På sitt jobb möter Rafael och Alicia varje dag folk från USA, Japan, Sverige, Tyskland, Holland, England, Rumänien, forna Jugoslavien, med mera. Unga och gamla med olika kulturella bakgrunder men som alla har en sak gemensamt – de har kommit till Málaga för att lära sig spanska.

Lärarnas uppdrag är att på ett inspirerande och diplomatiskt sätt förmedla sina kunskaper, däribland en omfattande grammatisk struktur, en teoretisk grund, men också att dela med sig av det mer informella vardagsspråket. Klassrummet är en artificiell miljö, en scen där Rafael och Alicia innehar huvudrollerna för att så gott det går återskapa verkligheten.
—Skolan är ett bra ställe att lära sig grunderna, säger Rafael. Men det är ett laboratorium. För att verkligen lära sig språket måste man leva i landet, skaffa sig vänner, arbete och lära känna rytmen i samhället.

Dynamiska grupper
Klasserna är dynamiska. En grupp kan bestå av 20-åringar och 50-60-åringar. Några gillar att prata, andra inte. Sammansättningen förändras ständigt, några åker hem medan andra kommer nya. Personkemin inom gruppen och mellan elever och lärare är viktig. Ibland fungerar allt, man trivs tillsammans och konversationen flyter naturligt. Ibland stämmer det inte, eleverna är tysta eller vill inte samarbeta. Målet är att i klassrummet skapa en atmosfär liknande den på en bar, en avslappnad stämning med mycket humor.

—Det gäller att anpassa sig och se vad var och en behöver, säger Rafael. Med vissa elever måste man vara mer försiktig. En del blir ledsna och gråter när de inte förstår. Men man ska inte ta det så allvarligt, det är ju bara ett språk.

Svenskarna blyga
Dagen börjar med två timmar grammatik och följs av två timmar konversation. Att öva sig på att prata är det absolut viktigaste. Men många gånger också det svåraste. Särskilt för svenskarna tar det tid att komma igång. De är blyga och rädda för att göra fel. Mest pratar tyskarna, italienarna och folk från Östeuropa.

Rafael erkänner att spanjorer också är blyga vad gäller andra språk. I vintras satt han själv för första gången på ”andra sidan”, i skolbänken. Han tillbringade två månader på Irland för att läsa engelska.
—Det kändes lite konstigt, men var nyttigt. Du inser hur svårt det är. Bara för att man inte kan uttrycka sig är man inte dum.

Mycket skratt
Rafael och Alicia trivs. De har roligt i klassrummet, skrattar mycket och njuter av att få lära sig om andra länder, höra vad japaner, svenskar, tyskar och britter tycker om deras Málaga. Särskilt roligt kan det bli när nybörjarna inte hittar rätta ordet. Alicia berättar om när en amerikan i skolans cafeteria bad om en ”cucaracha” (kackerlacka) istället för en ”cucharilla” (sked). Och om eleven som första dagen på presentationen berättade att både pappa och pojkvän var ”electrodoméstico” (hushållsapparat) istället för ”electricista” (elektriker).
—Då gäller det att inte skratta omedelbart, säger Alicia. Senare är det ok, men man får inte hejda folk som försöker använda sin fantasi, med ett stort gapskratt.

På frågan om vad det bästa med jobbet är, svarar Alicia snabbt:
—Våra elever har stor motivation, till skillnad från en 14-åring i grundskolan, säger Alicia. Och det är en oerhörd tillfredsställelse när dina elever efter två, tre veckor börjar prata spanska.

Försöker hålla distans
På Málaga Plus är åldersskillnaden mellan elev och lärare inte så stor och Rafael och Alicia har fått många vänner genom åren. De umgås och festar utanför skolan och för några år sedan åkte de till Sverige för att hälsa på ett gäng före detta elever. Men med åren har de blivit lite mer reserverade. Studentlivet är intensivt och kan bli lite tomt i längden. Och framför allt:
—De åker hem och du blir lämnad kvar, säger Alicia.

Tuffa arbetsvillkor
Men jobbet har också sina baksidor. Arbetsvillkoren är dåliga och lönen inte särskilt hög. För att tjäna extra ger Rafael privatlektioner till bofasta utlänningar på Costa del Sol. Alicia förbereder sig inför en uttagning till en tjänst som statligt anställd lärare. Det skulle betyda fast anställning, bättre lön, större säkerhet och sommarsemester.
—Vår sektor ligger mycket under vad den förtjänar, säger Rafael.

Och Alicia tillägger:
—Det är som om den inte existerade. Problemet är kollektivavtalet. Vi undervisar och har lång universitetsutbildning men tillhör inte övriga lärarkåren.

De jobbar som mest när andra har semester. Få har fast anställning. Inte heller Alicia och Rafael. Trots att de har jobbat sju år på samma arbetsplats, går deras kontrakt ut i december när skolan stänger för jullov. Och ibland kan det dröja flera månader innan de får börja arbeta igen.

Alicia menar att hon skulle kunna jobba på kontor och tjäna det dubbla.
—Men nej, jag föredrar att tjäna mindre och göra något jag tycker om. Men vårt arbete förtjänar definitivt en högre status.

Läs om Rafaels privatlektioner på http://www.spanishnow.tk och om Málaga Plus på http://www.malagaplus.com Fler språkskolor i Málaga hittar du på http://www.ayto-malaga.es klicka på ”Turismo” och därefter på ”Centros de español en Málaga”.

Namn: Rafael Checa Fernández
Ålder: 32 år
Yrke: Spansklärare för utlänningar
Arbetsplats: Academia Málaga Plus i Málaga
Utbildning: Språk, engelska, historia och pedagogik, totalt fem år på universitetet.
Lön: Cirka 560 euro per månad
Semester: Cirka tre veckor per år. Reser gärna, till exempel till Irland, England och Sverige.
Bostad: Lägenhet i Málaga
Familj: Mamma och pappa
Intressen: Umgås med vänner, gå till stranden, promenera med hunden, idrotta

Namn: Alicia Martín López
Ålder: 30 år
Yrke: Spansklärare för utlänningar
Arbetsplats: Academia Málaga Plus i Málaga
Utbildning: Språkvetenskap, litteratur och pedagogik, totalt sex år på universitetet.
Lön: Cirka 560 euro per månad
Semester: Cirka tre veckor per år. Favoritresmålet är London.
Bostad: Lägenhet i Málaga
Familj: Mamma och fem äldre syskon
Intressen: Skriva poesi och kortnoveller, gå till stranden, umgås med syskonbarnen