Är du kock eller konstnär?
—Jag lagar mat. Rätterna kommer inte till mig genom någon gudomlig inspiration. Det handlar om praktiskt arbete i köket. Jag håller mig informerad om vad som händer på området, köper mycket kokböcker, prenumererar på tidningar, deltar på kongresser och kurser. Framför allt får jag nya idéer när jag jobbar i köket.

Är det viktigt att vara på modet?
—Ja, för restaurangen. Folk kommer till El Lago på grund av vad som skrivs i medierna. Uppmärksamheten lockar gäster.
—Men inte privat. Mer än något annat tycker jag om att laga mat. När jag bestämde mig för att satsa på kockyrket tänkte jag aldrig att jag skulle bli en kock på modet.

Hur kommer en rätt till?
—Vi utgår från den befintliga menyn; cirka tio förrätter, fem kött- och fem fiskrätter. När vi vill byta ut en rätt talar vi med leverantörerna om vilka produkter de har att erbjuda, vilka som är lätta att få tag på under en viss årstid. Utifrån produkten utvecklar vi sedan rätten.
—Förrätterna är friare. Först gör vi ett test, en aperitif med de ingredienser vi har i åtanke för att se gästernas reaktioner.

Har du alltid velat bli kock?
—Jag har alltid tyckt om att laga mat, men när jag var yngre var det ingen som tänkte att man kunde bli kock.
—Min första kontakt med restaurangvärlden fick jag som 15-åring. Jag jobbade helger på en restaurang för att tjäna extra. Mina kollegor där peppade mig och sa att om jag verkligen tyckte om att laga mat, borde jag lämna Córdoba och leta upp en bra skola.
—Först då insåg jag att jag faktiskt kunde utbilda mig till kock. Innan dess var det mer en hobby.

Du gick på La Cónsula, varför bestämde du dig sedan för att stanna och jobba i Marbella?
—Jag hade klart för mig att jag inte skulle tillbaka till Córdoba. Det vi lärde oss på La Cónsula, den typen av mat, fanns inte där då. Och i Marbella var utbudet större än i Málaga.

I november 2005 fick El Lago en stjärna i Guide Michelin, vad är hemligheten bakom framgången?
—Mer än en hemlighet handlar det om sex års konstant och hårt arbete. Trots byte av kökschef, som medför en tuff övergångsperiod, har vi behållit vår linje och hela tiden försökt förbättra oss.
—Jag är väldigt nöjd, har jobbat här länge så något har jag med stjärnan att göra. Men framför allt är det ett lagarbete.

Är kockyrket ett manligt yrke?
—På den här nivån finns många fler manliga än kvinnliga kockar, men det håller på att förändras. När jag kom till El Lago var jag enda kvinnan i köket, nu är vi nästan hälften. Idag utbildar sig de flesta kockar på skola, och där går lika många kvinnor som män. Ju fler kvinnliga kockar desto fler kvinnor kommer vi också se i frontlinjen.
—Jag har alltid blivit väl behandlad, men som kvinna måste du jobba dubbelt så hårt som männen för att kunna avancera.

Är kockyrket svårt att kombinera med familj?
—Arbetstiderna gör det komplicerat. Min man är konditor men övriga familjen jobbar inte i min bransch och vi ses sällan. Jag är ledig måndagar och har som mest att göra när mina släktingar har semester.
—Men man vänjer sig. Du vet att du får semester i november, ditt liv får anpassa sig efter arbetet.

Kan det kreativa köket bli alltför överdrivet?
—Ja, jag tror det finns en gräns och att vi är nära den. Idag talar alla om Ferrán Adrià (Restaurang El Bulli, Girona), alla vill kopiera honom. Men vad han gör är mer show än matlagning, det är inte det gästerna som regel vill ha.
—Jag får ofta höra att vi på El Lago trots Michelinstjärnan står kvar med båda fötterna på jorden. Det är viktigt, vad folk vill är att äta gott.

Vilka är dina favoritprodukter?
—Jag är väldigt förtjust i lokala produkter, lagar gärna till fisk eftersom vi har havet nära. Jag använder sällan några märkvärdiga ingredienser; tomat, paprika, lök, vitlök, olivolja, sardiner, fisk, lamm och griskött.

Vad tillagar du hemma?
—Ingenting. På måndagar när jag är ledig brukar jag äta ute. På jobbet har jag så mycket plats och utrustning, hemma är det en helt annan sak. Men till jul tycker jag om att laga något till familjen och vännerna.

Var äter du ute?
—Gärna friterad fisk på stranden. Ju mindre det liknar vad vi gör på El Lago, desto bättre.

Känner du dig pressad av stjärnan i Guide Michelin?
—Mer än press känner jag ansvar. Jag vet att gästerna nu kommer med högre förväntningar och krav som jag måste uppfylla.
—Jag har också mer arbete nu eftersom vi efterfrågas till en massa olika evenemang.

Får du feedback på vad gästerna tycker om maten?
—Ja, främst genom restaurangdirektören Francisco García. Personalen i matsalen är väldigt uppmärksam på folks reaktioner och frågar vad de tycker.

Har kunden alltid rätt?
—Vi måste alltid ge dem rätt, även om de inte alltid har det. Framför allt skiljer ofta kockens och gästens åsikt om hur pass välstekt köttet eller fisken ska vara.

Är det svår konkurrens mellan restaurangerna i Marbella?
—Vi har vårt fasta klientel och känner inte direkt av någon konkurrens. Det är inte som en pizzeria som tvingas konkurrera med restaurangen vägg i vägg.

Är gästerna krävande?
—Ja, de som äter middag för uppåt en hundra euro, är med all rätt ganska krävande. 90 procent av våra gäster är underbara, sedan finns en liten grupp som redan när de kommer har bestämt sig för att klaga. Vi tar det som utmaning och försöker få dem att lämna restaurangen nöjda.

Finns risk att berömmelsen stiger en restaurang åt huvudet och kvaliteten sjunker?
—Ja, det är ett problem som existerar. Det borde vara tvärtom. När en restaurang uppnår en viss nivå blir gästerna alltmer förväntansfulla och krävande och restaurangen bör jobba för att bli ännu bättre.
—Problemet för oss är att med berömmelsen kommer en allt större efterfrågan på att delta vid olika evenemang. Jag får allt mindre tid på restaurangen. Då gäller det att ha ett fungerande team. Men det finns en gräns då man måste säga nej till andra saker.

Läs mer på http://www.restauranteellago.com