Åldrandet är universellt, men behandlingen av äldre varierar stort från land till land. Skillnaderna mellan Sverige och Spanien är stora. Medan det i Sverige generellt avsätts större offentliga resurser åt äldrevården är det i Spanien fortfarande kutym att barnen ser efter sina föräldrar. Det senare blir dock allt mer komplicerat, i takt med att allt färre av barnen är hemma om dagarna och föräldrarna lever allt längre. Medan det i Sverige ses som naturligt att skaffa äldreboende, är det för många spanjorer nästan likställt med att överge sina föräldrar, om dessa hamnar på ett hem.

Ändrade levnadsvanor och även influens från den växande utländska befolkningen gör att antalet ålderdomshem på Costa del Sol ökar. Utbudet är i dagsläget stort och även om de flesta hem är privata, så har en majoritet en stor andel offentliga platser som medför att priset inte skiljer nämnvärt mellan olika anstalter. Månadshyran ligger normalt på strax under 2 000 euro. Undantag är de rent privata hemmen, där ett boende ofta ligger på mer än 3 000 euro i månaden.

Alla EU-medborgare som varit mantalsskrivna i Spanien i minst fem år har samma rätt till en offentlig vårdplats som vilken som helst spanjor. Det betyder också underförstått att de har lika svårt att uppnå en sådan plats. I Spanien kanaliseras numera all offentlig äldrevård genom den så kallade ”Ley de la Dependencia” (Lagen om beroendesituation), en reform som genomfördes av Zapateroregeringen 2007 och som fortfarande inte fungerar fullt ut. Den ekonomiska krisen ledde till kraftiga nedskärningar av av anslagen, just som lagen började implementeras i Spanien. Även om det varierar stort mellan olika regioner är väntetiderna för att erhålla olika former av hjälp långa och mycket tyder på att myndigheterna medvetet drar ut på processen, av besparingsskäl. Under tiden tvingas familjerna till stora utlägg, som ej går att reklamera retroaktivt. Tusentals människor avlider varje år i väntan på stöd som de är berättigade till, men som de aldrig hinner få.

Med denna introduktion frågar sig många säkert varför man överhuvudtaget ska försöka erhålla en vårdplats i Spanien. Det finns faktiskt flera argument för detta och ett fundamentalt är naturligtvis klimatet. Även om hälsan inte är den bästa kan man uppleva en betydligt bättre livskvalitet på en plats där man kan vistas ute närmast året om. Dessutom håller vårdhemmen åtminstone på Costa del Sol generellt en hög nivå, både vad gäller standard och omsorg.

För att kunna erhålla om vilken som helst typ av offentlig omsorg i Spanien måste man först ansöka om ”Ayuda a la Dependencia” (Hjälp till personer i beroendesituation). Enligt normerna bör det ej gå mer än sex månader från att ansökan inlämnas till att hjälp delas ut, om man är berättigad till denna. Verkligheten är dock en helt annan. Många får vänta mer än ett år på ett utfall och ännu längre på att erhålla konkret hjälp. Trots en stor mängd dokumentation som måste presenteras vid själva
ansökningstillfället tenderar regionalmyndigheterna att be om tilläggshandlingar, både en och två gånger. Detta medelst rekommenderade brev som bidrar till att dra ut på processen. För varje månad som går utan att hjälpen beviljas sparar myndigheterna stora mängder pengar.

Ayuda a la Dependencia administreras av regionalmyndigheterna, men ska enligt lagen finansieras till hälften av dessa och till hälften av staten. Besparingarna har dock blivit så omfattande från statligt håll att många regionala myndigheter i dagsläget står för 86 procent av kakan, något som är ohållbart. Det förklarar varför det sätts så många käppar i hjulet för dem som söker hjälp. Ayuda a la Dependencia omfattar dessutom ej endast äldrevård, utan även stöd till förståndshandikappade, fysiskt handikappade och andra som är i behov av permanent hjälp.

När man väl blivit beviljad rätten till stöd är det dags att ansöka om vilken typ av hjälp man önskar erhålla. Brevet som bekräftar rätten till stöd inkluderar en lång lista på de olika tjänster som erbjuds. Ropa dock inte hej för tidigt, ty nu väntar nästa kalldusch. Åtminstone i Andalusien får man nämligen endast ansöka om ETT av de olika alternativen. Det går till exempel inte att ansöka om en plats i ett dagcenter och samtidigt ställa sig i kö för en vårdhemsplats. Beskedet är ”antingen eller”.

Med utfallet som bekräftar den beviljade hjälpen ska de ansökande boka tid hos det lokala socialkontoret i sin kommun. Med sig måste man ha ytterligare papper (naturligtvis), bland annat ett nytt mantalsskrivningsbevis samt bankutdrag. Vid mötet med informerar socialarbetaren mer i ingående om vilken hjälp det i praktiken finns att tillgå. För det mesta tvingas socialarbetaren skaka på axlarna och beklaga att de inte kan göra mer åt situationen. De är kommunalt anställda, medan själva hjälpen som sagt administreras av de regionala myndigheterna. Kommunens handläggare kan inte göra annat än presentera hjälpansökningarna och i viss mån ligga på de regionala myndigheterna, som i sin tur alltså har satt i system att dra ut så länge som möjligt på ärendet.

Vi får istället inrikta oss på de positiva aspekter, som trots allt finns. Även om antalet offentliga ålderdomshem på Costa del Sol kan räknas på ena handens fingrar så finns ett stort antal privatdrivna hem, som har avtal med regionalmyndigheterna. Det är så kallade ”centros concertados”, där myndigheterna betalar ett fast pris för varje utnyttjad vårdplats. De flesta av dessa hem har en majoritet offentliga platser, många upp till 85 procent.

Detta gör att skillnaden i pris för en privat vårdplats varierar föga. Det ligger normalt på mellan 1 700 och 2 100 euro i månaden. Det inkluderar det mesta, som mat, husrum, vård och mediciner. Det som tillkommer är extratjänster som hårfrisering, manikyr och fysioterapi.

När man ansöker om en offentlig vårdhemsplats ska man specificera vilka konkreta center man har som första önskemål. Det gör att ansökan bör föregås av besök på olika hem i det område där man helst vill ha en plats. På Costa del Sol finns betydligt fler alternativ än de flesta nog föreställer sig och standarden är över lag god, men det varierar naturligtvis. Framför allt varierar storleken mellan olika hem, som kan rymma allt från några dussin inneboende till flera hundra.

Ju finare och mer eftertraktat ett hem är desto svårare är det i teorin att erhålla en plats där. Därför bör man kanske undvika att ha endast ”högoddsare” bland de normalt tre huvudönskemål som man anger. Dessa kan man rangordna, det vill säga ange vilket som är förstahandsval, andrahandsval och tredjehandsval.

Om man blivit erkänd behov av en vårdplats borde denna som sagt erhållas inom sex månader från det att ansökan om Ayuda a la Dependencia lämnats in. I verkligheten tar det dock mångdubbelt längre tid. Då myndigheterna bryter mot sina egna normer finns ingen officiell statistik att tillgå beträffande väntetiderna, men många som redan fått hjälpbehovet godkänt tvingas vänta ibland flera år innan de erhåller en offentlig vårdhemsplats. Denna kan dessutom vara var som helst inom provinsen.

Många familjer vårdar sin anhöriga hemma medan de väntar på hjälpen. Detta är alltid påfrestande, inte minst i de fall som den anhöriga lider av demens. Ett alternativ är att anställa en inneboende vårdare, som sköter om personen i dennes bostad. Nu för tiden finns många inneboende hemanställda, som ofta utgörs av sydamerikanska kvinnor.

Det finns särskilda anställningsavtal för denna typ av tjänst. Vårdarna tjänar mellan 700 och 1 000 euro i månaden (i 14 utbetalningar om året) och de sociala avgifterna ligger runt 200 euro i månaden. Dessutom är hemvårdarna berättigade till minst två dagar och en natts ledighet i veckan samt fyra veckors semester om året. Detta innebär att man i praktiken måste anställa minst två vårdare som avlöser varandra, såvida inte de anhöriga själva rycker in när vårdaren är ledig.

En av fördelarna med att anlita en inneboende vårdare är att den hjälpberoende kan bo kvar i sitt hem längsta möjliga tid, vilket är viktigt inte minst i samband med demens. Dessutom är det normalt billigare att ha hjälp i hemmet än att betala för en privat vårdhemsplats.

Det finns dock också nackdelar med denna lösning. Framför allt är ansvaret som läggs på den enskilde vårdaren enormt och det är inte alltid lätt att finna en person som har tillräcklig kunskap eller erfarenhet. Det ska dessutom vara någon man känner förtroende för.

När man väl beviljats en offentlig vårdhemsplats står de offentliga myndigheterna för kostnaden. De kvarhåller dock 75 procent av den vårdades pension, oavsett dess omfattning.

Vid behov kan man, åtminstone i teorin, när som helst ansöka om förflyttning till ett annat specifikt vårdhem. Beroende på hur eftertraktat det nya hemmet är kan det dock ta varierande tid innan en sådan ansökan bifalles.

När någon läggs in på ett vårdhem permanent blir vederbörande mantalsskriven där. Om det rör sig om en person med demens som inte själv handlägger inskrivningen måste de anhöriga presentera ett intyg från tingsrätten, om att de där anmält att de utfört en ”icke frivillig inskrivning” i angivet hem.

En av de största fördelarna med vårdhemmen är att de har egna läkare och sköterskor som ser efter de boende regelbundet. Permanent boende på ett hem upphör att ha sin tidigare husläkare och alla prover och översyn sker på plats av den lokala läkaren på hemmet. Det inkluderar instruktioner och anpassning av den regelbundna medicineringen, liksom eventuell specialkost.

I ett vårdhem delar man som regel sovrum två och två. Vid privat boende finns ofta enkelrumsalternativ, mot tillägg. Om den boende lider av demens rekommenderas som regel att hen ej sover ensam.

Alla vårdhem har olika typer av aktiviteter, beroende på hemmets storlek och de boendes kapacitet. Aktiviteterna är som regel både fysiska och mentala samt kan inkludera olika former av utflykter utanför centret.

Vårdhemmen är anpassade för alla typer av handikapp och sköter även om personer som exempelvis är sängbundna. De flesta har vidare en palliativ avdelning där anhöriga avskilt kan vaka, om en av de boende ligger på sitt yttersta.

Om man nu väljer ett permanent spanskt vårdhem och den boende är tillräckligt klar mentalt verkar det inte annat än naturligt att man prioriterar ett hem med fina uteplatser. Att se sin anhöriga njuta av frisk luft och kunna unna sig en hälsosam solbränna kompenserar onekligen i stor utsträckning de många hinder och svårigheter som föregår den situationen.

Så här ansöker du om Ayuda a la Dependencia:

1. Kontakta din kommuns sociala avdelning. En socialarbetare kommer att vägleda dig beträffande proceduren.

2. Före eller under det första besöket ska du ha fyllt i ett ansökningsformulär, som du kan ladda ned från Junta de Andalucías hemsida:
http://www.juntadeandalucia.es

3. Med ansökan ombeds du bifoga personliga handlingar, bland annat kopia på pass, NIE-papper, mantalsskrivningsintyg m m.

4. En tid efter att du lämnat in ansökan kommer du att bli kontaktad för ett hembesök av en granskare. Det är en personlig intervju för att bedöma behovet av hjälp.

5. När granskningsnämnden fattat ett beslut kommer du att delges utfallet via ett rekommenderat brev. Detta tar som regel flera månader och det är troligt att du innan kommer att få andra rekommenderade brev där du ombeds presentera kompletterande handlingar inom en speciell tidsfrist.

6. När du väl fått utfallet kommer det att specificeras vilken grad av hjälpbehov du, eller din anhöriga befinns ha. Det finns tre grader, 1 moderado (måttlig), 2 severo (hög) samt 3 Gran dependencia (Fullständigt hjälpbehov). Stödet som erbjuds är avhängigt av erkänd grad av hjälpbehov.

7. Med utfallet ska du boka möte hos ditt kommunala socialkontor, för att specificera vilken typ av hjälp du önskar ansöka om. Observera att du inför detta möte åter måste medtaga flera intyg, som nytt mantalsskrivningsbevis, bankutdrag m m. Notera också att av den hjälp som listas i utfallet som du har rätt till, får du i princip endast ansöka om ett alternativ. Det enda som går att kombinera med annan hjälp är larmtelefon i hemmet.

8. Nu är det åter dags att vänta, medan regionalmyndigheterna behandlar den ansökan om hjälp som lämnats in av socialarbetaren. När detta väl godkänts kommer du att få ett besked via rekommenderad post.

Så här söker du inneboende vårdare:

Det går att söka privara vårdare i ditt område på Internet ”Cuidadores a domicilio” men det bästa är som regel att fråga din socialarbetare. De flesta kommuner har en kontaktperson som samordnar utbudet av privata vårdare. Det är dock den som anlitar tjänsten som ska se till att teckna anställningsavtal, registrera vårdaren hos försäkringskassan med mera. Det bästa är att du anlitar en ”Asesoría laboral” som vägleder dig och även kan vara behjälplig med att presentera nödvändiga handlingar hos myndigheterna.

Vårdhem och vårdhemskedjor på Costa del Sol

På Costa del Sol finns en rad vårdhem. De flesta är privata, men majoriteten har avtalade offentliga platser (plazas concertadas). Om du inte kan vänta med inläggning tills handläggningen är klar kan du välja att betala för en privat plats i väntan på att myndigheterna beviljar en offentlig plats. Observera dock att Junta de Andalucía inte är skyldiga att upplåta en plats på det aktuella vårdhemmet där du eller din anhörig redan befinner sig, utan kan tilldela plats på vilket som helst hem i ansökarens provins.
Här är några hem och vårdhemskedjor på Costa del Sol (Residencias para mayores):

Girasol (Fuengirola)
http://www.residenciagirasol.com

Villa Alhamar (Fuengirola)
http://residenciavillaalhamar.com

Residencia El Carmen (Marbella)
http://residenciaelcarmen.com

DomusVi Azalea (Marbella)
http://www.domusvi.es

Orpea Puerto Banús (Marbella)
https://orpea.es

Seniors (Marbella, Benalmádena, Torre del Mar)
https://www.seniorsresidencias.es

DomusVi Idabe (Estepona)
http://www.domusvi.es

Annan användbar länk:
Information om Ayuda a la Dependencia i Andalusien (på spanska):
http://www.juntadeandalucia.es