Härom dagen kom en tjusig doktor hem, och det var ju trevligt. Han lyssnade på min framsida och knackade på min baksida och höll på. Sedan vankades piller och pulver, som nu utan stopp stoppas i min kropp och ger ett litet hopp om att kunna ta sig opp. Förväntar mig en snar frisk framtid bland solstrålar och mandelblom!
 
Vad GÖR man hela dagarna när man inte kan gå ut, och inte heller orkar vara nyttig och duktig inomhus? Alltså - jag läser och läser tills det går runt i skallen. Då blir det till att sova en stund. Sen tittar jag på den välsignade dumburken, och börjar nu bli specialist på Superbt G i Alperna, på att skjuta bom i Skidskytte och snurra runt i Dubbel Mollbergare med skruv i konståkning. På sitt sätt en behaglig idrottsvecka!
 
Varje morgon prick klockan 09.00 tjuter en fabrikssiren nedanför mitt fönster. Det är låg-och mellanstadieskolan tvärs över gatan som skickar ut sin revelj. Jag står gärna i fönstret och ser hur barnen väller in på skolgården, där dom ställer upp sig så fint klassvis för att i tur och ordning hämtas av lärarna. Alla ungar ser ut som alla andra ungar var som helst; alltså samma byxor, färgglada jackor och rullande skolväskor med Kalle Anka på. Det kunde lika gärna vara svenska skolbarn - OM inte nästan alla dom här hade glänsande svart hår.

På rasterna spelar alla killar fotboll och fotboll och FOTBOLL. Det finns tre skolgårdar, och på allihop finns fotbollsmål och friska fötter. Flickorna däremot verkar inte ha nåt särskilt för sig. Inga hagar finns uppritade, inga hopprep är i svängning. Mest tycks dom stå i hörnen utanför fotbollssparkeriet och prata med varann. Ibland jagar dom varandra i nån lek längs kanten på skolgården. Gör denna tidiga konversationsträning som tjejerna ägnar sig åt att spanska kvinnor pratar så länge och intensivt och så HÖGT med varandra hela tiden?

En sak som distraherar i feberdimmorna är de kära korsorden. Det är att för en stund ägna sig åt "ordbruk och bokstavsskötsel", och kan med fördel företas sittande eller djupt försoffat. Känner man sig alldeles för mossig så kan det kanske passa med ett LÄTT korsord - med avancerade tankar kan det vara förkylt! Men nu för tiden är min svenska veckotidning ofta försenad, så där sitter man alldeles ordlös. Givetvis kan man be någon god vän att inhandla en diger spansk veckojournal, för då har man att göra en bra stund. Alla dessa tidningar är tjocka och blanka och stiliga, och innehåller 28 sidor fotografier på kungafamiljen och 56 sidor foton på spanska film- sång och TV-stjärnor. Problemet, som jag ser det, att alla kändisar inte är ett dugg kända för mig, så jag fattar inte hur märkvärdiga och intressanta dom är! Förresten är det lika illa på den svenska sidan. Jag följer inte med längre efter tio år i Spanien. Alla dessa unga nya stjärnor med all sin strålglans strålar inte alls med någon högglans för mig - har aldrig hört talas om dom! Det är väl åldern som spökar igen - håhåjaja!

Här utanför strålar solen just nu och skönmålar bergen och byarna som jag ser från mitt fönster. Förkylningen är LITE bättre, och snart ska jag lyckligt flyga iväg till ett VARMT land och BADA.

Slut för idag, tack för idag! Host, snörvel, attji, frääääääs...