Men så drog då alla människor iväg från sommarlandet; jobb och skolor kallade. Och där satt jag som en ensam, något överblommad petunia i sommarstugerabatten. Alltså; dags att flyga i luften för att landa mitt på Solkusten, mitt i augusti, mitt i hetaste värmeböljan. Det var ingen vidare idé, för jag höll på att genast rinna iväg och förvandlas till en blöt fläck.

Så VARMT här är!!! Visserligen har Sverige denna sommar, mitt ibland regnperioderna, haft en nästan tropisk värme, men den är ANNORLUNDA. Man kan andas, man orkar fungera. Fast det har alltså varit väldigt visset väder också. Midsommaren regnade bort, och det var iskallt i sköna, gröna Leksand.

En bra idé hade arrangörerna kommit på inför kvällens dans kring majstången: det skulle sättas världsrekord i "Små grodorna". Därför hoppade flera tusen frusna firare i alla åldrar runt, runt och sjöng "Kva-kva-kva-kva". Det såg så kul ut, så man skrattade sig varm.

Här är jag så väldigt varm hela tiden, svettas, drar efter andan, pustar och stånkar som ett gammalt lokomotiv. Det är nog ett sånt jag är - det är länge sedan jag med en ungdomlig knyck på nacken övervann Saharas julihetta eller Akropolis 40-gradiga värme, och guidade turister under tiden. Nu orkar jag bara med mig själv, rinn och skval! Men strunt i det, för jag älskar Costa del Sol i alla fall.

Det är otroligt mycket turister här, tycker jag, och förskräckligt många bilar överallt. Ska man till playan någon dag så är det bäst att starta i arla morgonstund, för annars finns det inte det minsta lilla hål till bilen. Och jag bara VÄGRAR att dubbelparkera, eller ställa mig på tvären i en gatukorsning!

I Sverige har man helt andra problem. Nyligen var det en halv sida i ortstidningen som handlade om en stor skandal; en, säger EN bil stod litet snett parkerad i närheten av ett övergångsställe. Den stod där alldeles ensam. Inga bilar i närheten. En talande bild visade hela denna katastrof, och känslorna svallade i hela Blekinge.

När de goda blekingarna, eller andra ordentliga svenskar kommer hit till oss, får dom säkert dåndimpen allihop. Och dimper av såväl trafikchock som värmechock.

Nu har vi den ljuva september här, och allt blir så behagligt. Lagom varma dagar, ljumma kvällar, mindre trafik och mera plats på playan. De kära vännerna kommer tillbaka likt flyttfåglarna, föreningsliv, sällskapsliv och kräftskivor sätter fart.

Ännu en höst och vinter när man slipper strumpbyxor, yllemössa och fodrade skinnstövlar. Det ska vara "gött å leva", och det är det merendels under Spaniens sol. OM det skulle regna någon dag så är det bara skönt. Och jag har så många tjusiga paraplyer i alla de färger, så det är ganska kul.

Egentligen skulle jag just nu behöva ett lika stort urval av granna parasoller, men sådana tingestar är ju hemskt omoderna. Varför det? Solhattar är förstås också solfrånstötande, och ståtande i en sådan kan man se riktigt elegant ut - tills det börjar blåsa. Då sprallar hatten iväg åt sitt håll, och håret står åt alla håll.

En GOD september tillönskas!