De romantiska åren på 70- och 80-talen, med unga, vackra flygvärdinnor som flög till New York och sedan hade sex dagar ledigt, är över. De gudomliga flickorna som då var i 20-års åldern närmar sig de 50. Arbetstiderna är tuffare. I bästa fall får Alexandra en eftermiddag i Barcelona eller kanske 24 timmar i Washington.
—Det finns tråkiga städer som Frankfurt, eller platser du sett tusen gånger förr, då passar du på att vila.

Men så finns det städer hon aldrig tröttnar på, som Dublin. Och så fort hon får möjlighet att se en ny stad utnyttjar hon varje ledig sekund, till museibesök, utställningar och shopping. Ibland ensam, andra gånger tillsammans med de övriga i kabinpersonalen. De är ett sammanhållet gäng.
—Eftersom du tillbringar så mycket tid hemifrån blir kollegorna din familj.

Ville bli pilot
Alexandra är född i England av engelska föräldrar, men kom till Spanien då hon bara var en månad gammal. Som liten drömde hon om att bli pilot och artist. Hon jobbade några år som modell och därefter som engelsklärare. Bland annat undervisade hon personal på Spanska luftfartsverket, AENA. Hennes elever uppmuntrade henne att söka jobb som flygvärdinna. Alexandra skickade in sitt CV och blev antagen.

Det som började som en tillfällighet har nu blivit nio år på Spanair. Hon har aldrig ångrat sig och är ganska säker på att hon stannar till pensionen.
—Men när jag får barn kanske jag väljer att arbeta mindre. Som förälder har du rätt till reducerad arbetstid, berättar hon

Är det över huvudtaget möjligt att kombinera flygvärdinneyrket med mammarollen?
—Ja, absolut. Jag vet inte hur de lyckas men större delen av personalen är kvinnor och många av dem har barn.

Beroendeframkallande
Alexandra sover borta mellan en och tio nätter i månaden. Schemat varierar oerhört. Hon har tio lediga dagar i månaden för att kompensera att hon jobbar helgdagar.
—Det bästa och värsta med yrket är att du inte har en fast arbetstid, säger hon. Å ena sidan älskar jag att vara ledig en tisdag eller en onsdag. Samtidigt är det svårt att få tid att umgås med familj och vänner.

För Alexandra är luften lite grand som havet för en sjöman. Den drar. Hon njuter av att se ett plan lyfta. Då önskar hon att hon var ombord.
—Antingen älskar du jobbet eller inte, det brukar visa sig efter de första sex månaderna.

Många slutar när de inser vilket hårt liv det är.
—Men om du trivs blir du beroende och klarar inte av att vara borta allt för länge.
Förutom resorna uppskattar Alexandra mötet med andra kulturer, länderna hon får besöka och att jobbarkompisarna som kommer från hela världen dagligen ger henne nya perspektiv på saker och ting.

Aldrig rädd
En timme före avgång samlas kabinpersonalen för en så kallad ”briefing”. De går igenom vilken typ av flygning som väntar, åldern på passagerarna, om det finns rullstolsbundna eller blinda med särskilda behov och hur de ska agera vid en nödsituation. De ställs inför olika hypotetiska scenarion och frågan ”hur skulle du agera?”

Alexandra är aldrig rädd, hon litar till hundra procent på piloterna.
—Jag är betydligt räddare för att något ska hända när jag kör bil.
Flygrädsla är dock relativt vanligt bland passagerarna. Det yttrar sig på olika sätt. En del är tysta, en del gråter, andra söker uppmärksamhet.
—Det viktigaste är att finnas där, prata, lyssna, le och ge dem den service de behöver.
—Många skräms av ljud de inte förstår och behöver veta vad som pågår.

Säkerheten har skärpts
Alexandra har under sina nio år som flygvärdinna aldrig varit med om någon incident. Den största förändringen sedan hon började på Spanair är att säkerheten på flygplatserna skärptes efter terrorattacken i New York. Flygpersonalen har sin egen säkerhetskontroll och måste liksom passagerarna passera genom en scanner.
Alexandra har inte ändrat sin syn på arbetet efter 11 september 2001. Hon märker dock att en del passagerare reagerar på personer av arabiskt ursprung.
—Du ser det på deras blickar, men vi har aldrig haft problem.

Förbereds för nödsituationer
Själv har hon en väldigt lugn inställning. Hon vägrar att se på de arabiska passagerarna med andra ögon. Terrorismen skrämmer henne inte. Inte heller olyckor.
—Det går tusentals flyg varje dag över hela världen. Av alla miljoner resor som görs sker väldigt få olyckor.
—Precis som jag aldrig skulle låta bli att åka till Bali eller London efter vad som hände där, låter jag mig inte påverkas. Statistiskt sett är risken minimal.
Men visst talar de om det kollegorna emellan; hur de ska hantera en flygkapning, sabotage, nödlandning i vatten, i djungeln, i öknen.

Viktigaste egenskaperna hos en bra flygvärdinna?
—Att du vet hur du ska behandla folk, är ansvarsfull och mogen.

Hur viktigt är utseendet?
—Du bör ha ett fördelaktigt yttre, vara snyggt sminkad, ha håret uppsatt och en ren uniform. Men utseendet är inte längre det viktigaste.

Är det någon som lyssnar när ni går igenom säkerheten?
—Det beror på, om det är ett charterplan med folk som reser en gång per år, är de uppmärksamma. Men på en flygning med direktörer Málaga-Madrid kan passagerarna säkerheten bättre än vi.
—Alla flyg är dock olika och det är oerhört viktigt att du vet var närmaste nödutgång finns.

Vad gör ni bakom skynket?
—Den ständiga frågan... Har jag fem minuter sätter jag mig ned och tar en kaffe, men vanligtvis har vi inte mycket tid för något annat än våra uppgifter.
—På längre flygturer har vi förstås mer tid och då behöver man sitta ned och vila en stund.

Möter du många jobbiga typer?
—Det finns alla sorter; underbara människor och folk som kan vara lite svårare att ha att göra med.
—Det är som vilket serviceyrke som helst. Du ställs inför precis samma situationer som en receptionist, ett butiksbiträde eller en kypare.

Namn: Alexandra May
Ålder: 31 år
Yrke: Flygvärdinna (kabinchef)
Arbetsplats: Spanair, Málaga flygplats
Utbildning: Sex veckors introduktionskurs samt ständig fortbildning inom företaget
Lön: 1 800-2 300 euro/månad (netto)
Semester: 30 dagar/år
Bostad: Hus i Estepona samt lägenhet i Mijas
Familj: Man, föräldrar och bror
Intressen: Ridning, fotografering, resor