Den nya deklarationsplikten för skattskyldiga i Spanien har vi på Sydkusten behandlat både i notiser, artiklar och på Fråga Sydkusten sedan flera månader. Det som från början var ett hot om böter på upp till 10 000 euro för icke deklarerade småkonton ändrades slutligen, med en minimigräns för deklarationspliktiga tillgångar på alltså 50 000 euro.

Svenska mediers förkärlek för krigsrubriker föranledde att flera, inkluderat Sveriges Radio, blåste upp nyheten som om den skulle ha lett till en massflykt av svenskar från Spanien. Felaktigt anger Sveriges Radio att alla i Spanien mantalsskrivna svenskar drabbas, medan det endast handlar om de som är skattepliktiga i landet. (Mantalsskrivning och skatteplikt i Spanien är inte samma sak.)

Flera i medierna citerade personer förfasar sig över deklarationsplikten. Vad tror dessa att självdeklarationen är till för? Spanien har sedan flera år ett informationsutbyte med de svenska skattemyndigheterna, så kravet på att alla tillgångar ska deklareras är enbart naturligt. Schablongränsen på 50 000 euro är snarare ganska generös.

Vidare ska poängteras att deklarationen inte automatiskt medför beskattning i Spanien. Om tillgångarna redan beskattats på annat håll är de inte föremål för ny beskattning.

Men det som är mest skevt är nog ändå att svenska medier presenterar det hela som att de spanska myndigheterna jagar utlänningars förmögenheter i indrivningssyfte. I verkligheten har det nya deklarationskravet införts med tanke på det växande antalet utvandrande spanjorer, som öppnar konton utomlands. Att utlänningar som är skattskyldiga i Spanien också drabbas är snarast en sidoeffekt, som de spanska myndigheterna inte tänkt så mycket på.

Den som antyder att han flyttar till något annat land om han eller hon måste deklarera sina tillgångar borde nog ta sig en tankeställare. Om inte annat borde vi övriga få oss en tankeställare om vederbörande.