Så här kan det vara ibland: Mina spanska grannars inneboende, döva gammelfarfar gastar och skriker, och alla de övriga vrålar tillbaka i nattliga timslånga resonemang. Stackars jag försöker sova på andra sidan väggen, borrar ner "hörat" i kudden och slår dövörat till - men det hjälper föga.

Vid midnatt brukar en annan granne få för sig att rasta sin hund. Jycken blir jätteglad, och utbrister i ett skallande skällande. Därvid vaknar alla vovvar i San Pedro och deltar hundrafallt i serenaden. När jag så smånin-gom kan slumra till är det snart morgon, och DÅ kommer sopbilen. PANG, BAM, BOM, GNISSEL, BRAAAK...

Är jag på munter tillställning med många pratglada svenskar är det lika illa. Ljudet stiger, hoppar och studsar, slår i taket och ramlar ner igen och in i mina öron, där det slår lock.

Bäst är det då att låtsas delta i konversationen. Skratta och le och yttre några lämpliga saker då och då. "Säger du det!", "Så fantastiskt!", "Det tycker jag också.", "Precis min åsikt!" passar alltid in någonstans, och man får rykte om sig att vara trevlig.

Men så börjar musiken - jättehögt. Öronen kan inte ta emot mer, men dom går inte att fälla in tyvärr. Lika bra att vara tyst och försjunka i egna tankar.

Man kan se ut som om man njuter av musiken, och därför inte vill prata. Det är accepterat. Blir det dans så är kvällen räddad, för då behöver man inte säga någonting.

Spanska sammanträden är ljudliga kaos där alla hablar högt och energiskt i mun på varann. Ingen hör någonting, annat än det han eller hon har att framföra själv. I detta oljud går det inte att bestämma någonting som helst. Eter många tröttsamma timmar i en stor ljudbang ajourneras sammanträdet, och alla beslut uppskjuts till nästa möte.

Ett tokroligt förslag under den senaste sammankomsten för vår husförening uppfattade jag dock tydligt. Frågan gällde detaljer kring uppförande av en byggnad med toaletter intill vår pool. När ljudvågorna dundrade förbi hann jag höra ett okristligt dyrt pris för detta bygge. Då säger min svenske bänkgranne diskret in i mitt öra "Vore det inte bättre att köpa blöjor till allihop? Det skulle bli mycket billigare!"

Politiska möten är bäst, för där gastar en i taget från ett podium. För att församlingen ska uppfatta allting riktigt ordentligt, upprepar talaren varje mening minst tre gånger, HÖGRE för varje gång. Allting hör jag, och det mesta förstår jag också eftersom dessa välsmorda politiker framhojtar budskapet med utomordentlig artikulation. Jag har inte upplevt någon diskussion efteråt, alla beslut verkar redan vara fattade. Så här ska vi ha det - och HÖR sen!

Ett efterlängtat ljud är syrsornas spel. När jag för första gången någon afton på vårkanten hör denna ljudliga konsert, tar jag det som en introduktion till sommaren. Så spel opp, små vänner! Jag gillar er, och gisslar er inte när ni gnisslar!