En vardagskväll segnade Thore, Monicas livskamrat sedan 24 år, plötsligt ned i trädgården Läkare tillkallades snabbt, men de kunde bara konstatera dödsfallet. Obduktionen visade senare att han drabbats av hjärtstillestånd, 55 år gammal.
– Mitt liv slogs i spillror på ett ögonblick, säger Monica. Dagen efter fick jag åka till bårhuset. På plats fanns många begravningsentreprenörer, ivriga att få uppdrag. Det var nästan som budgivning, det kändes fruktansvärt!

Fryst ekonomi
Kremeringen gick snabbt, men Monica fick knappt tid att sörja. Efter några dagar i total chock började hon samla tankarna och se på sin situation.
– Jag är utskriven från Sverige sedan 1991 och bor permanent i Spanien. Vi hade hus i både Sverige och i Madrid, vilket komplicerar arv och skatter.

Värst i början var att hon hamnade i akut brist på kontanter. Tillgångarna på det svenska bankkontot frystes tills bouppteckningen var klar. I Spanien fick hon, efter en del krångel, lov att använda hälften av pengarna.

Monica var förmånstagare i mannens livförsäkring och berättigad till efterlevandepension. Men för att ansöka om utbetalning behövdes olika intyg från svenska skatteverket, som inte kunde utfärdas förrän dödfallet var registrerat. Livförsäkringen begärde dessutom ett obduktionsprotokoll, som tog hela två månader. En stor mängd löpande utgifter skulle betalas och pengarna rullade iväg. Den nyblivna änkan fick lägga sitt jobb på is och ägna all vaken tid åt pappersjobb och telefonköer.

Viktiga intyg dröjde
– När en svensk medborgare avlider i Spanien ska svenska ambassaden eller konsulatet kontaktas, förklarar Monica på sin blogg. Dessa meddelar i sin tur svenska skattemyndigheter, Försäkringskassan och Utrikesdepartementet. Ambassaden behöver den spanska dödsattesten, Certificado de defunción, samt en kopia på passet. Men först efter hela tio arbetsdagar kunde jag hämta attesten hos kommunens Registro Civil, som ansvarar för befolkningsregistret.

Nästa steg blev det svenska dödsfallsintyget med släktutredning, som behövdes för att kunna ansöka om pension och försäkringsutbetalningar i Sverige, samt ett personbevis/familjebevis som var nödvändigt för arvsprocessen i Spanien.
Här stötte hon på hinder. Svenska myndigheter utformar sina intyg efter svenska förhållanden och är ofta stelbenta när det gäller allt som inte passar i mallen.
– Det måste framgå att vi inte hade några barn, men det stod inte i intyget jag fick. Det skulle även stå att föräldrarna är döda, men fadern dog för 30 år sedan och fanns inte längre med i folkbokföringsregistret. I familjebeviset står det bara födelseår och att uppgift saknas. Det borde vara logiskt att någon som föddes 1902 inte lever längre, men inte i Spanien inte!

Monica fick istället vända sig till Statens arkiv, som har de gamla arkiven från pastorsämbetena. Hon fick till slut ett användbart familjebevis, men betonar att man måste förklara och insistera när något inte följer normen i Sverige.

Dubbel bouppteckning
Om man har fast egendom i Sverige ska en bouppteckning göras där. Avregistrerade från Sverige tillhör Kalmars skatteförvaltning, men boutredningsman måste utses av Stockholms tingsrätt. Har man även fast egendom i Spanien kontaktar man skattemyndigheten i Visby, som är specialiserad på internationella bouppteckningar.
– Jag lyckades påskynda handläggningen genom att föreslå en boutredningsman som är svensk advokat och dessutom spansktalande, berättar Monica. Men det gick ändå långsamt. Domstolsväsendena verkar verkligen vara i kris!

Utredningen förenklades av att paret inte hade barn och att Monica var ensam arvtagerska, men detta skulle bevisas även i Spanien. Finns inget testamente måste en arvsdeklaration, “Declaración de Herederos abintestado”, upprättas. Massor av blanketter fylldes i och en lång rad dokument skulle bifogas. Den spanska notarien begärde ett specialintyg på att hon var den enda arvtagerskan.
– Jag fick den svenska notarien att författa ett sådant intyg. Hon kunde däremot inte stämpla sitt eget intyg, det fick jag be en annan notarie att göra.

När en svensk avlider tillämpas svenska arvsregler, men för att detta ska gälla måste alla svenska dokument legaliseras genom Haag-apostillen hos notarius publicus. Till det kom auktoriserad översättning av dokument åt båda hållen. En dyr historia!

Nästa steg i den spanska bouppteckningen blev att betala arvskatt och skatt på värdestegringen på huset, plusvalía, trots att det ännu inte var sålt.
Till detta kom advokatkostnaderna i Sverige, som ligger på runt 250 euro per timme...

Knutarna löstes upp
Monica klarade den spanska bouppteckningen på de sex månader som vanliga spanjorer har som tidsgräns.
– Det är nog rekord bland utlänningar med arvslagstiftning i två länder, menar hon. Men då har jag jobbat konstant och dessutom fått värdefull hjälp av Thores arbetsgivare.

Hennes pensionsutredning hanterades exemplariskt av Seguridad Social, men hon såg till att noggrannt presentera makens arbetsperioder.
– En sak har jag lärt mig, hellre tio dokument för mycket än ett för lite!

En framgång var att hon slapp svensk SINK (särskild inkomstskatt för utlandsboende). Hon begärde omprövning hos skatteverket, då makens inkomster kom från utlandstjänst. Den gick igenom och nu betalar hon bara spansk skatt på sin efterlevandepension.

Monica lärde sig tackla problemen med en stor portion envishet.
– Inget sker automatiskt, det gäller att ligga på, betonar hon.

Bristfällig service
Hon fick samtidigt ordna upp makens kontrakt med en lång rad bolag och stoppa alla autogireringar, vilket var lättare sagt än gjort. Många svenska företag skickar inte dokument utomlands och hänvisar till telefonnummer som inte fungerar utanför Sverige. Hon fick ofta autogenererade svar. Företagen lovade kontakta henne, vilket sällan hände.

När hon skulle föra över kontrakt i sitt eget namn, bedömdes hon som ej kreditvärdig, då hon var utskiven ur Sverige.

Änkan skev tydligt i alla ansökningar att maken hade avlidit, men många bolag verkade bortse från den detaljen. När hon sade upp makens livförsäkring fick hon ett glatt brev, som hälsade Thore välkommen tillbaka om han ville teckna en ny försäkring.
– Det är underligt att företag som sysslar med liv och död inte har bättre rutiner, tycker hon.

Knappt tid för sorg
Monica gick igenom ett år av hård press och drabbades av hjärtproblem och sömnlöshet. Sorgen fick komma bitvis, som när hon sorterade Thores personliga tillhörigheter. Begravningen och försäljningen av parets gemensamma hem fick ske parallellt med all byråkratisk excercis. Hon upplevde en del kulturkrockar under begravningsförberedelserna.
– Jag fick hem urnan två dagar efter dödsfallet och orkade inte med någon ceremoni då, något som väckte lite frustration bland hans arbetskollegor, berättar hon. Det är svårt för spanjorer att förstå att det kan dröja flera veckor i Sverige, spanjorerna upplever döden på ett mer intensivt sätt. Till slut blev det en kompromiss; en katolsk ceremoni arrangerad av företaget, en svensk begravningsakt i det spanska hemmet och senare en minnesstund i Sverige.

Många är rädda för att något ska hända när de befinner sig långt från anhöriga i Sverige, men Monica fick stort stöd av vänner och av makens kollegor. Spanjorer har lätt att visa medkänsla och erbjuda hjälp, anser hon. I Sverige har man kanske en tendens att dra sig undan och inte vilja störa.

Störst hjälp i vardagen fick hon av en annan svenska i Madrid, som också bott utomlands under många år.

Bloggen blev ett bra sätt att samla tankarna och nu har den blivit ett unikt dokument över alla svårigheter och hur de kan lösas. Det blir tydligt hur viktigt det är att ha bankkonton och fast egendom i bådas namn, skriva testamente, samt berätta för sina anhöriga var viktiga dokument finns.
– Vi borde ha gjort en massa saker som man gärna skjuter på framtiden, menar Monica. Livet är en skör tråd, du vet aldrig när den brister.

Monicas blogg: http://www.sacinom.com