”Det har tagit mig tio år att få fram ett vin som jag kan sätta mitt namn på med stolthet. Dom flesta trodde jag var lite tokig som försökte göra ett kvalitetsvin så här långt söderut, men smaka,” säger Rickard och häller upp två glas. ”Det är hundraprocentig Tempranillo, som efter 45 dagar i stålfat legat drygt ett år på nya, franska ekfat. Jag vet att de flesta bodegor använder de billigare amerikanska ekfaten, men jag tycker om de franska faten. De har mycket mera finess. Därefter har det legat på butelj i ett år.”

Jag lyfter glaset och studerar färgen – den är mörkt, mörkt röd. En riktigt fyllig kropp. Detta är inte ett vin som man kan läsa tidningen igenom! Rulla runt i kupan och ner med näsan. Nu några korta, snabba andetag genom näsborrrarna - ungefär som en kanin. De typiska Tempranillodofterna slår emot en: kryddig med inslag av röda bär, plommon, torkade frukter, örter och i bakgrunden en svag vaniljton.

Dags att smaka. Lite vin blandat med luft in i munnen. Skölj runt så varje vrå får ta del. Lite mera luft som jag låter gå ut genom näsan. Det är definitivt en tempranillo, men inte en Rioja. Mer likt en Ribera eller Toro, men desto mer kryddig.

”Jag kallar den för “Sueños” och det är den. Det har varit min dröm i många år att få göra ett riktigt bra vin i södra Spanien. Ja, mer än en dröm – en vision,” konstaterar Rickard.