Spanien är långt ifrån det enda landet som har tjurfäktning. I Frankrike genomfördes 137 tjurfäktningar under 2007. Det var sex färre jämfört med förra året. I Europa förekommer tjurfäktning också i Portugal, men därifrån finns ingen säker statistik.

Nu flyttar tjurfäktningen till Latinamerika där säsongen är tvärtom jämfört med Europa. Speciellt populärt är tjurfäktning i Mexiko (världens största arena finns i Mexico City) men det finns stora arenor också i Colombia, Peru, Venezuela och Ecuador. Under sommaren kommer alltid de bästa latinamerikanska tjurfäktarna till Europa för att uppträda, under vinterhalvåret åker de bästa spanska matadorerna till Latinamerika. 

Tvärt om mot vad många trott så har globaliseringen alltså lett till att tjurfäktning blivit allt populärare i Spanien. Anledningen till trenden kan man naturligtvis bara spekulera kring.  Men troligtvis är det så att i tider av en ökad internationalisering så söker människan tillbaka till sina gamla genuina lokala kulturyttringar.

Även i Latinamerika märker man ett ökat intresse. Som en reaktion mot amerikaniseringen söker man sig där numera allt mer tillbaka till de gamla spanska koloniala rötterna. I Latinamerika är det dock även till stor del spänningen som lockar en ny publik. Vad man än anser om tjurfäktning så går det inte att komma ifrån att en korrekt genomförd “corrida” är det mest dramatiska skådespel som får visas offentligt i världen. 

En viktig förklaring till det ökade antalet tjurfäktningar är att biljettinkomsterna fått en allt mindre betydelse medan tv-inkomsterna blivit allt viktigare. Tack vare den nya digitala tv-tekniken med satellitsändningar och betalkanaler går det numera att se tjurfäktning i toppklass året runt var man än befinner sig i världen.

Bland befolkningen i Spaniens olika delar är det stor skillnad på intresset för tjurfäktning. I Katalonien är det är i princip bara inflyttade andalusier som gillar tjurfäktning, det är de som fyller den stora arenan i Barcelona. På Kanarieöarna är tjurfäktning till och med förbjudet, men där finns det i stället illegal hundkamp och tuppfäktning.

Av alla länder i världen som tillåter tjurfäktning är det Spanien som har hårdast regler. De senaste åren har reglerna dessutom skärps. Myndigheterna kontrollerar varje moment från uppfödningen av kalvarna till styckningen av köttet efter avslutad “corrida”. 

Alla tjurar ska enligt lagen även besiktigas av veterinär innan de släpps in på arenan. Dessvärre förekommer det ändå lagbrott  på mindre arenor. I många byar arrangeras en tjurfäktning om året i samband med den lokala byfesten. För att inte byns unga män som då uppträder ska riskera att skadas händer det att man ”rakar” tjurens horn, det vill säga förkortar hornen så att tjuren inte kan träffa tjurfäktaren.

Alla som ser en tjurfäktning har sin personliga relation till dramat. Därför är det omöjligt att peka ut vem som var bäst av de drygt tvåhundra aktiva matadorer som finns.  Ett sätt att mäta är att räkna antalet uppträdanden och utmärkelser.

Den som är bäst är med mest. Årets säsong toppas av Manuel Díaz El Cordóbes, som genomförde 97 föreställningar, vid vilka han erhöll 234 öron och 26 svansar. Han följs av El Fandi (90 föreställningar), El Cid (87), El Juli (82), Rivera Ordóñez (78) och Jesulín de Ubrique (77).