Europa ser mot Asien för att hitta tekniska lösningar, både kompatibla med våra värdegrunder och som kan hjälpa oss att återgå till en ny vardag. Förebilden är smittspårningsappen TraceTogether, som används i Singapore.

Smittspårningen fungerar med bluetooth. Varje mobil har en egen kod, våra telefoner registrerar koderna hos de personer vi har kontakt med, exempelvis personer vi träffar i mer än fem minuter på mindre än tre meters avstånd. Om någon av dem vi träffat testas positivt för Covid-19 inom en tvåveckorsperiod, får vi ett meddelande och kan testa oss eller sätta oss i karantän. Identiteten på den smittade avslöjas inte, inte heller var mötet ägde rum.

Systemet har två möjliga format. Ett är centraliserat, där myndigheterna kan spåra identiteterna och ansvarar för att meddela den smittades kontakter. Det kräver användarnas förtroende att uppgifterna bara används för att bekämpa viruset. Det andra är decentraliserat, där användaren själv meddelar i appen att hen är smittad, varpå de senaste kontakterna aviseras genom en signal i sina mobiler. Mobilerna kopplar regelbundet upp sig mot en server, där koderna på smittade registreras.

Advokaten Paloma Llaneza, expert på integritetsfrågor, uttrycker stor tveksamhet.
– Det är inte samma sak med ett decentraliserat system som bygger på den smittades goda vilja att meddela sitt tillstånd, som ett centraliserat där personuppgifter laddas upp hos hälsovårdsmyndigheterna, säger hon till El País. Llaneza menar att även om det är en akutlösning lär den bli kvar och påverka vår integritet i ett längre perspektiv.

I Singapore nådde smittspårningsappen aldrig någon massiv användning. 1 april hade den laddats ned av en miljon personer, lite mer än 17 procent av befolkningen. Långt ifrån de 60 procent som krävs för att nå ”digital flockimmunitet”, enligt en studio som gjorts vid Big Data Institute i Oxford. Problemet var bland annat den stora smittspridningen bland Singapores 1,4 miljoner utländska arbetare, varav de flesta uppges ha begränsad tillgång till ny teknik.

Google och Apple, som tillsammans kontrollerar 99 procent av operativsystemen, inledde i april ett unikt samarbete. I början av maj ska de tekniska specifikationerna som gör det möjligt för varje land att skapa sina appar, vara klara. Om några månader lägger de in uppdateringar av operativsystemen som installerar spårningsmekanismen i de mobiler vars användare accepterar det, och som ännu inte har laddat ned en smittspårningsapp. Systemet går att avaktivera.

Ramón López de Mantarás, forskare vid spanska nationella vetenskapsrådet, tror att metoden kan vara till hjälp. Men även om han är pionjär inom artificiell intelligens i Spanien, litar han mer på en analog lösning, som kan kompletteras med en decentraliserad spårningsapp.
– Vi övervärderar tekniken. Sjukvården har redan väldigt mycket information som kan användas, även om det kräver en större mänsklig insats. Och han tvivlar på att den kompenserar priset, inte bara i form av minskad integritet, utan även för det tekniska införandet.

För att nå effektivitet måste de europeiska apparna kunna samverka med varandra. Men de olika länderna jobbar med olika modeller. Google och Apple arbetar på en decentraliserad variant som stöds av Österrike, Schweiz, Estland och Tyskland. Storbritannien och Frankrike, som avser lansera sin app 11 maj, har valt en centraliserad modell. I Spanien har inga besluts tagits ännu. Dessutom undersöker flera regionalmyndigheter egna appar, något som skulle skapa problem om de inte kan kommunicera med varandra.

Richard Benjamins, grundare av OdiseIA, som studerar den sociala och etiska påverkan av artificiell intelligens, tror inte på en fullständigt decentraliserad modell.
– Så länge ingen är smittad fungerar de bra, men i en andra fas, när man bekräftar vem som har viruset, är det bättre med en centraliserad modell för att undvika falsk information och säkerhetsrisker. Benjamins tror att systemen är användbara, även om de långt ifrån är den enda lösningen. Han vänder på argumentet om att de inte skulle vara etiska.
– Om deras effektivitet kan bevisas skulle det snarare vara oetiskt att inte använda dem.