El Colegio Sueco har alltid utgjort ett nav i svenskkolonin på Costa del Sol. Det känns som om Svenska skolan ”alltid” funnits där, men den grundades 1969. Några mödrar som inte fann ett tilltalande alternativ för deras barn, som närmade sig skolåder, valde att ta saken i egna händer.

Kvinnorna var Åsa Hvid-Hansen och Anne Palmes. Åsas son Per fick hela sin skolgång, både grundskola och gymnasium, i Fuengirolaskolan. Liksom hans tre barn, Åsas barnbarn. Den yngste går fortfarande där.
– Jag har så många minnen förknippade med skolan. Det gäller inte minst när vi flyttade från det första lilla huset i Los Boliches till Villa Isabel. Varje elev fick ta sin stol och så gick vi på led längs en stig som gick parallellt med det som då var kustvägen N-340, till den nya byggnaden. Sedan gick vi tillbaka och hämtade skrivborden, som vi fick bära två och två, berättar Per.

Per Hvid-Hansen har inte bara varit elev på Svenska skolan mellan 1969 och 1982. Han har även varit styrelseordförande i skolan under fyra år och är sedan 2016 föreningschef. Det innebär att han har det administrativa ansvaret, medan rektorn Mattias Kerttu inriktar sig på skolgången.
– Vi är en väl fungerande skola där eleverna visar goda resultat. Dessutom är vi i dagsläget den utlandsskola som har flest svenska elever, 284 senast. Om vi lägger till de som går på tilläggsundervisningar blir det närmare 350 stycken, förklarar han.

Det är lätt att se tillbaka på skolans historia i ett nostalgiskt skimmer, men det har inte alltid varit en dans på rosor. Fuengirolaskolan har i olika perioder skakats av konflikter av olika slag, både personalmässiga och av organisationsslag. Modellen, där skolan drivs som en icke vinstdrivande förening, har både för- och nackdelar.
– Verksamhetsformen har debatterats under en stor del av skolans historia. Att vara en ideell förening har uppenbara begränsningar och är kanske inte alltid den mest optimala modellen för att bedriva långsiktiga planer och visioner. Med facit i hand så måste man dock ändå ställa sig frågan om vi hade överlevt och funnits kvar om vi bedrivits som ett företag med vinstsyfte, resonerar Per.

Jag frågar honom hur det känns att skolan nu firar 50 år.
– Det känns naturligtvis fantastiskt. Det är otroligt att tänka att skolan har överlevt alla konjunktursvängningar, ändringar i bidragssystem och en omvärld som egentligen inte alls ser ut som när skolan en gång började, för 50 år sedan.

Flera av minnena delar Per med undertecknad. Vi gick nämligen samtidigt i Villa Isabel i början av 70-talet, med ett par årskursers mellanrum. Miljön var enkel och spartansk, men också intim och genuin. Alla kände alla. Tillsammans upplevde vi den första julmarknaden 1972, liksom friidrottstävlingarna mot de engelska skolorna St. Anthony och Sunny View.

I Svenska skolan sjöng jag duo på en terminsavslutning med en klasskamrat som jag var kär i och där fick jag även lära mig namnen på Blekinges tre åar. Jag har fortfarande inte haft nöjet att besöka landskapet i fråga, men om någon så skulle väcka mig mitt i natten än idag kommer svaret blixtsnabbt: Mörrumsån, Ronnebyån och Lyckebyån!

Det var också i Svenska skolan som jag som åttaåring slog av båda min övre framträder mot en klasskompis skalle. Vi lekte Kung Fu på rasten, men var inte lika skickliga som David Carradine, som spelade huvudrollen i den då populära tv-serien.

För egen del blev det endast 2,5 läsår på skolan i Fuengirola, då familjen flyttade till Sverige. Det blev dock många tillfällen att återkomma under senare år, då som lokal tidningsreporter. I Villa Isabel arrangerades både julbasarer, valborgsmässoaftnar och midsommarfester. Vårtalet vid Valborg var något av en institution. Regelbundet kom Fuengirolas borgmästare på besök.

Som reporter fick jag även rapportera om olika konflikter i skolan. Mer än en rektor har slutat i förtid på grund av olika schismer och i perioder har det hettat till rejält mellan föreningsstyrelsen och en del föräldrar. Jag minns ett särskilt infekterat årsmöte strax före millenieskiftet.

Stormen var extern 2010, i samband med ett uppmärksammat skandalreportage på Sveriges Radio, ”Jävla vitskallar”. Där uppgavs att det rådde stora konflikter mellan elever på Svenska skolan och spanska ungdomar. Att mycket av informationen var tendentiös eller direkt felaktig förhindrade ej att flera andra svenska medier hakade på och påvisade en påstådd brist på integration i skolan, eller att det utlösande radioprogrammet belönades med ett pris…

Villa Isabel blev med tiden för liten. Efter flera års sökande efter alternativ, där det bland annat antogs att bygga en helt ny skolbyggnad i Benalmádena, gick flytten till slut 2007 till den tidigare norska skolans lokaler vid Avenida Acapulco i Los Boliches. Det som från början var en tillfällig lösning, motiverad av en lockande ekonomisk offert från ägarna till Villa Isabel, har nu blivit permanent.

Villa Isabel revs en solig dag i början av 2007 och på platsen uppfördes en av Fuengirolas fulaste höghus. Den anrika skolbyggnaden försvann och den intilliggande och av eleverna frekventerade butiken Tre Kronor, som hade ett ansenligt sortiment av svenskt lösgodis, slog igen.

Den nuvarande skolbyggnaden har successivt anpassats till en ständigt stigande elevskara. Trots att det sedan drygt tio år finns en svensk för- låg och mellanstadieskola även i Marbella har elevantalet i Fuengirola bara fortsatt att växa. Ribban har hela tiden fått höjas och är i skrivande stund nära 300 elever. Ett 60-tal är utbytesstudenter, som under ett år får bo hos spanska värdfamiljer och studera på skolan.

Gymnastikfaciliteterna har utökats och det som var en inomhuspool byggdes om till den stora gemensamma aulan, där skolavslutningar men även andra evenemang hålls. Sydkusten har haft ett kontinuerligt samarbete med skolledningen och vi har genom åren både organiserat uppsatstävlingar och uppmärksammat såväl lärare som elever genom utmärkelsen Årets Svensk på Costa del Sol. Först var det eleverna Sofía Martínez, Gordana Rakovic och Kanar Mahmud som 2008 erhöll priset för ett stort integrationsprojekt. Sju år senare var det spanskläraren på skolan Elvira Herrador som mottog priset för sitt integrationsarbete.

Mycket hinner hända på 50 år och som Per Hvid-Hansen säger har dagens skola väldigt lite att göra med den som startades 1969. Den lever dock i högsta välmåga och det mesta talar för att den får uppleva minst 50 år till.
– Vi kommer att ha flera olika event riktade främst mot våra elever. Det blir bland annat olika temadagar, ett för varje decennium som skolan funnits. Vidare kommer vi att bjuda in externa föreläsare till skolan och givetvis ha en stor jubileumsfest för såväl befintliga elever och vårdnadshavare som för tidigare elever, berättar Per Hvid-Hansen.

Mer information:
https://sites.google.com