Det är tidsödande men spännande att bläddra igenom alla dokument i mitt särskilda "minnenas skåp". Där ligger alla fullskrivna årsalmanackor i stora högar, och jag kan till exempel läsa om vad jag gjorde den 3 februari 1957 eller den 21 september 1988. Vad det nu ska vara bra för!
På ett sätt är det bra att kunna BEVISA saker och ting. Man kan befinna sig mitt i en diskussion om NÄR den där väldigt roliga kräftskivan på ön ägde rum. Var det -76 eller -78? Och NÄR åkte vi nästan vilse på fjället i snöstorm? -58 eller -59? In i skåpet bara - fram med bevis!
 
I skåpet finns en stor trave med gamla tidningar. Sådana som handlar om kungabröllop, om den första bemannade månfärden och diverse andra märkvärdigheter. Inbillar mig att det kan bli en värdefull samling en gång. Om hundra år kanske? Till glädje för något barnbarnsbarnbarnsbarn?
Alla mina gamla pass ligger där i en hög för sig. Dom äldsta är fyllda av intressanta stämplar och märken, och berättar i all sin byråkratiska stränghet om fantastiska platser och spännande resor. Passen var MYCKET roligare förr!
 
I en liten låda ligger en bunt ransoneringskort från andra världskriget. När jag ser på dom minns jag barndomens mataffär, där mamma och dom andra tanterna stod med dessa kort i högsta hugg. Ibland bytte dom kort med varandra - men jag tyckte det var roligare att byta bokmärken. Sådana finns också i en vacker hög fylld av drömska änglar på ulliga moln, röda rosor, ystra hundvalpar och tjocka barn.
 
Och så har vi den hemliga högen med kärleksbrev. Jodå - det finns några stycken från några stycken! Många är så vackra och poetiska, så jag blir strax riktigt jolligt fjolligt  romantisk.
 
Åtskilligt kan man alltså finna i detta skåp, och inte betyder det väl någonting alls för någon. Utom för mig! Ibland sätter jag mig på golvet, öppnar dörrarna och "skåpsuper" ur det skrivna innehållet. Får nostalginoja för en stund.
 
I mina skrivbordslådor gjorde jag nyligen fina fynd. Längst nere på botten i en låda hittades ett par mycket speciella kuvert. Det ena innehöll några av kära mammas underbara dikter, som hon tyvärr bara skrev för just skrivbordslådan. Det andra var ett brev från Kanada, skrivet år 1932. Avsändare var en bror till min farfar, som emigrerat i unga år för att gräva guld. Här berättar han om sitt strävsamma liv. Jag läser noga om brevet igen, och tjusas vid tanken på allt guldet som kanske ligger travat där borta sedan länge och bara väntar på arvtagare. Fast farfars bror försvann visst - så ingen vet vart han eller guldlagret tog vägen. Det var väl synd?
 
Albumen står i rader och ger sin bild av livet. De senaste tio åren är där idel bilder av hav och höga berg, vita byar, en massa mandelblom och en välmående undertecknad.