San Pedro; våning vid havet, stor trädgård med en pool stor som en sjö. Härlig liten stad med sin fina gågata och sitt idylliska torg där kuttrande duvor omramade fontänen, barnen lekte, stadiga matronor satt och pratade med varann och snälla gubbar med hatt och käpp diskuterade livet, fotbollen och politiken. På kyrktrappan stod prästen och log.

Scenen ändrades när det var dags för Ferian i oktober. OJ, vad den lät!!! Orkestrar överallt som gjorde allt för att överrösta varann. Gågatan som förvandlats till en enda lång bar där drickandet pågick halva dygnet, Sevillanan som tråddes på torget av alla och envar. Det var en FEST - äkta spansk glädejefest!
San Pedro idag tycks vara en gruvligt grävlig plats, men charmen kommer säkert tillbaka!

I mitt nya spanska liv lärde jag mig att spanska hade jag inte lärt mig alls. Detta trots många års studier! I skolan och på kurserna därhemma lär man sig inte den andalusiska dialekten, med sitt uteslutande av ändelser och inte heller blir man bekant med den HASTIGHET varpå språket talas. Enligt en lärd undersökning pratar en spanjor tre gånger fortare än en svensk.

Alltså blev det till att sätta sig på skolbänken igen och börja om från början. Dock skäms jag att säga att jag fortfarande har svårt för långa konversationer med spanska personer. En del verbformer struntar jag helt enkelt i och kör med lättare omskrivningar. Men som blivande TURIST i Spanien klarar jag mig säkert!

Calahonda - ljuvliga utsikt! Såg "hela världen" från min högt belägna balkong. Kusten och havet och Gibraltar, och Afrika i siktigt väder. Så HÄRLIGT - men besvärligt när artrosen slog till i ett knä och var trappa fick mig att tappa all ork. Huset led av trist hissbrist, så flyttfågeln från Norden fick titta sig om efter nytt bo.

Så blev det till sist Fuengirola och många glada år. Det är ju här det surrar av liv, och svenskkolonin snurrar i fest och dans. Livaktiga klubbar samlar pigga deltagare till mysig samvaro och man har en positiv inställning till såväl livad tillställning som konstutställning och annat trevligt.

Svenska Kyrkan, som spelat en stor och viktig roll för oss utlandssvenskar, sjunger ju tyvärr på sista psalmversen och snart spelas postludium. OM man inte hittar en salomonisk lösning! Fast då kyrkvärdar jag inte längre här, men önskar Lycka till!

Mina tre BÄSTA njutningar på Solkusten har varit och kommer alltid att vara: Klimatet, Solen, Ljuset. Därför, när regnet öser ner, snön ligger i drivor i Sverige och man riskerar att halka och slå halvt ihjäl sig hela tiden, kommer jag helt visst att återvända som turist. Och bara NJUTA av livet på Costa del Sol.

Hasta la vista!