Idén om att införa ”svenska fonder”, som modellen kallas i många länder, fanns redan upptagen i en långtidsplan som presenterades förra året, på inrådan av arbetsmarknadsministern Yolanda Díaz. Förslaget om spanska löntagarfonder har påskyndats, med anlendning av den höga inflationen och finansministern Nadia Calviño uppges inte utesluta möjligheten. De skriver tidningen El Diario.

Spaniens centralbank beräknar att inflationen i Spanien i år kommer att hamna på 7,5 procent. Lönerna väntas däremot inte anpassas i närheten och det innebär att de företag som justerar sina priser efter inflationen kommer att göra extra stora vinster. Regeringen vill inte uppmuntra till en total inflationsanpassning av lönerna, då det skulle pressa upp priserna ytterligare. Istället diskuteras att fördela företagens vinster genom en typ av löntagarfonder.

Grundförslaget är mycket snarlikt det som presenterades av LO i Sverige 1971. De företag som har mer än 50 anställda skulle tvingas att årligen göra en nyemission av aktier, motsvarande 20 procent av sin årliga vinst. Dessa andelar skulle ägas av de lokala fackavdelningarna, så länge de inte överstiger mer än en femtedel av företagets totala aktiekapital. I annat fall skulle löntagarfonderna ägas gemensamt av de anställda och företaget.

Precis som den ursprungliga idén i Sverige, skulle de spanska löntagarfonderna på sikt även syfta till att ge de anställda representation i företagsledningen och därmed medbestämmanderätt. Detta är något som aldrig kommit att implanteras i någon anmärkningsvärd utsträckning i Sverige.

Det är än så länge endast fråga om ett förslag av den spanska regeringen, som är föremål för debatt, men den skenande inflationen och den nära horisonten med sjunkande köpkraft hos de anställda, anses öka argumenten för spanska löntagarfonder.