inte är så väldigt hemma på samhällskunskap, men det är ändå ganska kännetecknande att spanska ungdomar inte ens vet vilken som är Spaniens nationaldag. Den är till att börja med ganska bra kamouflerad, då vanligare benämningar är "Día de la Hispanidad" eller "Vírgen del Pilar". Om man inte bor i Zaragoza, där Virgen del Pilar är skyddshelgon eller älskar militärparader så finns i ärlighetens namn inte så mycket kul som lockar till att fira Spaniens nationaldag.

Hur löser man då detta? De försök som görs har som regel motsatt effekt, då en nationalkänsla inte kan påtvingas någon. Passion för något måste ske i positiv anda och militärparader är knappast vad som mest tilltalar inte minst den yngre generationen.

Det som definitivt inte fungerar är den moralpredikan som så ofta hörs från högerkretsar. Ju mer regionalister i Katalonien, Baskien och Galicien kritiseras för att inte respektera de nationella symbolerna, desto mer kommer de att ogilla allt som symboliserar Spanien.

Stolthet och tillhörighetskänska kan endast växa fram naturligt och frivilligt. Förmodligen är den bästa vägen genom idrott. Spanska landslaget i fotboll, Rafael Nadal, Pau Gasol, Fernando Alonso och andra spanska världsstjärnor har lyckats bättre än någon att ena ett kulturellt mycket splittrat folk. Bara när när spanska idrottsmän lyckats med någon bravad har det känts rumsrent att vädra spanska flaggan.

Varför inte organisera en stor idrottsfest varje 12 oktober mellan alla spansktalande nationer? En landskamp i fotboll mellan Spanien och Argentina skulle göra susen för nationalkänslorna! Förlägg dessutom matchen till Camp Nou (Barcelona) eller San Mamés (Bilbao) så får vi säkert se hur passionen för Spanien upplever ett lyft.