Jonathan väntar i cafeterian på stadion Martín Carpena i Málaga. Han skulle kunna vara vilken 19-åring som helst. Ända tills han reser sig. Han är lång. Men det är inte bara det som gör honom till en bra basketspelare. Liksom idolen Pau Gasol, spanjoren som spelar i amerikanska proffsligan NBA, ser han allsidigheten som sin främsta egenskap.
—Gentemot de kortare spelarna använder jag min längd för att få övertaget vid korgen. Gentemot det större killarna är det min snabbhet som vinner, säger han.

Bo i Málaga ett plus
Jonathan bor ett stenkast från Málagas stora idrottsstadium Martín Carpena – Unicajas hemmaarena. Här har han fått en lägenhet av klubben. Och han trivs.

Efter basketgymnasiet och Södertälje Knights skrev Jonathan kontrakt med division 1-laget Solna Vikings. Han hann dock aldrig börja spela för dem. När han deltog i EM med svenska juniorlandslaget i Slovakien i somras upptäcktes han av talangscouter från inte mindre än tre länder; Spanien, Italien och Slovenien.
—Jag talade med de spanska representanterna och kom fram till att det var hit jag ville, säger han. De är bra på att utveckla unga spelare.

Jonathan åkte till Málaga och provtränade. De ville ha honom och han gillade både laget och tränaren.
—De är öppna och trevliga, talade klart och tydligt om vilken målsättning de hade för mig. Och att bo i Málaga var ju inte direkt något minus.

Spanien ett självklart val
Att det blev just Spanien var ganska självklart för Jonathan. Efter gymnasiet hade han att välja på collegebasket i USA eller att stanna i Europa. Han bestämde sig för Europa.
—För tio år sedan fanns inte många europeiska spelare bland de allra bästa. Men europeisk basket kommer mer och mer. Och spanska ligan är nästbäst i världen, efter NBA.

Jonathan har skrivit på för Unicajas A-lag. Laget leder spanska ligan, är ett av Europas bästa basketlag och vann förra året spanska cupen. Eftersom Jonathan fortfarande är ung spelar han dock just nu i farmarlaget Clínicas Rincón Axarquía.
Tyvärr har han inte kunnat spela så mycket som han önskat. I februari opererades han för en ledbroskskada i knät och har varit tvungen att vila några månader. Men i april eller maj hoppas han vara tillbaka på planen.

Ville bli hockeymålvakt
Jonathans största dröm som liten var att bli hockeymålvakt. Pappa, som visste att sonen skulle bli lång, frågade om han någonsin sett en målvakt som var över två meter.
—Det var mest för att retas och jag bestämde mig för att bli den förste, säger Jonathan.

Men att det så småningom blev inom basketen som Jonathan skulle bli stor, var inte helt otippat. Mamma Ann Feldreich spelade i svenska damlandslaget på 1970-talet. Pappa, amerikanen Larry Robinson, var en hårsmån från att spela i NBA, flyttade till Sverige och vann tre SM-guld med Alvik. Morbor var basketlegenden Sten Feldreich och systern Johanna har spelat i division 1 i Solna.

Så Jonathans dröm regisserades om.
—Sedan jag började spela basket när jag var nio år har jag haft NBA i sikte, säger han. Och nu känns det inte längre så långt bort.

Var det självklart att du skulle välja basket i och med din familjebakgrund?
—Det är klart att det har påverkat mig. Men mamma och pappa har aldrig pressat mig. Spela om du tycker det är kul, sade de. De har alltid poängterat att skolan var viktigast.

Är det skillnad på spansk och svensk basket?
—Största skillnaden är att jag som forward möter ett mycket tuffare försvar här. Generellt är spelet hårdare, mer intensivt.
—Och det är en helt annan stämning på matcherna. A-lagsmatcherna är alltid fullsatta och på B-lagsmatcherna kommer lika mycket publik som på ligamatcherna i Sverige.

Hur stor är basketen i Spanien?
—Den ligger på andra plats efter fotbollen. Men i Málaga är basket störst. Spelarna engageras från tidig ålder och får rätt grunder. Det finns en stor tradition med många bra spelare som sedan blivit coacher. Och intresset bland vanligt folk är stort.

Hur är lagandan?
—Det är en väldig stark gemenskap. Vi är som en enda stor familj. Det är man tacksam för när man kommer ny, de tar verkligen hand om dig.

Hur ser din vardag ut?
—Dagen börjar nio med tre timmars fys- och skotträning i Martín Carpena, eller en annan hall i närheten. Sedan äter och vilar jag. Klockan fem åker vi till Vélez-Málaga och spelar i två timmar. Så ser schemat ut måndag till fredag. På lördagar är det match och för det mesta är jag ledig på söndagar.

Trivs du i Málaga?
—Ja! Jag trodde inte det skulle vara så lätt att få vänner men alla är så trevliga och öppna, det är härligt!

Hur ser du på framtiden?
—Förutsatt att mitt knä blir bra, tror jag att jag spelar ett år till i Axarquía, därefter hoppas jag att kontraktet förlängs och att jag får spela i A-laget. Sedan vill jag till USA, det är alla basketspelares dröm.

Tjänar man bra som basketspelare i Spanien?
—En del spelare i Unicajas A-lag tjänar bättre än NBA-spelarna vilket säger en del. Jag är bara 19 år och lever gott. Jag har lägenhet och all mat betald och lönen är nog fem gånger så stor som den jag skulle fått i Solna.

Är pengarna viktiga?
—Visst är det en del av det. Samtidigt går det inte att komma till den här nivån om du inte tycker det är kul att spela basket. Men att man kan leva på något som är kul är underbart!

Läs mer på klubbens hemsida http://www.unicajabaloncesto.com