Häromdagen hörde jag den tårdrypande låten ”När som ljusen ska tändas därhemma, uti drömmen jag åter är där.” Då känns det liksom lite kluvet – halva jag tänkte tillbaka på barndomens snötyngda jular i Dalom respektive mysiga familjejular i Blekinge, medan den andra halvan såg fram emot att tända adventsljusen i hemmet i Calahonda.

Nu blir det ljus igen i Andalusien! Som en äkta svenska hänger jag upp mina stjärnor och ljuskransar, knäpper igång den elektriska ljusstaken och tänder adventsljusen. Och så plockar jag fram röda dukar, Lucior och tomtar och en massa annat jule-lull-lull. På pianot står Julens Sångbok, och på skivtallriken snurrar ”White Christmas” och ”Feliz Navidad”. Allt känns välbekant ljuvligt juligt.

Lucia åt alla
Tänk att vår ”svenska” Lucia firas för fullt här på kusten! Varenda förening har luciatåg, liksom kyrkor och skolor. Det är ett MÅSTE – utan Lucia skulle varje svensk få abstinensbesvär! Nu är den risken fullt undanröjd, för såväl Lucior som glögg serveras i riklig mängd.

Många föreningar har medlemmar som är lite äldre, vilket ger grånade damer chansen att ÄNTLIGEN få bli Lucia. Vilket lyckoskimmer sprider det inte att skrida fram med ljus i hår i äldre år! Luciorna går en strålande framtid till mötes, de blommar upp medan ljusen brinner ner. ”Sankta Lucia, ljusfyllda hägring…” Och de silverhåriga gentlemännen njuter av all denna mogna fägring.

ALLA vill vara Lucia, och i det kolossalt demokratiska Sverige får alla vara det också. Åtminstone på Dagis. Det vet jag, för mitt barnbarn Jesper var Lucia förra året. Det var alla dom andra barnen i gruppen också, för INGEN ville vara tärna eller tomte eller stjärngosse. Nitton Lucior med vita särkar och elektriska ljuskronor på sned. Vilken syn! Men alla var SÅ lyckliga, och det kanske är det som är julens budskap.

Dubbel julafton i Spanien
Här i Spanien verkar julkrubborna vara det viktigaste av alltihop. TV sänder detaljerade skildringar av hur byn den och staden den arbetar med sin krubba i veckor och månader, och bygger upp ett Betlehem i nära nog naturlig storlek på torget. Människor och djur, vattenfall, kvarnar och kärror rör sig, och det hela är härligt naturtroget. Det är fromt och fröjdefullt. Och de spanska barnen har två julaftnar och får massor av klappar, så deras jul är kul! Men det är klart att Lucia får dom ju inte vara!

Svensk slask och spansk smask
”Nu är det jul igen, och nu är det jul igen, och efter jul så kommer påska – och däremellan kommer farmor…” Ja alltså, denna farmor kommer flygandes dan före julafton och stannar i Stockholm en vecka. Barnbarnen drar som magneter, och snö och mörker, slask och blask spelar INGEN roll. Min svenska halva bara måste få vara tillsammans med familjen på julafton. Men den spanska halvan ser förväntansfullt fram emot vindruvssmaskande och kindpuss-slaskande på spanskt torg på nyårsnatten.

Tänk att få ha det göttaste av allting, visst är det ”frunderbart”!
GOD JUL och GOTT NYTT ÅR!