Svenskar är i allmänhet duktiga företagare, vana att arbeta hårt. Det enligt flera av de svenska restaurangägarna Sydkusten talat med.
—Vi lägger ned vår själ i det vi gör, arbetar med hjärna och hjärta och är beredda att kämpa för att se resultat, säger Jörgen Abrahamsson, Magna Café i Marbella. Vi är positiva och glada, det uppskattas av gästerna.
Tommy Marcus på Area 51 i Fuengirola jämför med de spanska barerna med lysrör i taket, kakel på väggarna och biff med pommes på tallriken.
—Det är lätt att göra det bättre, säger han självsäkert.

Vill tillföra något
Patrik Värlinder, Muffin Café i Marbella, flyttade till Spanien för att bryta gamla mönster, fly jobbet inom svensk detaljhandel och öppna kafé tillsammans med sin fru. Marbella erbjöd en internationell miljö som passade deras idé. Patrik gissar att många svenskar öppnar restaurang på Costa del Sol för att de tror att de kan tillföra något.
—Här är allt ganska likriktat, vi tänker lite annorlunda.
Han exemplifierar; matiga sallader, pastasallader, smörgåsar med mycket sallad och grönsaker, muffins fyllda med bär, frukt eller choklad, smothies.
—Det finns inte någon annanstans i Marbella.

Inte alla lyckas
Inte alla håller med om att svenskarna är duktiga krögare. Jill Lindberg har 32 års erfarenhet av yrket i Spanien. Los Bandidos i Puerto Banús öppnade hon för tjugo år sedan.
—De flesta går i konkurs och så kommer en ny svensk och tar över efter några år, säger Jill.
Hon kallar dem för utlandsoptimister, med en alltför romantisk bild av hur de ska öppna en liten restaurang och leva ett bekvämt liv i solen.
—Men det är fruktansvärt svårt, speciellt om man bara serverar svensk mat. Här finns inte tillräckligt många svenskar för att lyckas.

Jills hemlighet är istället att satsa på dem som bor här. Det är viktigt att locka spanjorer. Till Los Bandidos kommer många kändisar, politiker och andra högt uppsatta personer. De drar i sin tur till sig ett bra klientel som garanterar överlevnaden under vintern. För att göra succé hos de inhemska gästerna poängterar Jill vikten av ett bra koncept. Det räcker inte med bra mat eller att vara trevlig.
—Spanjorer är de svåraste och mest krävande gästerna, de måste behandlas på ett speciellt sätt.

Sökte lugnet
En av lycksökarna, dock med gedigen erfarenhet, är norskan Anna Visnäs som driver Skandies i Marbella, tillsammans med svenske Mikael Hartman. De tröttnade på vädret och lämnade sin restaurang i Göteborg med 300 sittplatser för att öppna något litet i solen.
—Nu är det bara vi två som jobbar och det är lugnt och skönt, säger Anna.
Namnet till trots är majoriteten av gästerna engelsmän och irländare.
—Mitt intryck är att skandinaver föredrar att äta spanskt i Spanien. Men de kommer till oss och äter köttbullar sista dagen på semestern.

Förmånlig etablering på 80-talet
Miguel Rus, kompanjon till Lars Eriksson på Los Arqueros Golf Bar & Cafeteria, har dock en annan bild av svenskarna.
—De tycker om att gå till de sina, där de kan tala svenska och känna sig som hemma.
—När vi öppnade 1992 hade vi i princip bara svenska gäster, nu är majoriteten engelsmän.
Menyn har därmed också blivit mer internationell, men lax, köttbullar och pyttipanna går att få mot beställning en dag i förväg.

Miguel är spanjor men har jobbat tillsammans med svenskar i femton år. Han berättar att många svenska krögare etablerade sig på Costa del Sol i början av 1980-talet då det rent ekonomiskt var en fördelaktig investering. Svenska kronan låg bra till i förhållande till pesetan och lokalerna var billiga.

Svenskar bästa gästerna
Att spanjorerna är krävande restaurangäster håller Kalle Dahl, Kalles Krog, med om. Han har svensk pappa, spansk mamma, och föddes i Marocko för 71 år sedan. Han har bott i Sverige i 40 år och drivit restaurang både i Stockholm och i Trosa.
—Svenskarna är de bästa gästerna, det var därför jag ville ha en svensk restaurang, säger han.
Albert Benysty, Restaurang Albert & Simon, är fransman men har bott många år i Sverige. Han pratar gärna med sina svenska gäster, som brukar komma in till honom i köket för att hälsa.

Albert har haft restaurang på Costa del Sol sedan 1985. Han började med Le Sufflé i Estepona och var en av de första på Costa del Sol att få en stjärna i Guide Michelin.
—Konkurrensen är väldig tuff. Man måste vara bra för att överleva.
Han säger att största skillnaden mellan Sverige och Spanien är att här är det betydligt svårare att få tag på bra personal.
En annan icke-svensk som valt att behålla det svenska konceptet är Khalid Bashir från Pakistan. Han har precis tagit över Restaurang Gastronome efter Björn af Geijerstam. På menyn finns bland annat sill, gravad lax, köttbullar, pyttipanna, pannkakor med blåbärssylt och marsipantårta.

Bäst med blandat klientel
Kim Blom, köpte Restaurante Pueblo López med sin holländske man för 28 år sedan, sålde den 1983 och köpte tillbaka den 13 år senare för halva priset. Köket är internationellt, med svenska inslag som sill och lax. Gästerna är 40 procent engelsmän och 40 procent skandinaver.
—I restaurangbranschen väljer du inte själv dina kunder, säger Kim. De väljer dig. Får du gäster från olika länder har du tur, det är det bästa.

Svensk TV lockar
De flesta svenska krogarna har dock inte bara svenskt på menyn. I Málaga centrum sticker Lechuga, Citron och nyöppnade Ruccola, ut lite från mängden av traditionella spanska tapasbarer, genom sin mysiga atmosfär och inredning. Lechuga och Ruccola har tagit till sig spanjorernas sätt att äta, ”tapear”, men på menyn finns allt annat än ”tortilla de patatas”, ”jamón serrano” och ”ensaladilla rusa”.

Annorlunda är också det svenska segelfartyget Amorina, som sedan några år har sin hemmahamn i Málaga. Här firas alltifrån bröllop och födelsedagsfester till företagsevenemang och skandinaviska julbord. Det går alldeles utmärkt att ”bara” äta middag på båten, men skeppet måste hyras och det går bra alltifrån en timme, till flera veckor.

Största dragplåstret på Area 51 i Fuengirola är den svenska TV:n. VM, OS och andra sportevenemang lockar fullt hus av svenskar.
—Då är det bra drag!
I övrigt tycker Tommy att det är lugnare att driva restaurang i Spanien än i Sverige.
—Det är mer socialt här, folk äter ute oftare. I Sverige sparar sig folk till lördagen då de går ut och äter, dricker sig fulla och gör av med alla stålar på en dag. De måste liksom ta igen det sociala de missat under veckan som gått.

Tuffare konkurrens
Restaurangutbudet på Costa del Sol är oändligt och även om en del menar att det finns kundunderlag så det räcker till alla, märker många också av det tuffare klimatet. Joakim Nehrman, The Restaurant på Los Naranjos Golf, tog över efter sina föräldrar för drygt ett år sedan, men har följt med i utvecklingen sedan familjen flyttade till Spanien när han var tio år.
—Marknaden har ändrats dramatiskt, både vem som kommer och hur de beter sig. Nu har vi mycket fler engelsmän och irländare.

Han bekräftar Jill Lindbergs kommentar att många krögare kastar sig in i branschen utan erfarenhet. Det finns för många restauranger att välja på, de tillfälliga turisterna famlar i blindo och hittar inte alltid till de bästa ställena. De är en svårfångad målgrupp. Men Los Naranjos har länge varit en samlingspunkt för svenskarna, som attraktivt resmål för svenska golfare och svensk personal på golfbanan.
—Vi blev kända som en bra svensk golfrestaurang, säger Joakim.
Och tillägger:
—Men som tur är har vi även många lunchgäster utifrån, icke-golfare, annars skulle vi inte klara oss.

Lika gärna satsa
Konkurrensen till trots är det faktiskt flera krögare som vågar ta steget att öppna sin andra eller tredje restaurang. En av dem är Lars Arlycke, ägare till Wokaway i Puerto Banús och Rincón de la Victoria. Så sent som i slutet av maj öppnade han Rendezvous, vägg i vägg med Wokaway. Ett elegant kafé där gästerna ska kunna ”sitta och hänga”, där man kan äta både kanelbullar, hembakade pajer och lyxiga köttbulle- eller räksmörgåsar på polarbröd.

Sara Foghelberg, delägare i Lechuga i Málaga, öppnade för bara tre månader sedan restaurangen Ruccola tillsammans med sin spanske pojkvän.
—Det går bra för Lechuga, folk här går ut och äter på ett helt annat sätt än i Sverige. Det är så mycket mer folk i rörelse, säger hon.
—Och när man ändå är låst av en restaurang kan man lika gärna satsa.