Författningen antogs 19 mars 1812 av nationalrådet i Cádiz, där den spanska adeln hade förskansat sig med anledning av självständighetskriget mot Napoleons trupper. Smeknamnet ”La Pepa” kommer av datumet, som är helgonet San José (Pepe/Pepa). Det var i många bemärkelser en revolutionerande grundlag för sin tid, som gav alla män indirekt rösträtt, garanterade tryckfrihet, separerade de olika makterna i en parlamentarisk monarki samt garanterade industriell frihet, bland mycket annat.

I spansk historia beskrivs ”La Pepa” som ett exempel på tidig demokrati, men vad som sällan framgår är att grundlagen förblev närmast obrukad. När förrädarmonarken Fernando VII kom till tronen två år senare såg han snabbt till att återta en stor del av kungens enväldiga makt. Författningen dammades senare av under ett par år i mitten av 1800-talet, innan Spanien slutligen föll offer för ett flertal krig och sociala oroligheter som förpassade ”La Pepa” till skrivbordslådorna.

Nu för tiden förvaras originalet i riksparlamentet Congreso de los Diputados. Utom just i dessa dagar vill säga. Med anledning av jubiléet har boken flyttats under stort säkerhetspådrag till Cádiz, där den ställs ut i Casa Pinillos (Museo de Cádiz) till och med 30 maj.