Bombningen av Guernica omges av en mängd myter och överdrifter, vilket inte överskuggar tragedin. Sant är att tyska och italienska bombplan gick lös mot civilbefolkningen, men antalet dödsoffer har officiellt fastställts till 126. Även om den verkliga siffran kan vara större är den långt från de drygt 1 500 som uppgavs av den republikanska sidan.

Det var en måndag för 80 år sedan som staden attackerades. Många historieskildringar fastställer att det var marknadsdag, men bombningen skedde på eftermiddagen då marknaden var över och förklaringen till att antalet dödsoffer inte blev större är att de lokala myndigheterna befarade en attack och därför hade upprättat fem skyddsrum.

Det bodde omkring 5 000 människor i Guernica 1937, men staden hade även tagit emot en stor mängd människor som flydde från Francos rebellstyrkor. Det är fortfarande oklart vem som gav den direkta ordern att bomba staden, men ingen ifrågasätter att syftet var att helt förgöra samhället.

Den tyska Condor-legionen leddes av överstelöjtnanten Wolfram von Richthofen, som var kusin till den legendariske Röde baronen. Attacken mot Guernica startade vid 18-tiden på eftermiddagen och bestod av tre räder som varade sammanlagt drygt tre timmar.

Officiellt beordrades attacken för att spränga en ammunitionsfabrik liksom en bro, för att hejda de flyende republikanska trupperna. Att detta bara var ett svepskäl för att pröva massiv bombning speglas inte minst av att bron stod kvar intakt efter anfallet.

Den första attacken ska ha genomförts för att orsaka panik hos befolkningen. I den andra räden brukades både spräng- och brandbomber, något som är ologiskt om målet var en bro och desto mer troligt om syftet var att orsaka största möjliga skada. En av de fem skyddsrummen led en fullträff som begravde nära 50 människor.

Det tredje anfallet genomfördes av attackplan på låg höjd, som släppte loss sina kulsprutor mot de flyende människorna. Brandröken uppges vid det laget ha legat så tät över staden att de sista attackerna skedde närmast i blindo.

Guernica saknade ett organiserat brandförsvar och det tog ett dygn att släcka lågorna. Drygt 70 procent av stadens byggnader förstördes eller led allvarliga skador.

Mirakulöst nog skonades det legendariska Guernica-trädet, vid vilket bland annat de katolska kungarna Ferdinand och Isabel erkänt de baskiska samfunden. När rebelltrupperna två dagar efter bombningarna intog Guernica beordrade generalen De Mola att trädet skulle respekteras och vid det svär de baskiska regionalpresidenterna än idag sin ämbetsed.

Den första bombningen i syfte att sprida skräck hos civilbefolkningen skedde i november 1936 i Madrid. Mindre än en månad före attacken mot Guernica föll bomberna över ett annat baskiskt samhälle, Durango, där nära 300 människor dödades. Franco och hans allierade bombade även civila områden i Barcelona i mars 1938 och i Alicante i 25 maj samma år. Dessutom gick rebellstyrkorna loss på den flyende civilbefolkningen från Málaga, som massakrerades i tusentals på Almeríavägen i februari 1937. Sydkusten har också skrivit om denna massaker, kallad ”La desbandá”:
http://www.sydkusten.es

Anledningen till att just bombningen av Guernica blivit världsberömd är att den användes i propagandasyfte av den republikanska regeringen. Konstnären från Málaga Pablo Picasso fick uppdraget att måla ett jättelikt konstverk, som ställdes ut i den spanska paviljongen vid Internationella utställningen i Paris 1937. Picassos tavla Guernica är idag en symbol för krigets grymheter och konstverket kunde inte hemförlovas förrän flera år efter diktatorn Francos död. Tavlan hänger idag i Centro Reina Sofía, i Madrid.

Staden Guernica leder sedan många år ett stort antal människorättsprojekt och arrangerar ett 30-tal evenemang under 2017, med anledning av 80-årsminnet av bombningen. Den 25 april överräckes en utmärkelse till parterna bakom fredsavtalet i Colombia och Guernica har även ingått förbrödring med den krigsdrabbade syriska staden Kobane.

Staden ansökte även om att få ställa ut Picassos tavla under minnesdagarna, men fick avslag.