”Näktergalningen” kallade min mamma honom, när hon var på besök och inte kunde sova. För mig får han gärna jubla på hela natten och förstärka sommarnattens ljuvlighet.
Juni betyder ungar överallt. Bedårande kattungar, älgkalvar och rådjurskid med ben som spretar åt alla håll, gällt skrikande fågelungar i alla bon. Och så det bästa: ett nytt barnbarn! Det nya livet är det största av alla under, som man med ödmjukhet får se, höra och uppleva.
Juni är också en rolig månad. Föreningen SWEA fyller i år 25 år, och det firas med ett storstilat hålligång i Stockholm dagarna före midsommar. Det blir invigning i Storkyrkan, utflykter i stadens omgivningar, en rad intressanta föredrag om och av kvinnor, härliga teaterföreställningar. Och så den fantastiska jubileumsbanketten i Stadshuset. Cirka tusen glada SWEOR från hela världen anländer, och det kommer att pratas och glammas, sorlas och skrattas i staden som aldrig förr. För SWEOR KAN! Vi ska sjunga också minsann! Hundra stycken av oss ska stämma upp i körsång under festmiddagen. Undrar hur det kommer att gå – vi har ju aldrig sjungit tillsammans! Var och en har övat för sig själv hemma på sin kammare, och någon samträning har förstås inte förekommit. Om var och en sjunger efter sin näbb kommer det kanske inte att låta så lustigt – eller kanske just det! Hoppas på det bästa!
Men vad i all sin dar ska man ha på sig på banketten? Den evigt kvinnliga frågan, eftersom man aldrig har NÅGONTING som passar i garderoben! Ska det blir en kort sommarklänning, en ljus byxdress eller en urringad, lång och elegant festklänning? Hur man än gör blir det fel. Antingen är man för enkelt klädd, och känner sig som den fula ankungen, eller också alltför uppklädd, som en mallig orkidé i en bukett söta ängsblommor. Det svenska ordet ”lagom” borde komma till pass, men det låter så torrt och tråkigt. Jag tror jag håller mig åt orkidéhållet!
Så kommer Midsommar. Den är absolut helig för mig som är dalkulla, och jag kan inte tänka mig att avstå från majstången och ringdansen. Detta trevliga tillhandahålls i hela Sverige, så det går fint i Blekinge också. Helst ska det finnas fiol och dragspel, blomsterkransar och knätofsar! Små grodorna hoppar lustigt över höga berg och djupa dalar, prästens lilla kråka åker runt i karusellen. Och känner du Lotta som gick sig ut en afton för att träffa sju vackra gossar i en ring?
För flickornas största nöje är att gå över daggstänkta berg och känna att här kommer vännen min och här kommer jag. Vi äro musikanter, och sjungande och spelande vandrar vi hemåt för att avnjuta färskpotatisen och sillen. Och kanske ”en lille en” därtill! Följt av jordgubbar och grädde, medan gräshopporna gnisslar, näktergalningen jublar, och den svenska sommarnatten är ljus och ljuv.
I Spanien är sommarnatten alldeles annorlunda. Varm och mörk som svart sammet, fylld av starka dofter, mörka röster och hög musik. Eldig flamenco, frestande paella, mustigt vin. Cikadorna spelar här också, starkare och mera självmedvetet än i nordanlandet. Det är den spanska mentaliteten; här ska man synas, höras, märkas! Ingen är återhållsam, och ordet lagom finns inte. I Spanien är alla självklart sitt eget framträdande ”jag” hela tiden. Det måste kännas skönt! Alla har högljutt roligt, för att trivas är man bra på.
I svensk midsommarnatt has det också roligt, medan sillen tar slut och drickat sjunker i glasen. Det blir nästan spanskt – men ändå ganska olika. Vi krokar arm och sjunger om temperaturen ju mer vi är tillsammans och tror och tror på sommaren. Och det är skönt att leva.
OM bara inte himlen öppnar sina portar och sänder en störtskur från skyn! Men då är det bara att låtsas som det regnar. Keep singing in the rain. Glad Midsommar!